2007-10-25, 01:31
#1
Jag har under de senaste dagarna fundera lite på vad som är normal, onormalt, sjukt etc. Om det redan finns en tråd som behandlar det här är jag tacksam för en hänvisning dit. Det kan naturligtvis även tänkas att denna tråd passar bättre i språk-forat men det är inte enbart de rena definitionerna av begreppen jag är intresserad av, utan det hela med en lite mera filosofisk touché.
Nåväl, vi kan ju börja med det här med vad som är normalt och inte. Enligt Wikipedia är något normalt "en organism eller mekanism som inte är avvikande, rörande någon, flera eller alla egenskaper". En synnerligen diffus definition. Är det normalt att, som runt 16 % av befolkningen uppskattas, vara vänsterhänt? Homosexuell? Svensk? Nej, jag skulle vilja påstå att det är onormalt att vara endera. Sett till enbart svenskar bör det ju emellertid kunna sägas att det är ytterst normalt att vara svensk (trots att vi numera lever med ytterst klandervärd migrationpolitik). Dock bör det ju fortfarande kunna sägas att det är direkt onormalt att vara homosexuell eller vänsterhänt.
Kan man då säga att det är mer onormalt att vara vänsterhänt än svensk, då det ju uppenbarligen finns fler människor som är vänsterhänta än som är svenskar. Hur det ligger till med homosexuallitetens fördelning över världens befolkning vet jag inte, men något säger mig att det kan tänkas finnas fler människor utrustade med gay-genen än som är födda i Sverige.
Hur som helst, hur skulle ni definera begreppet normal? Åtminstonne jag personligen vill på något vis se den del av en grupp människor som är störst till antalet, indelade efter en viss egenskap/avvikelse, som den normala. Detta falierar ju dock direkt om man exempelvis ser på två människor varav den ena erhåller en viss egenskap och den andra inte. Vem av dem är normal?
Nu över till vad som är sjukt och inte. Jag har googlat lite men ej funnit något att utgå från. Jag snubblade emellertid över Wikipedias artikel om BDSM här om dagen och såg till min förvåning att det enligt WHO anses vara just sjukt att finna njutning i just detta. Det verkar dock som om detta, i likhet med homosexuallitet för en herrans massa år sedan, är på väg att revideras. Vidare kan man även läsa att "Undersökningen Sex i Sverige visar på att 3% av de undersökta har eller haft antingen sadistiska eller masoschist fantasier".
Här ställer jag mig frågan om det över huvud taget spelar någon roll hur stor andel av befolkningen som har en viss avvikelse för huruvida man skall bedömma det som sjukt eller ej. Det har det kanske inte? Jag kan rent instinktivt känna att en person som finner sexuell njutning i att ta emot eller att utdela smärta måste vara sjukt. Det kommer till mig direkt. Jag gissar dock att det inte är samma sak för många av er andra. Hur känner ni inför saken?
Om man sedan ser på exempelvis homosexuallitet så vet jag inte om jag kan säga att jag finner det sjukt att en man väljer att föra in sin penis i en annan mans anal. Kan detta istället ha med att göra att jag är uppfostrad i av ett samhälle som talar om för mig att nej, det är inte alls sjukt? Skulle jag ha upplevt saken annorlunda för hundra år sedan?
Vem dikterar egentligen vad som är sjukt och vad som inte är det? Den allmänna opinionen? Hur ser ni på saken? Jag inser att mitt inlägg är ganska virrigt och jag är alldeles övertygad om att jag rört ihop begrep både två och tre gånger. Förhoppningsvis kan någon sprida lite ljus över det här.
Nåväl, vi kan ju börja med det här med vad som är normalt och inte. Enligt Wikipedia är något normalt "en organism eller mekanism som inte är avvikande, rörande någon, flera eller alla egenskaper". En synnerligen diffus definition. Är det normalt att, som runt 16 % av befolkningen uppskattas, vara vänsterhänt? Homosexuell? Svensk? Nej, jag skulle vilja påstå att det är onormalt att vara endera. Sett till enbart svenskar bör det ju emellertid kunna sägas att det är ytterst normalt att vara svensk (trots att vi numera lever med ytterst klandervärd migrationpolitik). Dock bör det ju fortfarande kunna sägas att det är direkt onormalt att vara homosexuell eller vänsterhänt.
Kan man då säga att det är mer onormalt att vara vänsterhänt än svensk, då det ju uppenbarligen finns fler människor som är vänsterhänta än som är svenskar. Hur det ligger till med homosexuallitetens fördelning över världens befolkning vet jag inte, men något säger mig att det kan tänkas finnas fler människor utrustade med gay-genen än som är födda i Sverige.
Hur som helst, hur skulle ni definera begreppet normal? Åtminstonne jag personligen vill på något vis se den del av en grupp människor som är störst till antalet, indelade efter en viss egenskap/avvikelse, som den normala. Detta falierar ju dock direkt om man exempelvis ser på två människor varav den ena erhåller en viss egenskap och den andra inte. Vem av dem är normal?
Nu över till vad som är sjukt och inte. Jag har googlat lite men ej funnit något att utgå från. Jag snubblade emellertid över Wikipedias artikel om BDSM här om dagen och såg till min förvåning att det enligt WHO anses vara just sjukt att finna njutning i just detta. Det verkar dock som om detta, i likhet med homosexuallitet för en herrans massa år sedan, är på väg att revideras. Vidare kan man även läsa att "Undersökningen Sex i Sverige visar på att 3% av de undersökta har eller haft antingen sadistiska eller masoschist fantasier".
Här ställer jag mig frågan om det över huvud taget spelar någon roll hur stor andel av befolkningen som har en viss avvikelse för huruvida man skall bedömma det som sjukt eller ej. Det har det kanske inte? Jag kan rent instinktivt känna att en person som finner sexuell njutning i att ta emot eller att utdela smärta måste vara sjukt. Det kommer till mig direkt. Jag gissar dock att det inte är samma sak för många av er andra. Hur känner ni inför saken?
Om man sedan ser på exempelvis homosexuallitet så vet jag inte om jag kan säga att jag finner det sjukt att en man väljer att föra in sin penis i en annan mans anal. Kan detta istället ha med att göra att jag är uppfostrad i av ett samhälle som talar om för mig att nej, det är inte alls sjukt? Skulle jag ha upplevt saken annorlunda för hundra år sedan?
Vem dikterar egentligen vad som är sjukt och vad som inte är det? Den allmänna opinionen? Hur ser ni på saken? Jag inser att mitt inlägg är ganska virrigt och jag är alldeles övertygad om att jag rört ihop begrep både två och tre gånger. Förhoppningsvis kan någon sprida lite ljus över det här.