Kärlek vid första ögonkastet. Varför blir vi kära i främlingar?

Bara för att en känsla har en evolutionär bakgrund betyder ju inte att den nödvändigtvis är enkel. Evolutionen kan ju lika gärna ha skapat en slumptärning för att maximera dina chanser.

ja tror alla är efterblivna

För att man målar kvickt upp en bild hur de hade varit med personen, inte speciellt svårt om denne är attraktiv. Bilden är ofta väldigt optimistisk och man glömmer att inkludera brister.

Nej. Jag har aldrig ngnsin fått känslor för ngn jag mött varken första eller andra gången. Jag har svårt att bli kär. Att däremot blanda ihop kåt med kär hände väl på fyllan. Har sagt -Jag älskar dig t o m första gången man hade sex.(mindre nyker) menade det inte alls & hade världens ångest för det dagen efter.
Jag faller inte "pladask" för ngn jag möter för första g. Så var det med det.

förutom utseende så tror jag att doft kan spela en stor roll när man blir attraherad av en främling.
tydligen är kroppsbehåring bra för att häva fram sin egen doft och locka till andra, haha.
Så ett tips kan ju vara att sluta raka sig om man bara vill träffa någon.
Jag såg det här på ett tv-program på trean om kvinnor och deras behåring.

Tror mycket på detta!
Om någon är attraktiv och trevlig (som många är) vid en snabb första kontakt så börjar hjärnan utveckla detta och man får en bild av personen som underbar på alla sätt - din drömtjej/kille - och såklart blir du kär i denna "person".

Om man vill kalla det för kärlek eller inte kan ju diskuteras. Själv vet jag många gånger jag "fallit för" personer - det räcker med att de är fina och att deras röst är fin. 10 sekunder senare är denna personen min framtida fru fastän jag aldrig pratat med henne.

OffT: Tror det är i afrika som kraftigare kvinnor ses som finare än späda. Detta borde ju stämma bättre med evolutionsteorin än våran mer kulturinriktade västerländska syn. Dock så är ofta de som i dagens samhälle lyckas spädare - villket inte är ett minus då vi slipper springa fatt med vår föda längre.

Vet inte hur många gånger jag kommit på mig själv i dessa tankar om personer jag aldrig sagt ett ord till. Nu vet jag att jag inte är ensam om att ha dem iaf.

Alla de olika kulturer i världen har uppkommit ur den evolutionärt skapade hjärnan. Alla sociala mönster går det att tillämpa darwinismen på.

Ny forskning visar att feromoner har stor del i vilka vi blir attraherade och kära i. Men människor vill inte ta till sig sånt här efter som folk tycker det verkar primitivt "vi är ju endå människor, inga hundar som luktar varandra i röven" och därmed bortkastar fakta bara för det inte passar i deras föreställningsvärld.

Som relativt ny på detta forum är jag positivt överraskad. Nämner man ordet "evolution" och hur den förklarar mycket (men inte allt) vad gäller människors "val", brukar det annars bli en rätt ensidig stampa-ned-apälskaren-i-marken-vi-är-inte-djur fars av det hela.

Vad gäller första ögonkastet är det inte helt lätt. Det finns en massa faktorer såklart. En "evolutionistisk" förklaring är som någon nämnde "slumpen". Om alla enbart drogs till den självklara alfahanen/honan skulle det till slut bli inavel (ok, inte på riktigt, men arten skulle stagnera). För att en art skall utvecklas/bli starkare är det fördelaktigt med "slumpmässiga" fortplantningar.

Nu vill jag inte gå så långt som förklara första ögonkastet med detta. Jag menar bara på att bara för att det inte alltid sker med den "mest lämpade barnalstraren", betyder det inte att det kullkastar hur vi utvecklats genom evolutionen

"Vi" -- vilka vi nu är -- faller pladask därför att vi tror att den vi möter kan tillfredsställa olika behov hos oss, medvetna eller omedvetna. Vi faller därför att det i just det ögonblicket då vi möter denne någon står vi vidöppna, känslomässigt, för dofter, impulser, tankar som är så snabba att de knappt hinner tänkas, känslor som så hastigt dyker upp att vi knappt hinner registrera dem, endast förnimma. Vi faller därför att vi har behov av det.

Hände för c:a 6 år sedan..... Träffade henne idag, det small igen. Helt sjukt!!

Varför vet jag inte, men det är en ganska angenäm känsla