Den stora tråden för råd gällande relationer, intresse, flirt m.m.

Alltså jag ger mig tyvärr fan på att jag sabbat en magnifik chans med en riktigt fin tjej. En tjej som till en början var väldigt iniativintagande och visade intresse. Provade taktiken att småretas lite, och det här kan fungera som jag uppfattat det om man håller det på en "lagom" nivå. En nivå som förövrigt jag upplever vara väldigt svårt att hålla sig på. Nu tror jag att jag gick för långt. För hon svarar nu inte på mitt meddelande. Folk, hur gör ni för att hålla denna taktik som förövrigt anses kanske vara den mest lyckosamma taktiken, på en lagom nivå? Skitsvårt tycker jag.

Jaja Jag säger till dig att det finns hur många trogna killar som helst. Och inom sin tid kommer du med största sannolikhet stöta på en trogen herre, vare sig du vill eller inte. Sedan kan det antingen vara så att du dras lite mer till den här typen av killar, eller att du helt enkelt har otur.

Haha ja förstår dig såklart i att det är nervöst att vistas med människor man verkligen attraheras av. Men det är bara att bita i det sura äpplet och försöka. Har du träffat denne tjejen någon mer gång sen sist du berättade om det?

Du läser nog även om du blev avstängd, 18 års gräns

Även om du känner att du behöver den närheten av tjejen just nu(vilket inte är konstigt) så måste du nog låta henne vara och förklara att det bara är känslor men att ni inte gjort något än. För under senare år så kommer du ångra dig så mycket över att du gjorde det.

Hahah detta är fan ta mig lite sjukt. Hur många gånger ska man behöva skriva samma sak utan att få in det i HJÄRNAN!

Trodde att jag skulle må bättre men fuck no. Varför kan man inte bara släppa en sak och acceptera sanningen? Varför går man runt o är kär i en person som inte känner detsamma? Hur kan man tro så mycket o ha massa förväntningar när verkligheten är annorlunda?

Spelar ingen roll vad jag gör alla dessa frågor kommer tillbaka. Bara massa skit frågor som ifrågasätter alla dina handlingar o alla dina ord. Frågor som endast i syfte får dig att må dåligt istället för att göra något åt det. Och när du väl skriver sanningen o säger exakt det du känner så får du ändå massa piss kommentarer tillbaka och det blir bara värre. Hur i helvete kan man inte gilla det man har o vara tacksam för det? Varför har jag så många frågor men så få svar?

Har testat allt man kan göra i hopp om att personen ska kunna acceptera dig o se dig som en person som verkligen betyder något. Som är mer än bara en vän, som uppskattar o är tacksam för att ens ha dig. Som har dig på en speciell plats i hjärtat. Endast hopp som leder till förtvivlan och du faller tillbaka till samma position, att må dåligt.

Ett hjärta kan börja pumpa blod när den får kärlek. Får inte hjärtat kärlek så finns det ingen anledning för att den ska göra något. Detta är felet med att bli kär i en person. En tjej ställde mig frågan, "hur kan det vara så jobbigt att vara kär?". Visste inte till en början vad jag skulle svara men min första tanke var "Jadu, sätt dig in i samma position så vet du hur jag mår".

Det handlar om att ge o ta. Om det endast ger och aldrig får ta emot så ska du sakta men säkert bryta kontakten med personen. Visst att man inte ger varandra lika mycket, det kan jag förstå eftersom den ena kanske inte känner likadant för den andra. Oavsett relation till varandra så ska båda få den andre att må så bra som möjligt. Alla typ av ord o alla typ av handlingar påverkar personen. Men du ska endast använda denna påverkan om verkligen menar det. I mina ögon så är du endast falsk om du bara vill få personen att må bra för stunden utan att ens mena det.

