Den stora tråden för råd gällande relationer, intresse, flirt m.m.

Så jag har talat med en tjej fram och tillbaks under snart två månader. I lördags så fick jag out of the blue ett sms från henne. Det var rätt så förvånande då jag gav henne mitt nummer nästan två veckor innan men inte fått nån kontakt från henne utöver Facebook.

Men nu när jag har hennes nummer så undrar jag: Hur ofta ska man kontakta henne? Lördags var senast vi talade. Funderar på att bjuda ut henne nästa vecka.

Varför inte redan idag? Om du vill kontakta henne nu, gör det.

Hej!
Det tog slut mellan mig och mitt ex för lite mer än tre månader sedan nu. Han var förstörd och sa att han skulle göra allt för att fixa vårat förhållande. Efter 3 veckor hade han en ny, 6 år yngre dessutom. De kanske inte är någon ålder men när hon nyss fyllt 19 och han snart blir 26 tycker jag det är en ålder. (kan ju också bero på att jag fortfarande inte accepterat dem tsm) Hon är en bekant till mig så det slog extra hårt när jag fick reda på det. Dessutom har han sagt att han inte vill ha ett långdistansförhållande någonsin igen och den här tjejen är från åre och han från uddevalla.
DOCK så är det inte honom jag fått reda på allting av, han ljuger om henne för mig fortfarande. Trots att han vet att jag vet.
Senast i veckan hörde han av sig och frågade om jag träffat någon ny, vilket jag inte har. När jag frågade honom hur det gick sa han att han tog det lika lugnt på den fronten som jag. Samtidigt som jag vet att hon skickar hjärtan (<3) till honom på facebook (dom är dock obesvarade från hans sida) och att hon var nere förra helgen hos honom och hälsade på.

Jag undrar nu om någon har någon teori om varför han inte bara kan vara ärlig om att han träffar henne när han vet att jag vet att dom träffats. Och jag har bett honom säga som det är??

Han har också varit väldigt elak mot mig, sagt saker om "jag är lyckligare utan dig" "jag saknar dig inte" "vill aldrig att det ska bli du och jag igen" "insåg direkt att du och jag aldrig kommer bli ett par igen" Saker som man även om man känner dem INTE säger.
Och dessutom har han förändrats till en kall person, han säger hela tiden att han vill att vi ska vara vänner man han beter sig inte som en. pratar vi eller skriver sms kan han vara sig själv. Varm, omtänksam, glad, mjuk (personen jag bott med i öve 2 år) och sen helt plötsligt går han tillbaks och är otrevlig, kall och kort igen.
Varför gör han såhär??

Hmm.. Jo, men mitt problem har väl varit att jag varit för på med kvinnor. Så det var väl därför jag undrade.

Ja men det har jag också alltid varit. Ser ingen anledning till att vänta för väntandets skull.

Nu vet jag inte hur han är, men det låter lite som jag själv kör med, tyvärr...
Jag själv kör med den stilen, att det är lättare att komma över någon om man gör om personen till ett hatobjekt. Det största minuset är att man kan verka som ett väldigt svin och man helt och hållet kan förlora kontakten.
När jag beter mig så, då är det ett tecken på att jag inte vill ha med personen att göra. För vem vill umgås med nån som beter sig illa?

Sen kan det också bero väldigt mycket på vem som gjorde slut och hur det sköttes.
Om det t.ex. var du som gjorde slut så kan beteendet vara bara för att han vill ha någon respons, nått tecken på att man betydde/betyder nått.

Så gör i alla fall jag och tror inte det är helt ovanligt heller.

Någon som vill hjälpa mig?

Jahapp. Då börjar man kära ner sig igen.
Började på ett nytt jobb, redan dom första dagarna fick jag upp ögeonen för en tjej på jobbet, hennes klädstil och sättet hon rörde sig på gjorde mig intresserad direkt.

Det dröjde inte länge innan vi genom gemensamma vänner träffades - och efter en kvälls socialiserande så var jag ännu mer intresserad av henne. Jag vågade inte visa mitt intresse, då det är ett i mina ögon ganska stort åldersgap mellan oss och jag tänkte att det inte finns en chans att hon har något intresse för mig. Jag är 22 och hon är 29.

Ju mer vi träffats, och ju mer vi pratat, så har jag bara blivit mer intresserad av henne och efter att ha berättat det för henne så kom det fram att hon var intresserad av mig också.

Är det bara jag som är löjlig, eller är åldern ett faktiskt problem?
Jag menar, hon är snart 30 - hon kommer antagligen börja tänka på familj osv snart, jag är bara 22 - jag har "hela livet" framför mig.

Give me some words of advice!

Varför inte bara föra en kort konversation med henne via sms och sen så snabbt som möjligt föreslå träff? Annars är det bara en tidfråga innan hon kommer att tröttna på dig har jag en stark känsla av. Ett tips bara.

Tjena folk! Ska fatta mig lite kort. Träffade en trevlig pingla i lördags och det blev lite mysigt hångel. Kvällen slutade där. Tog hennes nummer genom en gemensam vän i måndags och smsade med henne lite då. Hyfsat bra tempo i sms:en och helt okej svar. Vissa kortare, vissa var mer välformulerade osv.


Nu till frågan; Vad gör jag nu? Jag borde väl vänta och se ifall hon smsar först för att se ifall hon vill ha kontakt? Jag menar, det var ju trots allt jag som tog första initiativet. Har nästan bestämt mig redan nu för att vänta i 2-3 veckor innan jag tar kontakt igen. Det är ju hennes tur nu, eller hur? Eller anses det "okej" och inte "för på" att höra av sig till henne i helgen igen? Vet att det är svårt att ge ett exakt svar, alla människor fungerar ju olika.

Men tacksam över råd och analyser av både tjejer och killar.

Varsågod, blandade svar dock.

https://www.flashback.org/t141840

Vad som (nästan) alltid funkar är kyssar i nacken.

(Tar emot att skriva sånthär men jag måste skriva av mig).
Såhär är det, jag och en kille har vetat om varandra i några år men aldrig pratat förrän i höstas på en fest. Efter det skrev vi lite på facebook (inte mycket alls), sen helt plötsligt skickade han sitt nr och sa att jag skulle ringa honom. Sen dess (ca 2 månader tillbaks) har vi pratat med varandra nästan varje dag och bland annat fått bekräftat att vi gillar varandra. Det bör även tilläggas att vi bor ca 10 mil ifrån varandra så det är svårt att hinna träffas.

Grejen är den att jag aldrig har varit en person som gillar att prata i telefon. Tycker det är jättejobbigt. De enda jag kan prata ordentligt med är min familj och ibland några av vänner. Men jag har tvingat mig själv att vänja mig vid att prata i tfn på grund av honom, för jag vill ju verkligen prata med honom. Det har trots omständigheterna gått bra att prata, men det är mest han som "drar" i samtalet och jag kan få sån jävla tunghäfta. Jag glömmer bort vad jag tänkt säga och blir helt tyst. Och nu det senaste har vi ofta suttit helt tysta i telefonen (vilket ibland är rätt skönt) men jag börjar få sån ångest och dåligt samvete för att jag har så svårt att prata. När det blir tyst känner jag genast att det är jag som borde säga något eftersom jag är så dålig på det, men det är som om huvudet blir helt tomt, SKITJOBBIGT. Vet verkligen inte vad jag ska göra.

I "verkliga livet" har jag dock inga problem med att prata, men eftersom vi bor en bit ifrån varandra och bara har kunnat setts 2 ggr på de 2 månaderna så blir det inte så mycket med det.

Någon som har varit i en liknande sits? Tips?