Den stora tråden för råd gällande relationer, intresse, flirt m.m.

Igår satt jag och en polare drack några bärs och snackade skit bara. Mitt i allt så ringer mitt ex till min polare runt 6 nån gång och säger att vi ska komma på festen hon är på. Vi säger väl inget direkt svar, utan han säger bara att han är med mig och hon svarar "Amen, ta med honom också då". Jag har ju kört med samma taktik på henne, att bjuda hennes polare på fest, men inte hon själv. Nu bjöd hon ju dock med mig, men i alla fall. Vi satt ett par timmar till, och telefonen ringde ÄNNU en gång - det var hon. Nån timme efteråt ringer hon igen och ber oss komma dit, och vi säger att vi ska komma (vi har fått i oss ett par bärs, och det fanns några polare där som man verkligen var tvungna att träffa, resonerade vi).

Runt 00.00 och en jävla massa bärs senare så drog vi dit och det första jag möter är mitt ex. Vi snackar lite och det var inte så farligt som jag trodde att det skulle vara att träffa henne. Vi snackade lite, och jag hoppas att jag gav intrycket att jag var kall - men ändå trevlig. Jag uttryckte inga känslor alls (hoppas och tror jag), utan sa bara att det var bra och allt det där. Hon frågade tamigfan 3-4 gånger om jag mådde bra eller inte.

Ibland gick hon iväg till min polare. Satte sig i knät och sa att hon var kåt och en helvetes massa mer. Jag antar att det var för att göra mig svartsjuk. Min polare är snart tillsammans med en brud, och mitt ex frågade säkert 3-4 gånger om de var tillsammans eller inte under kvällen. Hon tofflade för honom och gjorde fyllemackor varannan minut och hade sig. Allt för att göra mig svartsjuk?

Efter ett tag så vankades det hemgång, men istället för att dra hem drog jag fram en madrassjävel som jag la mig på. Jag tog en kudde ur en säng och ett täcke fann jag, men mitt i allt kommer mitt ex (vi är ensamma i rummet) och vill ha kudden. Jag vill inte ge mig (vettifan varför?) och vi skojbråkar lite. Därefter uttrycker hon "Fan vad trött jag är" och vi lägger oss i en 69a, i princip, fast utan det sexuella och försöker sova. Jag drar upp mig själv till sängen och lägger mig där, och hon kommer efter. Och hon lägger sig så bekvämt hon kan - som hon gjorde förr med benen över mig och armen runt halsen. Vi ligger och pratar en stund, och hon ska hela tiden göra mig osäker. Hon nämner att hon har svamp och när jag säger någonting som svar så säger hon "Nae, det har jag faktiskt inte." - allt för att poängtera att hon har haft sex med andra. Hon frågade mig hur många jag hade haft sex med, typ 2-3 gånger och jag sa "2-3 stycken" som förstasvar, "ett par stycken" till andra och i tredjesvar blev jag irriterad och sa "Det har väl inte du med att göra."

Hon frågade mig om min polare var tillsammans med den där bruden eller inte och hon försökte kåta upp mig genom att smeka mig vid kalsonglinningen och pilla lite på mina bröst, men slutar sedan. (Inget allvarligt). Under natten lite senare så blir avståndet större mellan oss och vi har ett täcke emellan oss och vi ligger på en varsinn sida om sängen. Hon påpekar för flera kompisar dagen efter att vi absolut inte hade gjort något, hon sa inte ens "hej" till hennes bästa polare utan direkt när hon såg oss så blev det "Vi gjorde ingenting, alltså.".

Jag tolkade väl ingenting som sexuellt eller att hon var intresserad, men samtidigt är hon ju lustig. Jag vet inte vad det är med henne, kan hon bara betee sig normalt när man träffar henne eller åtminstone säga vad hon tycker och tänker istället för att spela spel?

Problemet nu är väl egentligen att vi är polare, hur ska jag lösa detta på bästa sätt? Bryta kontakten helt? Svara på när hon snackar med mig? Vara vän med henne? Eller vad anser ni?

För min del så känns den här kvällen som ett framsteg i min bearbetning, men jag vet faktiskt inte hur det här påverkade det. Just nu känns det kanon, actually.

dubbel.

Äcklad blir man av henne. Hon söker efter så mycket bekräftelse att det till slut blir löjligt. Hon ville inte ha den jävla kudden. Hon vara med dig. Så hon slipper att ha dom där saknadskänslorna. Shit, hon frågar dig hur många du haft sex med? Njae, ingen rök utan eld. Du måste själv ha frågat henne om hur många som spänt på henne. Hon säger till sitt ex att hon fått svamp o annat, det visar ju bara vilket luuuuder hon är.