Jag kan göra exakt allt som går att göra, undvika personen, tänka på något annat, va med vänner o familj, gymma, plugga, läsa, skriva lite ibland, snacka någon gång, ge den kärlek, bry dig om personen väldigt mycket, försöka få personen att må bra då du tycker om han/hon, visar ett stort intresse utan att det ska bli jobbigt. Men till vilken nytta o energi är det värt att göra allt detta när personen knappt gör något tillbaka?

Tror jag skrev detta innan men varför jag sitter o skriver såhär mycket är för att jag ska kunna läsa det från ett annat perspektiv så att jag kan hjälpa mig själv då jag inte kan acceptera situationen. Kan du inte inse hur sanningen är så kan du aldrig må bra. Du kan inte sitta o tro för mycket. Gör du det så kommer din besvikelse att vara jävligt stor när du inser sanningen. I mitt fall så gillar jag inte tjejer längre och i andras fall så gillar de säkert inte killar. Det roliga är, det funkar ändå inte att gå in utan några förväntningar (jag gjorde det) för efter ett tag så byggs det upp nya och då kommer alla dessa tråkigheter fram.

Hoppas någon lite snäll själ kan förstå hur jag mår (jag hoppas ingen annan mår såhär) och kanske kan ge några fina ord som svarar på mina ÄCKLIGA frågor.

Min lilla signatur säger allt, hihihi

Hej, god morgon!

Tyvärr är det så att man innerst inne inte vill acceptera att det verkligen är så, man hoppas och önskar att det kan bli som man själv vill, alltså att personen i fråga börjar gilla dig mer. Tro mig jag har gått igenom det här under cirka två år så jag vet exakt hur läget är och jag håller med dig om att det är något av det värsta som finns.

Kärlek kan både vara hemskt och underbart, man går igenom båda sakerna i livet och jag anser själv att nu när jag redan gått igenom det en gång så kommer det aldrig hända igen. Jag har lärt mig och nu vet jag exakt att jag inte ska ha för höga förhoppningar då det gäller tjejer, jag ska inte behandla någon så bra bara för att hon ska börja gilla mig, kanske kan du tänka på samma sätt?

Om det är något jag helt missade så går det bra att PM:a mig med frågor, stället gärna upp.

Alltså jag har faktiskt samma problem som dig i nuläget, jag tycker att det är väldigt svårt att prata med tjejer och hålla på och småretas lite över internet/sms. De kan få helt fel signaler då ironin aldrig går fram och då kan de tro att du är helt dum i huvudet (tro mig, jag har läst igenom mina sms någon vecka senare och tänkt "vad i helvete tänkte jag då jag skrev det där?")

Nu har jag tänkt att jag ska börja om från början, visa vem jag är och bara köra på därifrån. Vara så normal som möjligt och ganska på att få träffa henne istället för att bara sitta och snacka. Därefter kan jag då jag träffar henne hålla på att småreta henne lite för att få henne o skratta lite, funkar hela tiden med tjejpolarna så det är ett koncept jag aldrig kommer släppa.

Sorry om mitt svar inte gav dig så mycket råd och tips men kanske någonting hjälper.

Nu vet jag att du är avstängd eftersom du missade att det är 18-års gräns men du kanske har nytta av det ändå.
Det kursiva är inte riktigt ditt problem. Livet kommer att gå vidare, både för henne och för dig.
Vad du gör? Du beter dig som ett klantarsle.

Man ska undvika så långt det går att bli tillsammans med sina vänners ex. Det kan ställa till med enormt mycket problem. I det här fallet så får du göra vad du tycker är bäst. Vill du vara tillsammans med tjejen så var det, men då får du antagligen inte umgås mer med din vän. Eller så struntar du i tjejen, är olycklig ett tag (ett år kanske)men har din vän kvar. Har du lätt med vänner så spelar det ingen roll.


Hur "småretas" du? Risken finns att du har sagt något som du kommer få äta upp. Om hon ens kommer att höra av sig.

