Den stora tråden för råd gällande relationer, intresse, flirt m.m.

Om jag var du och fortfarande ville ha personen skulle jag försöka verka att jag inte bryr mig ett, verka neutral. Typ bara säga "Tyckte det var ett jäkligt konstigt sms att bara skriva så där plötsligt, hade jag frågat vad du skulle göra eller?"

Om jag inte vill ha personen skulle jag ställa den mot väggen, enbart för att få ett avslut. I Första fallet vill man ju inte låtsas om att man har blivit allt för sårad, och är allt för känslomässigt bunden till personen. Men det är jag det

Edit
Hon leker med dig. Svara henne inte ignorera henne, och hon kommer bli galen. Så pass mycket att hon kanske börjar förklara sig vad som försiggår i hennes hjärna och hjärta.

Hon tror att hon leker men jag har bara väntat på rätt läge för o se om hon verkligen är något att ha. Alla kan ändra sig bara man vill. Vill hon inte ha mig så visst kan acceptera det, vill hon ha mig då får hon fan ta mig kämpa mer för hon ligger just nu nere på botten. Det äckligaste av allt är att jag är en av dem få som verkligen bryr mig om henne, en av dem få i hennes liv. Så har jag tur så kommer hon som någon har skrivit tidigare till mig krypandes och be om förlåtelse.

Men jag måste bara höra vad hon har o säga, om det ens blir något samtal.

Okej, hör vad hon säger. Men ställ INTE massa frågor eller säg exakt hur du känner. Om du inte gör det nämligen, det är då hon kommer komma krypandes tillbaka, tror jag. Inte annars.

Du menar alltså att jag ska säga exakt det jag känner vilket kommer få henne att komma krypandes tillbaka eller är jag fortfarande tom i skallen?

Jag är tydligen fortfarande tom i skallen, förstår nu vad du menar. Att inte ställa massa frågor eller säga exakt det jag känner. Men vad ska jag säga då? Ska jag fråga henne igen vad hon tänkte när hon skrev eller ska jag bara låtsas som om jag inte mår dåligt?

Låtsas som du inte mår dåligt samtidigt som du verkar oberörd av "meddelandet" i smset. Var neutral eller som du brukar vara när ni pratar vanligt. Säg bara "hade jag frågat dig vad du skulle göra?" (man behöver inte låta som en bitch fördendelen) TYP säg sådant som låter naturligt ur din mun. "Jaha vad ska ni hitta på? Själv var jag och åt middag med en kompis" OSV OSV

Men så skulle jag ha gjort. Sen måste du göra vad som får dig att må bra och vad din mage säger.

EDIT

Fråga inte "vad MENADE du med smset?" Då förstår man att du vart berörd av smset, något du inte vill att hon ska få. Min tanke

Jag brukar aldrig förmedla mina känslor när jag är ledsen/sårad eller sur. Brukar oftast säga att jag mår lite sådär men då blir det en annan anledning. Funderar på att säga att det var rätt random att hon skrev att hon skulle träffa sitt ex. Sedan får jag se vad hon svarar o utgår därifrån, vägrar att vara både första o andra spelare utan hon själv ska inse vad hon har gjort och hur jag har tagit det. Hon vet om att jag kan bli rätt svartsjuk ibland. Hon vet om exakt vad jag känner o ändå skriver hon ett sådant sms till mig.

Av någon anledning fick hon något behov av att skriva det, antingen såra mig eller jag vet i fan vad

nej jag går o lägger mig o sedan blir det en update imorn (om jag har ett samtal med henne).
Godnatt aday o jag tackar oerhört mycket för att du tog din tid till att svara. Varför är det lättare att hjälpa andra o sedan inte kunna hjälpa sig själv?

Jag håller tummen för dig!

Den frågan ska jag tänka på! God natt!

Alltså, vad är det för jävla råd du får och följer...
Att du ska ignorera henne och spela med henne medan hon ska vara ärlig och uppriktig med dig...
Att du vill hon ska lida för det hon gjort och tro att det ska stärka eran relation på någon nivå...
Att du ska spela lugn och ointresserad för att få någon som skickar tveksamma signaler att bli intresserad...

Har du sagt vad du tycker och tänker? Och då menar jag inte att hinta, påpeka på något hörn eller göra någon gest utan att uppriktigt och med en bestämd blick faktiskt titta henne i ögonen och SÄGA det?

Det här är ett praktexempel på vad det här jävla "spelet" kan förstöra en potentiell relation, man blir förbannad av att läsa sånt här. Jävligt mesigt är det också.
Kärlek gör en blind, been there done that, men ett sms som "Jag ska vara med mitt ex, bara så du vet" är en sån löjlig stor invit till att du ska bry dig, beroende på situationen t.o.m. anstränga dig lite och få henne förstå varför hon hellre skulle vara med dig än sitt ex.