Varför låg du ens kvar? Du ville nog det innerst inne. Men det är också bra, för att du mår bra och är glad just nu. Fick du några känslor för henne när ni låg där? Ville krama om henne, eller så? Om inte, så håller du på att läka ditt brustna hjärta. Dessutom, ta ett snack med dina polare och säg att det inte är okej att hon ringer till dom och frågar såna slampiga frågor.

Jag förstår inte hur man från första början vill ha en tjej som sitter i knät på en och säger "oh så kåt jag är ikväll då". Skitbra flickvänsmaterial.

Hoppas det går bra TiniZ. Du kan fan ta mig skriva en bok om hur man tar sig igenom detta efter all support du fått av alla kära FBare OM det är ngt annat så kan du PMa. Peace mayne

Jo, jag förstår det också. Att den är kudden var en fis i rymden, eftersom hon hade två jävla kuddar till i sängen som hon kunde använda - som hon också sedan gjorde när vi slocknade.

Jo, men jag frågade inte tillbaka eftersom det var så jävla uppenbart att hon ville säga att hon hade fått kuk ingröpt i sig.

Ja, jag kände det också. På ett sätt ville jag bara gå ner till madrassen, men intalade mig själv (jag frös, ärligt talat) att det var så varmt där vi låg. Men samtidigt hade man kvar de där känslorna av att man ligger bredvid någon man tycker om, ja, ni vet. Jävligt jobbig känsla när man låg där, men jag kunde tackla dem trots min onykterhet.

Jo, jag ska väl göra det. Jag sa ju dagen efter att hon var på honom som helvete till honom, och han svarade bara lite snabbt att "är en bråd kåt på mig så vet du nog själv att man inte kan stå emot." - jag tycker samtidigt inte att själva grejen att hon var på honom var något stort, det var inte så mycket mer än att hon satt där i knät på honom. Min polare dog därefter upp att han var kåt (efter ett tag - vettifan varför?) och hon sa lite halvhögljutt att hon också var kåt.

Hon har aldrig visat den där sidan förut. Hon har liksom ändrat beteende från att vara en mogen och "vuxen" flickvän som man kan prata om allt med, till att bli en omogen liten barnrumpa som söker bekräftelse. Jag vet själv inte hur jag reagerar och agerar under den här "break-up-historien" men inte fan är jag såhär. Aldrig!

Haha, ja, jag märker att jag sitter här så fort det händer något med mitt ex och mig. Det är sjukt, men man mår grymt bra att av skriva av sig - skitbra!

Inte ett svar på 4 dagar (idag inräktnat), ingenting.

Hon är utomlands nu och kommer hem imorgon, svarar hon inte när hon kommer hem så skiter jag i det.

Hatar kvinnor som inte bara kan säga "Nej tyvärr alltså jag vill inte snackas vid längre eller träffas"

Men ta det lungt var det inte så att ni bara snackat på msn, 2 dagar, och nu är hon utomlands... Du förväntar dej alltså att hon ska sitta där och sms:a till dej? Ring henne sen när hon kommit hem istället och fråga hur hon haft det bara sen tar du det från där.

Vi snackade ju flera dagar när hon var utomlands?
Och nu blev det helt plötsligt tyst , så vad ska man tro

Hej allihop. Tänkte att det skulle vara bra för mig att höra en utomståendes synpunkt på min situation som omväxling.

Jag och min tjej har varit tillsammans i ungefär 3 år nu, vi är båda väldigt unga. Hon var mitt andra ligg och jag hennes första. I början hade vi det väldigt motigt som förstås alla i den åldern pga omogenhet, osäkerhet osv men vi levde igenom allt och klarade oss bra. Andra året tillsammans var väl det bästa i mitt liv, vi mådde jätte bra och hade kul tillsammans. Vi har ett gott sexliv och gillar att experimentera, på ytan tror jag att vi ser ut som ett riktigt lyckligt par. Vi strider väldigt väldigt sällan, de få gånger det har skett har varit då vi båda varit aspackade. Orsaken till att vi har haft så få konfrontationer tror jag ligger i att hon sällan står på sig, alltid då ja påpekar någonting så ber hon om förlåtelse och lovar förbättring.

Efter dessa tre år så har vi kommit väldigt nära varandra, eller hon har kommit nära mig egentligen. Hon har konverterat till min musiksmak, mina vänner, mina favoritsporter osv.
Hon var en tös vars dagar spenderades med MTV, ridsport och många ytliga vänner medan jag var punkaren som åkade skateboard och snowboard med musiken på fullt. Nu åker vi båda snowboard, skateboard och lyssnar på vår ska och punk.
Men det är väl egentligen ett sidospår.