Den vingklippte poeten. Har du möjlighet att prata med en kurator eller dylikt för det låter inte som att du mår direkt bra. Om den kärlek man ger inte är besvarad oavsett hur mycket man anstränger sig så ska man inte fortsätta, det finns andra där ute som är både bättre och mer värda den kärlek du har att ge.

Klart man är en poet

När det väl gäller det här med kärlek (som jag aldrig upplevt tidigare) så blir det jobbigt eftersom det är en ny situation för mig där jag inte har någon som helst kunskap om. Därför ser jag alla dessa tankar o ord som en fin byggsten till senare i livet. All denna upplevelse (kärlek) ser jag som en erfarenhet så jag vet hur o vad jag ska göra nästa gång. En av anledningarna till att jag vill så mycket. Annars mår jag helt perfekt (visst ett jobb har man inte) men jag har vänner o familj jag kan umgås med o det är jag tacksam över.

Jag vet att det finns någon där ute som är bättre (fast hon är ju inte dålig) och som kommer att kunna ge den kärlek jag vill ha tillbaka. Tid o väntan är väl det som gäller, dock har man ett dåligt tålamod

Nej men jag känner med dig. I verkligheten är det lättare att småretas då det också sker lite mer naturligt. Och att det är lättare att ha glimten i ögat så att säga. Men vid kontakt över mobil, facebook eller andra sociala medier missuppfattas saker och ting mycket lättare. Jag tyckte faktiskt inte att det jag skrev var så farligt, men tydligen var det något fel/ointressant med det jag skrev.

Men det här med att uttrycka sig "rätt" i skrift är ju en hel jävla vetenskap egentligen. Och då är det bara en pusselbit i spelet. Ibland är det också tvärtom. Det går bra innan när man träffar tjejen på internet med kommunikationen. Men sedan när väl man träffas i verkligheten så vill det sig inte. I detta fallet var det tvärtom. Gick bra när vi träffades i verkligheten men sedan gick det åt skogen efteråt.

Det var som polaren sa häromdagen: "Att försöka skaffa sig en tjej är som att skaffa sig ett till heltidsarbete." Han kanske överdrev lite när han sa det. Men något ligger det ju i det han sa då man måste lägga ner väldigt mycket energi och kraft på att det ska gå vägen. Det är minst sagt svårt att få allt att falla på plats. Och nu när en fin tjej väl blir intresserad av mig så sumpar jag den chansen givetvis.
Jag vill inte ta något riktigt exempel. Men tillexempel om tjejen säger att hon fick 1.8 på högskoleprovet. Så kan jag då tex säga" Men Neh , vem var det du betalade för att göra det åt dig då?". Eller om man är i en butik och snackar med henne i telefon varpå hon säger att hon älskar Ahlgrens bilar. Då kan jag säger tex säga att dem är slut, men att jag tar med mig en gurka istället till henne.

Jag håller med dig om att det kan bli så att jag får äta upp detta i längden. Och ibland kanske det kan tolkas som ganska otrevligt när jag retas såhär vilket jag absolut inte vill att fallet ska vara. Det jobbiga är att vi har en gemensam vän så jag måste sköta detta snyggt. Känns tveksamt om hon svarar, om hon svarar så gör hon nog det idag. Det står att hon redan sett meddelandet.

Ni som läst det vad tycker ni? efter 4 dagar har hon inte accat min vänförfrågan och jag vette fan. Bör jag skriva något till henne?

Det är inte det att hon ogillar mig för det vet jag att hon inte gör.

Kan låta otrevlig nu men i mina ögon är hon fan ta mig inte värd din tid o energi. Hon kan ju inte säga att du är "bättre" än de flesta o sedan bara skita i dig, förstår inte tanken. Kanske ville hon bara vara snäll, i dont really know.

Glöm henne, men du väljer själv. 4 dagar känns lite väl mycket då hon troligtvis tillbringar rätt mycket tid på facebook.

Ja jag vette fan det är väl bara släöppa det. Hon sade dock att hon var sjuk, men jag väntar nån dag och sen skiter jag i det helt.