Den stora tråden för råd gällande relationer, intresse, flirt m.m.

Satte på silliconmilfen inatt igen nu lite film innan nästa silliconmilf anländer med bussen och ska sova över här, måste ta en öl så jag kan skylla på spriten och hoppas kuken kommer i form igen ......

Antar att ni fruntimmer hatar mig men kan bara säga att jag förgyller milfarnas helger och de älskar"OneNightStand"

såja nu känns det mkt bättre att fått prata av sig lite

En riktigt bra hemsida för er som har svårigheter i det sociala sammanhanget är: C-r.se

Fullspäckat med övningar och tips!

Ogillad av fruntimmer? Jag är kille och inte ens jag gillar dig.
Vad är det du pratar ut om?
Är du exalterad så tar du väl den energin ut över din offer?
Finns andra och bättre trådar för att skriva om sex och sexnoveller.

Vet inte om detta är rätt ställe att fråga detta på (?). Men funderat på det ganska länge! Känns lite dumt att göra en ny tråd om det!

Ni med KK's, vad gör ni när ni ses? Slänger ni bara iväg ett sms till varandra att ni ska knulla eller hur leder det upp till att ni gör det? Och hur ofta ses ni?

Jag och min kk brukar ses på fyllan, men har väl hänt att man setts några gånger annars också. Då är det mest ett sms om att vi ska lyssna på bra musik och ha sex haha. Har väl blivit typ minst 2 gånger på en vecka.

Kort fråga...
Nära kompis i över ett år, aldrig varit singlar samtidigt. Träffas flera gånger i veckan, sovit ihop utan att något hänt, många gånger.
Han får strul på hemmafronten, efter en fest slutar det med ett 10 timmars sexmaraton. Lite spänt läge nu.
Mina känslor är helt förvirrade, hur tar jag reda på vad han känner för mig? Vad tror ni?
gör en sån åt mig själv...! Så ni slipper!

Det var en skapligt kladdig och grabbig text du fick till där.
Totalt omöjligt att veta. Vi har inget koncept om vare sig tid och rum eller händelser.
Vad som verkar väldigt tydligt dock är att du har skämt bort honom.
Problem i hemmet (som han tog illa vid?) och sen har du ett "sexmaraton"?... Som sagt, har ingen aning om vare sig tid och rum eller ens situationen för den delen, men låter lite som klassiska exemplet på att han använde dig för att må bättre, en undanflykt.

Fråga han rakt ut vad han tycker om dig om du undrar så. Det är faktiskt inte förbjudet, vilket många verkar tro.

Bästa du kan göra är att fråga honom.

Tjoo

Jag har en flickvän som jag är väldigt lycklig med på alla sätt och vis i vår nuvarande relation, och jag älskar henne väldigt mycket. Vi har varit ihop i ca 5-6 månader. Det finns vissa saker som inte är optimalt såsom att vi inte bor i samma stad för tillfället men jag är ändå trygg med vår relation i dagsläget och vi träffas ändå regelbundet. Jag bor nu i vår barndomsstad och har planerat att jobba tills sommaren då jag sen till hösten vill läsa vidare till sjuksköterska, vilken skola jag går på spelar ingen roll, kan tänka mig att flytta lite varstans. Hon studerar på annan ort och har ett år kvar på sin linje, sen är hon färdig(studerar hotell/ekonomi).

Nu till problemet, när jag pratar framtid med henne får hon lite lätt panik varje gång, och känner press som hon säger. Jag har försökt att få henne att utveckla varför och då säger hon bara att hon inte vet vad hon vill göra när hon är färdigutbildad och att jag sätter press på henne. Jag förstår att en del av den pressen är mitt fel eftersom jag kanske har sagt några gånger: "Om vi har det bra om ett år, då vill ja flytta ihop med dig..". Men inte all press hon känner kommer från mig, mycket lägger hon på sig själv, då hon är allergisk mot press då hon redan lägger så mycket press på sig själv. Hon står i valet o kvalet med ett par beslut: Skall jag jobba med en gång, kanske spara pengar o ut o resa? ska ja börja jobba utomlands? ska ja ut o resa med ett par kompisar? Ska jag flytta ihop med min kille i sverige och jobba medans han studerar, halvt kanske dra ut och resa ett par korta perioder för att satsa på vår relation?=mycket tankar om framtiden som skapar ångest för henne då hon känner att hon inte vet vad hon vill göra då.