"Problemet" nu är att jag har börjat tröttna, eller upplever i alla fall frestelsen att leva ett singelliv som enorm. Kärleken verkar ha dött för länge sen, vi säger inte mera "Jag älskar dig" vi säger bara ibland "jag tycker om dig". Skulle faktiskt inte kännas rätt att säga det tidigare nämnda. Vi är som två mycket nära vänner med ett gott sexliv.
Jag saknar passionen, förälskelsen, osäkerheten på vad den andra tycker och vill osv.

Min fråga är hur gör man slut med någon som inte direkt har några brister? Hon är en toppentjej som tydligen inte har lagt märke till bristen på kärlek och skulle bli helt överrumplad om jag mittiallt skulle vilja göra slut. Halva jag vill knulla runt ett tag för att sedan försöka hitta kärleken igen, medan andra halvan vill sitta kvar för jag har ju det egentligen verkligen bra här som jag är.

Låter tamigfan exakt som om du skulle ha kunnat vara mitt ex, om du nu skulle ha varit tjej =)

Eh, mitt råd är att göra som du vill göra bara. Vill du satsa och försöka komma in i förhållandet - gör det, men annars inte. Säg som det är till henne bara, och gör henne för guds skull inte till någon reserv som du kan gå till när du är kåt, eller lite halvkär. Det är så jävla lågt! Ge henne inga förhoppningar om att ni ska bli tillsammans igen - om du inte är säker på att du vill det.

Så gör det så enkelt som möjligt bara!

Kort version:
Hur slutar jag vara dum mot min flickvän?

Lång version:
Tja, jag vet inte riktigt hur sammanhängande det blir, men jag måste skriva det här för att kunna somna när jag går och lägger mig (jag menar, vem kan inte somna efter att ha lämnat en fråga hos FB-gänget, det finns mycket visdom samlad här ).

Ja, nu är det så att jag är lite av en lustigkurre, skämten brukar inte vara särskilt PK när jag drar igång . När jag är med mina kompisar så slänger vi runt ganska starka ord, snudd på personangrepp, men det finns inget ont blod, vi känner varandra för väl för det. Min flickvän (sen ett år) och jag brukar - om än på ett barnsligt sätt - retas med varandra och dra till med småsaker som inte heller betyder något (dock ej på den nivå jag ligger med kompisarna).

Kruxet är att jag tidigare råkat dra till med saker som varit på gränsen till, om inte fullbordade, personangrepp () och är lite rädd för att hon snart ska tröttna på dem. Visst, jag har inte behövt tänka på det här med att skona folks känslor eftersom alla är med på att det inte är allvar och det dessutom är ganska enkelspårigt, men så är det inte - och borde heller inte vara - med tjejen. Som det är nu så klantar jag mig varpå hon blir sur, lugnar ner sig efter ett tag och allt verkar återgå till det vanliga. Tills jag slutar vara försiktig och gör om det. Det är inte så mycket grovt språkbruk som det är sårande kommentarer och det är vad jag vill bli av med, mitt språkbruk är faktiskt inget problem med henne, jag klarar av att reglera det. Vet dock inte riktigt hur jag ska få pli på mig själv .

Jag vill verkligen inte förlora henne över en sån här skitgrej, så min fråga till er är, hur slutar jag fälla sårande kommentarer, räcker det med att tänka till varje gång jag säger något till henne? Det känns inte som att det skulle gå bra i längden, men vad vet jag, man kanske utvecklar en god vana.

Oj, det blev visst två frågor .

Och även jag har problem med en relation..

Har träffat en tjej en tid nu och vi båda tycker om varandra, grejen är som sådan att jag börjar bli kär i henne medans hon bara ser mig som en kompis.

Det vet hon om(berättat för henne), och har sagt till mig att hon inte har några känslor för mig, men att hon gärna fortsätter vara kompis med mig sålänge det inte är jobbigt för mig.

Jag är verkligen Inte social handikappad utan snarare rätt charmig, rolig och omtänksam, men det känns väldigt svårt att väcka några känslor hos denna fina tjej som dessutom aldrig(!) varit kär i hela sitt 18-åriga liv.

Finns det något jag kan göra för att vinna henne, eller är det bara försöka gå vidare och ha en henne som kompis, eller kanske gå vidare Utan att ha henne som det?

Tacksam för svar, var fan länge sen jag kände mig såhär kluven och osäker.
Vill väcka hennes känslor, om det nu är möjligt.

Har sett liknande exempel i den här tråden innan, men skulle ändå vilja ha lite rådgivning, tack!

Det är så här, att på en affär här i stan jobbar en kvinna som verkar vara intressant och som jag gärna tar kontakt med. Hon står ganska ofta ensam i kassan och det är sällan mycket folk omkring kassan.

Hur ska jag göra för att locka hennes intresse? Hon har sett mig ett par gånger, och känner kanske igen mig när hon ser mig.. inbillar jag mig. Ska jag fråga om hennes msn eller telefonnummer?

Jag är så nervös