Den stora tråden för råd gällande relationer, intresse, flirt m.m.

Ja, jag ska fråga henne nästa gång helt enkelt. Får väll förbereda mig på det värsta, nu hur fan man gör det. Mitt hjärta kommer brista om hon säger nej. Det är jag säker på, även om jag inte blir jätte chockad om hon säger nej. Dock har ju mina känslor byggts upp under dessa träffar. Delvis mitt fel att jag inte varit lugnare och tagit det slow men samtidigt får ju hon säga till om hon redan från början känner sig ointresserad. Tar hellre sanningen tidigt än senare.

Detta kommer säkerligen låta patetiskt, men det får det göra. Vill hon vara vän så kommer det göra ont att bara se en bild med henne på t.ex facebook. Höra den låt jag starkt relaterar till den första film vi såg tillsammans osv. Eller bara veta att hon t.ex ska ut någon kväll.

Känns som att tråden "hur hanterar man bäst en kärlekssorg" kommer att besökas av mig lite senare. Hoppas verkligen på ett ja såklart men är inställd på det värsta. Att kärlek ska vara så jobbigt

Du gräver ju redan ner dig innan något ens har skett eller hur?

Sist ni träffades pussades ni väl och var lyckliga i varandras sällskap. Varför ska du behöva definiera er relation efter en enda månad? Låt henne få lite luft och uppvakta henne ändå. Finns knappast många som vill ha en pojkvän som "overly attached girlfriend" meme'n....

Jag har en otroligt söt granne som jag inte riktigt vetat hur jag ska gå tillväga med tidigare. Genom en gemensam bekant fick jag veta att hon tydligen har pluggat på samma ställe som jag, visste vem jag var och var lite intresserad av mig. Någon dag senare när jag skulle ut med hunden stötte jag på henne i porten då hon kom in med sin hund och hon såg lite generad ut då jag hälsade på henne och frågade ifall hon kände igen mig, vi pratade lite kort och jag la senare en vänförfrågan på Facebook som jag fick accepterad direkt.

Hur går jag vidare?

Vet inte riktigt. Antar att du har rätt. Hon ska bort nästa vecka så kommer väll inte att skriva så mycket då. Bara det att jag tänker på henne konstant för att jag inte riktigt vet var jag har henne. Men du har nog rätt. Har märkt nu att jag är rätt så känslomässigt svag. Ska börja se det hela positivt dock! Vi har ju haft trevligt så det är bara att bygga på det.

Halva inne! Antingen så föreslår du att ni träffas och gör någonting nästa gång ni stöter på varandra, eller så knackar du på och frågar om hon vill komma över på en kopp kaffe. Känns lite b att skriva på Facebook när ni bor i samma trapphus (om det nu är lägenheter vi snackar om?). Att gå ut med hundarna tillsammans är ett annat alternativ, de flesta skulle väl föredra lite sällskap om båda ändå ska ut med hundarna?

Ja såklart Facebook känns lite trist men då varken hon eller jag ens fyllt tjugo så är det en ganska given start. Har bara problemet att hon till skillnad från mig fortfarande bor kvar hemma med familj och att jag jobbar jobbiga tider, så de gånger jag är ute med hunden är sannolikheten låg att jag skulle stöta på henne.

Okej, jag tänkte att ni båda var äldre och bodde själva. Dra iväg ett meddelande någon gång och fråga om hon ska ut med hunden då? Eller så går du bara rakt på sak och frågar om hon vill träffas över en fika/öl eller något annat. Förstår om du inte direkt vill gå och knacka på hennes dörr och fråga ut henne när hon bor hemma fortfarande.

Vet att hon jobbar på ett lunchställe i närheten av mitt jobb så om jag inte stöter på henne annars svänger jag nog förbi där under veckan och hoppas på det bästa.

Jag tycker som sagt att du ska leva lite i nuet om du ändå vet att ni inte kommer träffas lika mycket i sommar, om jag förstod det rätt? Om jag hade varit i din sist så hade jag bara försökt träffa henne så mycket som möjligt innan ni skiljs åt, men att ha mina options open så att säga. Man kan inte bli beroende för mycket av någon heller. Jag hoppas innerligt det går din väg så klart, men ifall det nu INTE skulle göra det när du frågar så är det ju en väldigt bra upplevelse och du lär dig av det. Tiden läker alla sår men det tar olika lång tid, men som sagt, umgås med henne så mycket du kan nu och ta det därifrån om du nu tänker berätta för henne

Hej..
Blev dumpad för tre veckor sen och det började kännas okej till i fredags när jag träffade henne för att vi skulle reda upp våra saker som tillhör varandra. Hon var så glad och söt så jag kände verkligen att jag ville ha tillbaka henne. Tänkte säga "Vad kul det vara att se dig" och sen krama henne men jag vågade inte, är väldigt blyg..

Hon gjorde slut för hon "ville hitta sig själv" och inte glida ifrån sina kompisar och hennes känslor hade förändrats..

Tror ni det går att få henne tillbaka? Ska jag typ skriva och fråga om hon vill hitta på något på alla hjärtans dag, hon tycker iofs alla hjärtans dag är löjligt.. Men jag vill verkligen träffa henne och bli tillsammans med henne igen..

Halva inne!

De känner inte ens varandra och han har redan halva inne?