Den stora tråden för råd gällande relationer, intresse, flirt m.m.

Hoppas ni kan hjälpa mej med de här.
Jag har varit tillsammans med min tjej nu i lite mer än 1 år.
Jag har nu insett att jag har tröttnat på henne och skulle vilja ut och "leka med andra tjejer".
Men problemet är det att vi har haft ett väldigt bra förhållande och hon är fortfarande väldigt kär i mej och jag klarar inte av att göra slut med henne för hon kommer bli så ledsen att hon nästan kommer tänka på självmord.
Så nu sitter jag verkligen i skiten, jag kan fortsätta vara tillsammans med henne och må dåligt eller så gör jag slut med henne, hon mår dåligt, och jag kommer därför oxå må dåligt.
Det bästa vore ju om jag kunde få henne att sluta tycka om mej så att hon vill göra slut med mej.
Eller vad ska jag göra? snälla hjälp mej och kom med några bra tips!

Är du inte kär i henne så ska du säga det rakt ut men på ett schysst sätt. Du behöver ju inte säga att du vill börja träffa andra. Du kan väl säga att ni träffats i över ett år nu och att du behöver tänka igenom på vad du verkligen vill med er. Säg att du vill att hon ska respektera att du behöver tid till att tänka. Snacka inte om att hon är en fin tjej osv för då känns det som om du vill trösta osv. Säg att det handlar om att du inte mår bra och att du behöver tid för dig själv.

Älskar min kille otroligt mycket, blev verkligen kär i första ögonkastet, trodde inte de gick.Problemet är nu efter 8,5 månader att han inte älskar mig, utan bara är kär. Allt är verkligen perfekt förutom att jag vill att han ska känna samma för mig som jag gör för honom.Jag känner mig älskad, mer än någonsin, är förvirrad, vad ska jag göra?

Eh vad är problemet? han är kär i dig och du känner dig mer älskad än någonsin.

kan inte säga att han älskar mig..

Ok folks, här kommer då en fyllefundering så här i novembernatten.

Jag är sedan cirkus en månad singel, och som vi alla vet så har man under tiden då man ingått i ett förhållande blivit livligt uppvaktad av mången kvinna. Speciellt en kvinna höll det på att spåra ur med, men trogen som jag är så lyckades jag styra av det hela innan det gick över gränsen för otrohet. Hon hann i alla fall säga att hon enda sedan barnsben varit attraherad av undertecknad, och hon gav en lapdance endast iförd spetstrosa. Detta tycker säkert många av er redan har passerat gränsen för otrohet, men så var inte fallet. Jag hade ett relativt öppet förhållande och jag var ärlig mot min flickvän när jag berättade vad som hade hänt och hur jag kände inför det. Nåväl, det är av underordnad betydelse.

Vad jag vill ha är råd av från FBs förhoppningsvis någotsånär nyktra relationsexperter är följande: Bör jag skicka denna lapdansande kvinna ett sms och fråga om hon har lust att ses i helgen? Några faktorer att ta i beaktande:

* Jag har vart singel en månad utan att ha gjort några närmanden mot en kvinna, det tycker iaf jag tyder på att jag trivs med mitt liv som singel och inte skickar detta sms i en akt av desperation, utan för att jag vill ha sex.

* Denna kvinna sa ordagrant "jag vill ha sex med dig".

* Kvinnan har en expojkvän av det något våldsamma slaget, som har ringt henne på obekväma tider och agerat allmänt obekvämt sedan de gjorde slut. Detta var för ungefär ett år sedan. Jag vet ej om det avtagit på sistone, men jag förmodar det.

Så, upplys mig. Bör jag skicka ett sms? Vad bör jag skriva i detta sms? Vilka konsekvenser kommer detta få?

Vad jag är ute efter är alltså lite hederligt gammalt sex helt enkelt.

Förövrigt bör ni ej grädda lussebullar då ni är påverkade av rom samtidigt som ni tittar på Planet Earth och skriver inlägg på FB. Bullarna kommer då att bli brända. Typiskt. Kanske är det ett straff för att jag tjuvstartade med lussebullsbaket.

Känner igen mig där. Men det behöver inte vara dåligt. Personligen så tror jag att nyckelordet är tid. Älska är förmodligen den starkaste känslan som finns. Att lära sig älska en människa tar tid. Jag vet ännu inte om jag faktiskt har älskat någon, och i dagsläget så är jag hellre ärlig och låter bli att hävda att jag älskar någon än att jag säger det rent slentrianmässigt.

Du kan vara det otvivelaktigast viktigaste i hans liv utan att han för den skull behöver älska dig.

Jamen seriöst...
Vissa lunar/efterfestenfjortisar älskar folk till höger och vänster, fick se en gång att en brud jag snackar på MSN med i sammanlagt 20 min älskade mig på sin lunar och kallade mig för "min blondy".
Knappast att hon älskade mig.

För mig är älska någon när den bästa kvällen denna månaden är den när man sitter med den speciella personen och väntar på tåget och det är svinkallt utan att säga något - enbart för att man är med henne. Man kan liksom offra lillfingret bara för att hon skall vara glad.
Är du med på?
Alltså är jag en utav dom som inte älskar folk till höger och vänster, det skall vara ärligt menat.

Vilket är bäst? En som älskar folk till höger och vänster eller en som det är speciellt för?
Du har inget problem, det är verkligen inte synd om dig. Vänta tills det kommer, då kommer det kännas bättre än vad det skulle gjort annars.

Som Dr.Cox säger "Bara för att en kille har svårt att uttrycka sig betyder inte det att han inte behöver...DIG!"

GLHF
M.v.h Sensej

Kunde inte sagt det bättre! Hellre en pojkvän som visar i handling att han älskar mig än en som säger det hela tiden men som inte visar det.

Citerar dig, igen. Fick reda på att hon hade kille idag, så du hade nog fel.

Eller så vill hon vänstra...

Precis så är mitt förhållande till min tjej. Jag har svårt att säga att jag älskar henne även om jag gör det, vet faktiskt inte varför det är så. Någon fundering kring detta?

Jag har alltid haft, sedan jag var 10år, en medfödd rädsla för kvinnor... Jag behandlar dem som de ska sprängas vilken sekund som helst och jag är i explosions zonen... Det är inte kul. Finns det kvinnor som känner likadant som jag.

När jag ska in i en ny relation är jag rädd för kvinnor. Vågar inte binda mig. Ständigt finns rädslan där. Rädslan för att andra ska tro dåligt om mig eller tjejen. Rädslan för att tjejen hatar mig. Rädslan för att göra fel. Rädslan för att inte bli accepterad.

Finns det kvinnor som känner likadant. Tungt är det. Därför har man ju också blivit en kameleont som saknar känslor. Precis som allas vår "Dexter", tv-serien som för ord på mina känslor. Förutom att han inte känner och det är det jag jobbar emot. Men det känns som man går åt helt fel håll. För jag vill ha känslor.

Cheerio!