Vilket liv skulle ni välja?

Om ni hade möjlighet att välja mellan:

1) det liv ni lever nu, eller
2) ett perfekt liv, i.e. det liv ni drömmer om att kunna leva, men med en "hake". Fem minuter innan ni dör får ni reda på att allt varit "fekj" och att alla runt er varit skådespelare med enda uppgift att göra ert liv till det perfekta.

Vilket skulle ni välja och varför?

Hur vet man att inte alla är skådespelare nu då?
Så 2, skitsamma egentligen med de 5sista minuterna, du har ju ändå levt.

Eftersom det handlar om en känsla är det känslan som spelar roll. Sedan spelar det ingen roll om det är fejk, känslan har ju ändå varit!? Så 2.

Jag tror inte på saker som bekvämlighet så jag väljer 1!

Då jag inte tror på någon form av liv efter döden så kan jag nog leva med att vara förkrossad de sista fem minuterna, om jag dessförinnan haft ett jävligt bra liv

Med risk för att låta jävligt korkad...


Jag väljer faktiskt alternativ Nr.1

Anledning?
Jag har en del drömmar och mål jag har svurit att uppnå.
Människan är bortskämd. Man blir liksom aldrig nöjd, ju längre du väntar, desto större förhoppningar brukar man ha av tingesten man väntar på.
Därför känner jag glädje i att kämpa för sina mål och liksom måla upp en bild i huvudet om hur perfekt det kommer bli.

Jag vill veta att jag kämpat för mina mål, jag vill känna att jag lyckats, utan att glida dit. Det kommer liksom inte vara samma grej om man inte får kämpa för det.


P.S Trött som satan, ber om ursäkt för att det blev lite halv grötigt.

Alternativ 1. Mitt "drömliv" inbegriper inte falskhet. Däremot kan jag utan större problem göra livet här och nu till mitt verkliga drömliv

Alternativ 2, kanske även om jag visste att det var fake hela tiden. Vad spelar det för roll liksom? Samtidigt kan jag ibland få känslan av att det är så redan idaga, och det är ganska obehagligt. Så kanske inte ändå, men definitivt om det bara gällde 5 minuter. Tror nog att ett icke-drömliv skulle inehålla mer än 5 minuter av motsvarande olust ändå...

Alternativ 1. Är nöjd med livet jag lever nu och skulle inte vilja byta. Skulle inte heller vilja ha ett helt perfekt liv. Tror det skulle förstöra en som människa. Alltid få allt precis som man vill.

Alternativ 2 för mig. Dem flesta människor går runt och bedrar sig själv hela tiden endå. Jag tror inte att det finns många människor som faktiskt ser på sitt liv helt som det är. Dem flesta människor, även jag, föredrar illusioner.

Nozicks lyckomaskin i en hemmasnickrad variant. Kul!

Jag hade valt alternativ 2. Jag har dock svårt att se hur någon rent praktiskt skulle ordna med logistiken och alla juridiken kring alla lagöverträdelser som skulle ske. Livet jag drömmer om handlar ju inte bara om materiellt välstånd, vänner och utlandssemestrar, utan också om att kunna ha både ett stabilt familjeliv och att få ha sex med nya färska trettonåriga flickor varje dag - hebefil som jag råkar vara...

Men om man löste allt det där - kanske genom att utveckla en fantastisk "upplevelsemaskin" som simulerade saken som i filmen "The Matrix" - ja, då skulle det nog vara härligt att framleva sina dagar i den världen.

Hellre nittio år av lycka och fem minuter av ångest än nittio år av blandad ångest och stress med små korta stunder av tillfredsställelse inslängda här och där. Autenticitet är inte så viktigt.

Då kan du välja att ditt drömliv inte skulle innefatta att du fick precis allting som du ville, eller?