Okej, nu skiter jag i om jag outar mig nu, jag måste få ur mig det här.
Varnar också för WoT!!!!!
Jag och den här tjejen har varit vänner i flera år (vi är från samma hemstad), dock har det alltid funnits någonting mellan oss, en gnista eller vad man kan kalla det.
Vi har strulat några gånger på fyllan då vi träffats i hemstaden men då jag alltid varit iväg på någonting/jobbat på annan ort/rest/etc. Och då hon i dagsläget också bor på annan ort än hemstaden, så har det aldrig utvecklats till någonting utan alltid svalnat av tillbaks till vännerstadiet. Vi har dock aldrig släppt kontakten helt utan fortsatt prata och smsat.
I början av december var jag åter hemma i hemstaden, vi träffades ute och efter en blöt kväll bestämde jag mig att nu fick det räcka med att gå som katten kring het gröt. Jag sa
rakt ut(!!) (=ett fegt sms efter krogen stängt
) att jag gillade henne och hon bjöd mig över till henne och vi spenderade natten ihop. Dock inget sex, men vi pratade en hel del och hon gillade såklart mig också, vilket jag egentligen redan visste.
Efter den helgen åkte jag tillbaka till staden jag bor i nu och hon till sin, vi fortsatte hålla kontakten mer intensivt och efter ca två veckor bjöd hon hem mig till den staden hon bor i nu. Vi hade en superbra helg, massor av skratt, mys, sex för första gången (som iofs gick sådär pga nervositet), osv. Det kändes verkligen som vi klickat och eftersom vi känt varandra såpass länge innan var det inget som kändes fel i kommunikationen. Vi kan verkligen prata om allt känns det som.
Efter denna helgen var det jul och nyår och båda var hemma i hemstaden. Vi träffades lite grann under den här tiden och hördes väldigt mycket. Det blev faktiskt väldigt mycket sms, telefonsamtal och så och det kändes lite som att känslorna virvlade upp. Något som jag inte var helt beredd på och blev rätt skraj när jag började känna dessa.
Vi spenderade sista dagen ihop innan vi skulle åka tillbaka till respektive hemstad och det kändes helt otroligt bra. Vi snackade verkligen hela dagen och när jag skjutsade hem henne på kvällen pratade vi om ifall vi inte skulle försöka ändå, trots 60 mil mellan oss. Alltså inte inleda något förhållande, men ändå.. fortsätta liksom..
Detta var en vecka sedan och sen dess har vi hörts varje dag på antingen sms, telefon, facebook eller skype. Det har oftast vart hon som tagit kontakten under den här veckan även om jag inte på nåt sätt varit avvaktande.
Jag balanserar dock på en smal tråd mellan att stänga av känslorna eller ge dom fullt ut och det börjar tära på mig psykist.
Jag har haft distansförhållande förut som alla brakat så jag vet hur svårt det är med känslor på distans men jag vill inte stänga av känslorna av rädsla att det hela ska rinna ut i sanden och bli kallt igen, men jag försöker verkligen att inte ge för mycket av mina känslor heller för min egen skull och just eftersom vi inte har något förhållande och sannolikt inte heller kommer ha inom den närmaste framtiden.
Sista dagarna har det dock varit svårt att hålla inne känslorna och jag har skrivit mer, ringt mer, mer "puss" osv. Aldrig till överdrift dock, utan bara lite mer än innan.
Vi pratade lite för några dagar sen på att hon kanske skulle komma hit i helgen, men hon visste inte om hon kunde riktigt än. Men igår när vi pratade i telefon så berättade hon att hon hade andra planer och antagligen inte kunde komma, hon sa även att "det kanske är bra också att vi inte syns i helgen", "det har gått lite fort, och jag blir lite rädd när det går för fort". Men även att hon vill fortsätta och höras och inte vill låta det rinna ut i sanden.
Jag respekterar verkligen det och har inget emot att hon har andra planer, ska jag va ärlig passade nog ändå inte så bra för mig heller.
Men jag blir också fundersam.. varför säger man en sådan grej? Vi har ju ändå pratat på att fortsätta träffas och ingen av oss vill ju att det rinner ut i sanden.. Genom att säga sådär börjar jag ju fundera om det är någonting med henne intresse som inte stämmer och jag har haft det i bakhuvudet sedan hon sa det. Jag menar, har jag varit intresserad av henne såhär länge vill jag såklart som fan inte bara förlora sådär "pangtvärt"..
Jag blir ju så jävla orolig att det är nåt som inte stämmer.. Vi har ju flörtat så länge att jag definitivt inte tycker att det har gått för fort, även om det möjligtvis har blivit lite intensivt på slutet.
Hon dejtade en kille strax innan vi började snacka "på riktigt" och jag ber för gudarna att det inte har något med honom att göra. Men jag är inte den svartsjuke typen och försöker att inte dra förhastade slutsatser.
Några kommentarer på hur jag bör agera nu? Vi har bra kommunikation, men jag vet inte om det är så bra att ta upp det igen.. att det bara skulle kväva henne genom att tjata?
Varför tycker hon att det går för fort?
Varför blir hon rädd?
Varför lyckas jag bara börja tycka om tjejer på distans?
Jag vet att det här kanske inte verkar som något enormt problem, men jag tror jag var tvungen att ventilera det här och få ur mig det... Alla kommentarer och synpunkter är välkomna, jag behöver hjälp med att se på det här ur ny vinkel tror jag.
och vi använde kondom, köpte RSFU mixpack. Verkar inte vara stor skillnad på kondomerna i mitt tycke iallafall. Hon använder dessutom p-stav, så mest enda anledningen till kondom är inget kladd.
Jag undrar om ni fick det smset skulle ni lixom ge mig en andra chans och vad kan jag förbättra i smset! alla synpunkter gogo! 
