1) det liv ni lever nu, eller
2) ett perfekt liv, i.e. det liv ni drömmer om att kunna leva, men med en "hake". Fem minuter innan ni dör får ni reda på att allt varit "fekj" och att alla runt er varit skådespelare med enda uppgift att göra ert liv till det perfekta.
Vilket skulle ni välja och varför?
Väljer alternativ nr. 1, då jag föredrar ett jordnära och äkta liv.
Jävligt svår fråga faktiskt. För att känna lycka behöver man motgångar. Men man VILL väl inte ha motgångar? Frågan är hur ett perfekt liv ser ut. Man drömmer ju inte om ett liv med motgångar, sorg och liknande, men det "perfekta" livet innehåller nog det mesta. Så om jag skulle välja alternativ två skulle mitt liv innefatta en del motgångar och händelser som gör att jag kan känna större lycka för det jag har. Det enda problemet med det är att det är extremt egoistiskt. Man lever ju i så fall bara för sig själv. Jag skulle nog inte tillåta mig att välja något annat än alternativ ett.
på något underligt sätt så älskar jag att kämpa och göra min närvaro bättre. så därför skulle jag definitivt ta alternativ 1, och som mitt liv är nu så skulle jag aldrig byta det.
Alternativ 1, men det beror lite på hurdant nr 2 skulle vara. Jag tror inte på ett perfekt liv som sådant att det inte inehåller motgångar, utan bara utesluter den värsta, otäckaste smärtan och är överlag väl planerat på olika sätt, inte alls perfekt alltså.
Det är otänkbart att föreställa mig ett perfekt liv då det för mig är en självnegation. Inget ljus utan mörker. Däremot om det skulle vara möjligt att övervinna dessa barriärer så skulle jag nog helt klart välja att leva ett verkligt perfekt och konstlat liv.
Alt. nummer två helt klart. Det skulle vara precis som det är nu, men med mycket mer pengar och en pojkvän som inte är inlåst. Jag bryr mig inte om vad som är på riktigt, är jävligt skeptisk till att livet är på riktigt överhuvudtaget och skulle inte bli det minsta förvånad eller ledsen de där sista fem minuterna.
Svårt val det där. men hade nog valt alternativ 1
Eftersom om man redan hade allt så har mna ju inga mål kvar.
Livet går väll i stort sätt ut på att Sträva efter Mål man satt upp sj och försöka nå dom.
Svårt val det där. men hade nog valt alternativ 1
Eftersom om man redan hade allt så har mna ju inga mål kvar.
Livet går väll i stort sätt ut på att Sträva efter Mål man satt upp sj och försöka nå dom.
Jag håller med. Lycka skapas när man går från ''dåligt'' till ''bra'',och det är bara vad man tänker som skapar lyckan. Visst skulle jag inte tacka nej till alla materiella saker jag önskar mig men om man säger att min lycka når sin höjd när jag fått dessa, då kan det bara bli sämre.
Men det hela är ju även en mental loop. För det finns ju inget som säger att det "perfekta" livet måste vara fullkomligt lyckat. Om man förutsätter att människan behöver mål att sträva efter föra att vara lycklig så skulle ju alternativ 2 se till att man som människa möttes av en perfekt mängd hinder men med skillnaden ifrån det vanliga livet att man förmodligen skulle vara väldigt framgångsrik, om nu framgång är något personen strävar efter that is. Den intiala tanken är nog att man skulle välja alternativ 2, men samtidigt så är autencitet nog viktigt för de flesta människor. För mig till exempel är det närmast essentiellt. Å andra sidan så skulle ju det perfekta livet i alternativ 2 tillgodose mina strävanden efter sanningen; även som sanningen råkar vara fabricerad.
Svårt val det där. men hade nog valt alternativ 1
Eftersom om man redan hade allt så har mna ju inga mål kvar.
Livet går väll i stort sätt ut på att Sträva efter Mål man satt upp sj och försöka nå dom.
Bra sagt. Jag skulle nog, som försvånansvärt många andra, välja alternativ nummer 1.. Anledningen är citerad.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!