Hej kära flashbackvänner!
Finns en risk att det här kanske kommer att bli för långt, men i alla fall. Storyn är som följer:
Förra terminen gick jag i samma klass som den här tjejen. Hon är cool, ambitiös, charmig och vacker som en dag. Vi började väl snacka och sådär, hängde i samma gäng på helgerna och så vidare och blev kompisar till slut. Jag tyckte väl mest att hon var söt och så där, men då började mina kompisar plötsligt anmärka på att "Alltså Paschendale, du gillar den där tjejen va?". Och då kom jag på att jag nog gjorde det. I samband med midsommar eller nåt i år tjatade jag lite på att hon skulle hänga på mitt gäng, och skrev att det skulle kännas konstigt att inte träffa henne igen innan jag åkte hem för att jobba över sommaren.
Hon kunde inte följa med mitt gäng på midsommar, men undrade vilket datum jag skulle hem. Vi bestämde för att träffas en annan dag i stället. Vi hade det sjukt mysigt; köpte glass, promenerade längs älven och fikade på en park mitt i stan. Innan vi skiljdes åt gav jag henne en kram, och efter att jag gått ungefär 20 meter tittade jag tillbaks på henne. Hon tittade tillbaks på mig också. Efter det åkte jag hem för sommaren. Insåg att jag inte ville vänta till hösten med att träffa henne igen, så jag undrade om hon hade lust att ses nån dag. Det hade hon, så jag tog bilen och åkte dit (Det är ungefär 20 mil mellan staden jag bor och pluggar i och staden där mitt föräldrahem är där jag bodde över sommaren). Det var sjukt uppenbart att jag åkte dit bara för att träffa henne. Vi käkade lunch, gick på ute-museum och hade det sjukt trevligt även då. Vi drack rosévin och spelade spel, kollade fotboll och käkade pizza. Jag passade på att säga att jag gillar henne. Det kanske redan var uppenbart, men jag ville ändå vara öppen med det för att undvika att hamna i kompisfacket. Hon sa att det inte spelade någon roll eftersom det ändå inte skulle ta slut mellan henne och hennes kille.
Och där kom vi alltså in på problemet. Hon har kille sedan tre år. Grejen är dock att hon verkar tycka förhållandet är rätt tråkigt. Hennes kille bor hemma hos sina föräldrar fast hon har egen lägenhet i stan, vilket jag tycker känns mysko. Hon pratar aldrig om honom eller så, och undviker ämnet. De verkar inte ens hänga så ofta på helgerna. (och jag reserverar mig för att jag kan ha tolkat situationen fel - de kanske har ett alldeles fantastiskt förhållande)
Sedan jag kom tillbaks till staden jag bor och pluggar i efter sommaren var jag lite osäker på hur hon skulle bete sig. Efter några veckor visade sig att hon tänkte sälja lite kurslitteratur jag behövde, så jag föreslog att hon skulle få trehundra spänn plus "fika på stan"

Hon sa att hon inte tycker om att bli bjuden men att vi kunde fika ändå. Så det gjorde vi, och efteråt sprang vi omkring på stan några timmar. Vi trivs verkligen bra tillsammans, och skrattar och tjoar och tjimmar. Ni vet.
Några veckor senare skulle jag på maskerad, och frågade henne om hon ville hjälpa mig eftersom hon är intresserad av att sy, mode och kläder och så (plus att jag ville träffa henne

) Så vi käkade lunch och åkte omkring inne och utanför stan för att hitta de grejor som behövdes. När vi var klara hjälpte hon mig att sy om lite grejor medan jag typ diskade och gjorde snyggt i hennes kök. Innan jag drog sa jag att jag tycker att hon helt enkelt är bäst (eftersom hon sydde så sjukt bra, men man kan ju tolka det lite hur som helst).
Så är situationen idag. Grejen är att jag inte vill pusha henne att göra slut med sin snubbe eller så. Min gameplan är att fortsätta se till att träffa henne då och då - på fester eller bara fråga om hon vill luncha/fika. Det borde fortfarande vara uppenbart för henne att jag gillar henne, och jag tror att hon gillar mig också (i alla fall litegrann). Jag kan inte komma på några direkt bättre alternativ.
Vad säger mina medmänniskor på Flashback om situationen? Hur skulle ni gjort? Ursäkta för den (orimligt) långa texten, men tack för att ni tog er tid att läsa igenom den