Det jobbiga är att det känns som om alternativet som innefattar mig och det jag helst av allt vill alltid kommer sist, och hon säger då att hon inte kan garantera att hon vill satsa på oss ifall det dyker upp något jobb i tex London, eller om hon vill dra ut och resa ett halvår, även ifall vi fortfarande har det jättebra. Om vi har det jättebra, och vi då har varit ihop i över ett år och vi älskar varandra, borde man inte då prioritera sin relation före jobb och resor, då dessa saker går att få/göra vid andra tillfällen och platser? Jag har poängterat för henne att man aldrig till 100% vet vad som händer nästa höst eller i sommar med vår relation och att jag absolut inte vill låsa henne, så vill jag ändå känna att hon prioriterar vår relation, före karriär och långa resor, att hon vill kompromissa med mig.

Jag fyllde exempelvis år i september och blev bjuden på en hotellweekend utav henne som vi skulle åka på tillsammans, men det har inte blivit av. Antingen har hon plugg att göra, studiebesök eller känner sig inte på topp osv osv, vilket jag helt ärligt kan förstå, då vi har haft lite problem med sexlivet, som annars är helt underbart. Vi har då bestämt att vi ska åka och resa första veckan i januari nånstans ett par dagar i någon europeisk stad, wien, london eller något sånt. Det har gått ett par dagar och vi har fortfarande inte kollat på en resa tillsammans även fastän hon var hemma i ett par dagar. Nu frågade jag henne på telefon, och då tog hon upp att hon får ångest för att använda sina sparpengar (som i dagsläget är ca. 30 papp) för att vi ska åka på resa, då hon vill spara ca 80 000-100 000 till sin eventuella USA resa, men att hon självklart ville åka iväg med mig och hon sa även att hon verkligen vill när hon hörde att jag blev lite snopen. Kan lägga till att i vår har hon redan bokat en resa till london där hon skall åka iväg med sin tjejkompis och festa/shoppa, därav min snopenhet/avundsjuka....

Det kanske framstår som att hon är en hemsk flickvän, men hon älskar mig och vi har det verkligen jättebra för det mesta, och vi är väldigt bra på att kommunicera då de uppstår konflikter, och lösa detta snabbt. Hon är intresserad av mig, förstår mig och det känns som att hon verkligen vill vara en del av mitt liv, men inte på samma sätt som jag vill ha henne för tillfället.

Jag vill inte att hon ska lämna några garantier, för det kan man inte ge. Men jag vill att hon baserat på sina känslor idag, vill satsa på oss ifall vi har det som vi har det nu. Det kan inte hon, säger hon i dagsläget. Skall jag ge det tid, vänta ut det och hoppas på att hon bara säger så för att hon är rädd för framtiden eller att vi blir ännu starkare tillsammans som par och då hoppas på att hennes prioriteringar till oss ändras och sätts i de första rummen? Gör jag rätt som prioriterar min relation före jobb/resor?

Tacksam för svar för dig som orkar läsa :)

Ursäkta för wall-of-text men återkommer nu då jag behöver hjälp att förstå en del saker som hänt.
Sedan jag skrev det här inlägget så hade jag dragit mig undan lite från min polares tjej men chattade ändå med henne då hon mer än gärna började skriva till mig och jag inte är oartig nog att ignorera.