Det hela låter väldigt oengagerat, låter inte som om det ligger mycket ansträngning bakom det hela förutom lite tankeverksamhet och lite antydningar här och var.
Ibland får man faktiskt koppla in lite fysisk ansträngning för att visa sin poäng. Att t.ex. ta sig ifrån plats A till B, ge en kram osv., små gester man ack så betydelsefulla.

Vad svarade du ens på det? "k bry..."?
Om du är så dränkt i hat av tanken på henne att du missar en sådan stor chans så kanske du borde fundera på om det verkligen är goda känslor du har för henne.
hatkärlek är absolut ingenting att eftersträva eller att arbeta utifrån, den ska totalt undvikas.

Vet inte om du har läst något av mina tidigare men jag har alltid nämnt att jag har gett henne kärlek, visat intresse (ett stort intresse) alltid behandlat henne med respekt, aldrig varit otrevlig. Jag sitter här av några anledningar, att få skriva av sig, att få tips/råd, att diskutera en jobbig situation.

Den fetstila texten får mig o tänka, har jag förmedlat mina ord fel? Även om jag säger det rakt ut att jag har känslor för henne, kan hon tolka det på ett annat sätt? Jag vet om att detta är jävligt mesigt beteende men har som sagt inte varit i denna situation förr (att vara kär i någon).

Du tar upp jävligt bra punkter och jag har själv blivit frustrerad pga när personer skriver om sina egna problem. Jag skrev detta också tidigare o det var att detta har byggts upp ett tag (1 månad) och nu blev jag arg/sur/besviken pga att hon ens skriver så till mig.

Dina ord är bra för jag började tänka mer på "Vad gör jag egentligen?" När jag väl känner eller tycker en sak så har jag inga som helst problem för att säga det. Men ibland tänker jag "Varför ens säga det när personen ändå inte bryr sig?" Jag ser inget syfte i det hela. Jag må ha dåligt tålamod och jag skrev tidigare att jag kan ha jävligt mycket fel i det jag tänker. Men jag får knappast några tydliga svar när hon beter sig såhär. Ena stunden säga att hon saknar mig o "älskar" mig o andra stunden ignorera mig o inte ens fråga hur jag mår.

Jag ser detta som en liten "erfarenhet" och får ta detta som en lärdom till nästa relation.

Tack OndaParabolen för att du tog din tid även om jag gjorde dig lite upprörd

Var absolut inte personligt menat på så sett utan blir bara frustrerad av liknande situationer.
Att bestämt, notering på bestämt, och ärligt säga vad man tycker och tänker kan aldrig någonsin misstolkas.
Gör du en bestämd och tydlig förklaring av vad du vill så kan det aldrig uppfattas som någonting annat. Om det blir oklart så är du inte tillräckligt klar med vad du vill eller inte helt säker.

Ett annat viktigt tips är att aldrig göra en handling med baktanke att bli "belönad". Det funkar om du är ute efter ett ons men relationsmässigt blir det enormt bakslag. Till slut har man byggt upp nån form av skuldnivå där personen i fråga är "skyldig" denna eftersom att han har gjort "det för henne".
Hade en kompis som hamnade i de banorna en gång och det blev en väldigt obehaglig stämning när de två väl möttes.

Jag har alltid varit tydlig o ärlig (jag förespråkar alltid att man ska vara ärlig) med det jag känner o tycker. Det är hon som sänder dubbla signaler till mig hela tiden o fuckar upp mig rejält. Hur kan man som person må bra av att hålla på så? Min fråga som jag alltid ställer är vad fan ska jag göra?

Jag vet inte ens hur jag tänker längre. Det enda som finns i min hjärna nu är att säga till henne att vi går vidare nu som endast vänner och att jag behöver ta det jävligt lugnt ett tag nu. Men jag vill ju inte bara vara hennes vän (haha skrattar åt mig själv nu) utan jag vill mer. Men vill inte hon så får jag acceptera det o gå vidare helt enkelt.

Förstår inte det där med belönad. Kan förtydliga mig själv med att jag aldrig har som mål att få något tillbaka. Men det finns en gräns för hur mycket kärlek jag kan ge till en person som inte vill ge något tillbaka. Oh har en sådan stor klump i magen o mitt hjärta pumpar ut blod samtidigt som jag skakar. Fitta vad jag hatar känslor.

Nej ett sista samtal så att båda kan gå vidare är nyckeln till att jag ska börja må bra.

