Citat:
Ursprungligen postat av InnocentWar1
Jag brukar skratta gott åt den ofta förekommande stavningen på det varma vattnet som ska användas till tepåsar.
The
På engelska stavas det
tea.

Mm. Men inte på
franska, sirru. Även om man inte skulle kunna tro det när man är bosatt inom Sveriges gränser, så
finns det faktiskt andra utrikiska språk än engelskan
Och för den delan stavas det med h också på nederländska, som man tror är det språk som tog ordet med sig från Kina. Och nederländarna
menade faktiskt nånting med de där h:et. På somliga sydkinesiska dialekter uttalas ordet nämligen
t'e, om vi ska använda Wade-Giles-stavningen, alltså med ett kraftigt aspirerat t, som skiljer sig fonematiskt från det oaspirerade t:et. (På pinyinstavningen uttrycks den skillnaden som respektive
p pch
d.)
Och för nederländarna, som tillhör den lilla minoritet germaner som inte själva aspirerar sina tonlösa klusiler, var den där starka aspirationen ytterst påfallande, och de försökte återge den med ett inskjutet h mellan t och det långa e, som de stavar med dubbelteckning.
Att vi inte har fått ordet från engelsmännen förstås dels bara av att det första belägget är så tidigt som 1703, när det engelska språket i Sverige uteslutande hade lokalt intresse i göteborgstrakten, men också av att stavningen i detta första belägg (en förordning som beskattade varan i fråga) kombinerar den franska och nederländska stavningen, och skriver
Thée.