Så efter ett tag bestämde vi oss för att gå ut i helgen.
Väl ute på krogen så ville hon gärna dansa med både mig och pojkvännen/min polare, så jag inte skulle känna mig som ett tredje hjul.
Men då jag som sagt nämnt att polaren blir väldigt lät svartsjuk så drog jag mig ganska fort från dansgolvet när jag väl kommit upp, varpå hon följde efter mig och sa åt mig att sluta hålla på så och insisterade på att jag skulle följa med upp igen.
Iaf så fortsatte det så fram och tillbaka under nattens gång tills någon gång runt 2-3 tiden.
Jag och tjejen stod vid ett bord och dansade lite medan polaren sa att han skulle gå och köpa lite drinkar, men när han väl återvänder så får han världens psykbryt och stormar därifrån (kan påpeka att han inte är så tolerant mot alkohol).
Hon följer efter honom för att ta reda på varför han är så arg och jag följer strax därefter för att se vad det egentligen är som sker.
När jag väl kommer fram till dom så får jag en knuff av honom så jag drar mig undan för att avvakta lite.
Men när jag väl återvänder så står tjejen och gråter floder då han tydligen anklagat henne för att hånglat med mig (något som inte är sant) och sen "råkat" slå henne i ansiktet.
Det slutade iaf med att hon stack hem och grät resten av natten, han sov hos någon släkting och jag fick sitta och trösta henne i telefonen när hon ringde mig grät för att hon trodde att det var över mellan dom två.
Dagen efter så snackade jag med henne igen och hon säger att det var lugnt med pojkvännen nu, men det verkade tydligen vara som så att han fått henne att tro att allt som skett är hennes fel och att det bara var en olyckshändelse att han slog henne varpå jag är 100% säker på att hon var den som fick be om ursäkt för allt.
Dom två är ju såklart galet förälskade i varandra men som det ser ut just nu så kommer dom att implodera...frågan är bara när.
Jag valde iaf att säga upp min vänskap med polaren då han tappade min respekt i och med att han "råkade" slå henne samt att han konstant har dessa misstankar om mig som han känt så länge.
Jag känner förövrigt fortfarande för henne (och är bensäker på att hon också har känslor för mig) men valde att ta en paus från henne så länge då jag inte vill dras in mer i deras svartsjukedraman.

Men mina frågor är: det här kan väl inte vara normalt? kan man verkligen "råka" slå sin flickvän och varför tar hon tillbaka honom så snabbt? Finns det inte en risk att det sker igen nu när han redan korsat den linjen? Gör jag rätt som tar en riktig paus ifrån dem och som klippte min vänskap med polaren?
och av det jag skrivit här, visst kan inte jag vara den enda som inser att dom här två inte är bra för varandra?

Alla svar uppskattas (minns att OndaParabolen svarade sist)

Felpost, ta bort.

Det här är en inställning som jag totalt förkastar, någonting som gör mig otroligt förbannad och frustrerad när det kommer.
Du nämner väldigt mycket om att resa, verkligen mycket.
Och det låter som om det är den otroliga klichéen att hon är rädd för att få ett ointressant liv, därav det väldiga fokus omkring att resa.
Resa som resa, man kan och hinner resa när man blir äldre också, men det är inte de det handlar om i det här fallet utan det är snarare känslan av "frihet" och att få göra "det hon vill".
Ja, jag använde citationstecken framför dessa ord av den anledning att oftast räcker det med känslan och man behöver faktiskt inte alltid göra just det som efterfrågas för att få den känslan, sett ur hennes perspektiv och inte ditt.

Varför förklarar jag detta? Det är p.g.a. din fråga.
Om man ska tolka det enkelt, så har du valt relation före yrkesmässiga ambitioner och hon tvärtom, om det är som du skrivit.
Den stora frågan är era respektive ambitioner.

Du skulle kunna försöka övertala henne om att dina ambitioner är "bättre" än hennes och få henne att göra som du vill, men tvivlar på att någon av er skulle må bra utav det.
Det du kan göra är att säga vad du tycker och sen låta henne komma underfund med vad hon tycker är viktigare.

Tack för ett ärligt svar! Förstod dock inte riktigt vems inställng det var som du störde dig på, min eller hennes?

Jag tror i alla fall att det bottnar mycket i det du säger om "frihet" och "det hon vill". Att det däremot räcker med att bara känna frihet stämmer nog inte helt in på henne då hon är väldigt självständig och har planerat mycket långt fram, innan jag kom in i bilden. Jag tror som du säger på att hon är rädd för att leva ett ointressant liv.

Den stora frågan som du säger, är våra ambitioner, och i viss mån har vi lite olika livsamibitioner, vi värdesätter relationer på ett annorlunda sätt kanske. Vad gör jag då med detta, ska jag älska henne på mitt sätt, och acceptera att hennes sätt att älska mig på är annorlunda och att en dag så kan hon välja bort det? Är det för mycket begärt att kompromissa om detta?