Jag har ett problem med en väldigt oklar kille, eller det hela handlar nog mest om att jag inte förstår hur han tänker eller vart jag har honom vilket är väldigt frustrerande.
Vi började med att lära känna varandra som vänner och kursare på universitetet, även om jag märkte hans intresse redan från början. Av diverse principskäl låtsades jag dock inte om detta. Några månader gick och sedan arrangerades en stor middag, vi blev båda dräggfulla och det slutade med att vi gick hem tillsammans trots mina löjliga principer (kan tyvärr inte ge er detaljer för det hela är så luddigt, vet dock att han tog initiativet och att jag tänkte "varför inte"). Kommer däremot ihåg att han sa massa gulliga saker hela natten (slängde till och med ur sig ett jag älskar dig i alkoholdimman) vilket han fortsatte med dagen efteråt. Hängde tillsammans där rätt länge innan jag åkte hem och det kändes absolut inte som en fyllegrej alternativt något lite skoj och casual, pratade om allt mellan himmel och jord, saker man gjort tidigare livet och bara om vanliga intressen, osv. Lagade mat, lyssnade på musik och hade mer sex. Ja, ni fattar.

Nästa gång vi sågs var på en föreläsning och det var stelt som fan. Han vågade väl knappt hälsa till en början, men efter någon vecka "rättade han till det" genom att springa ikapp mig på vägen hem och åtminstone hålla en normal konversation... Det fortsatte väl såhär konstigt och tonårsartat (stelt på föreläsningar, men kanske inte när vi sprang på varandra på andra platser) i några veckor fram tills vi var ute tillsammans igen och resten kan ni. Dagen efter var åtminstone jag sjukt bakis, trött och kanske helt enkelt inte på topp, en annan som bor där hade spytt ner halva hemmet så supermysigt skulle vara en grov överdrift.

Några dagar senare råkade jag skriva till honom när jag var ute att det skulle vara kul om han kom dit. Fick inget svar. Skrev dagen efter och bad om ursäkt om jag väckte honom eller gjort annat dumt och hans svarade att allt var lugnt, att han såg det precis innan han skulle gå och lägga sig och kände att det inte var aktuellt... Fattade han ens att det handlade om att jag ju ville träffa honom (klumpig approach, men sån är jag och alla andra gånger har det löst sig. Kanske egentligen handlar om att jag inte vet hur man beter sig när man vill mer än bara ligga) och inte bara om en fet utekväll?
Kvällen därpå var det en utgång arrangerad för programmet och jag satt väl först med de jag kom dit med. Minns att jag tyckte han var rätt avvisande sen på klubben och liksom generellt sätt, men att han ändå gav mig den där tysta självklara inviten att jag skulle med honom hem. Jag tänker fortfarande att jag kanske ändå missuppfattade det där för insläppt blev jag aldrig. Stod utanför porten och pratade riktigt länge: det kändes som att han väntade på något och ville säga något som aldrig kom fram så tillsist sa jag på ett ungefär "Nä nu får du ta och bestämma dig, för annars går jag hem!". Han svarade att han kanske skulle sova då, men dröjde sig ändå kvar. Innan jag surt tog en taxi hem hade jag behövt upprepa den där frasen minst tre gånger. I efterhand har jag kommit på att han nämnt att relationen till en som bor på samma ställe (han som äger) är stel, men det kan egentligen handla om vad som helst.

Efter den här incidenten var jag lagom sur och gav honom ingen vidare uppmärksamhet alls, men självklart är det svårt att inte lägga märke till att man är i samma rum och kanske råka se åt hans håll någon gång. Bör väl påpekas att han gör samma sak och att detta är väldigt svårt för mig att undvika. Dessutom har jag svårt att vara sur på någon och inte hälsa så som man bör.

En till middag arrangerades innan juluppehållet nu, på vilken jag kom fram till att jag kanske ändå skulle vara allmänsocial och "normal på riktigt" mot honom. Detta måste ha missuppfattats för han var rätt så avvisande och inte alls så som jag minns honom från innan allt det här. Hade en kul kväll oavsett. Halv fem på morgonen, när jag är på väg hem från en desperat ciggletarrunda, så ser jag honom plötsligt stå på gatan framför mig. Han letade tydligen efter något ställe som inte verkade finnas, men istället slutar det med att han följer med mig. Observera att jag menar bokstavligt, jag gav ingen hint om vad jag är medveten om och ingenting händer förrän vi har kommit innanför dörren.
När jag vaknade dagen efteråt fick jag samma känsla av honom som man får av en en smula otrevlig kk, om ni är med på hur jag menar...

Så lovet är slut nu och jag har inte hört någonting. Jag har fortfarande ingen aning om vart jag har honom, vilket stör mig något fruktansvärt. Sitter någon på förslag till en förklaring av hans beteende? Vad vill han egentligen? Vad var det som hände? Kan man verkligen växla från intresserad till ointresserad på bara några få dagar? Vad bör jag göra för att rätta till det här?
Jag ser den här killen flera gånger i veckan och orkar inte med den här situationen längre.

Evigt tacksam för hjälp.