Feminismens potential och återvändsgränder

Läs nedanstående rätt. Ett stort problem med "feminism" är nämligen att det inte ens råder en redig definition av termen "patriarkat". Menas med "patriarkat" förekomsten av dominerande och tyranniska hanindivider (med åtföljande intramaskulin konkurrens) eller ett socialt system av maktägande broderskap mellan män? Det verkar aldrig ha klargjorts.

Så här funkar i alla fall verkligheten:

Förutsättningar:
Män söker i kvinnan skönhet, lusta och raffinemang, med ett ord, sensualitet. Mannens preferenssystem är alltså socialt egalitärt (kammarjungfrun är lika åtråvärd som grevinnan, bara han får knulla).
Kvinnan söker i mannen status. Med andra ord, kvinnans preferenser domineras av hänsyn till social rangskala och är således antiegalitärt (det är killen "i centrum" som gör henne knäsvag, de andra finns knappt på radarn).

Dynamik:

Status = Makt = Att makten utövas = "Patriarkat".

Låt kvinnan "välja själv" = ökad betydelse av att erövra individuell social status för män = mer "patriarkat".

Fattar ni nu?

Slutsatser:
1) Om målet är jämlikhet är "feminism" meningslöst.
2) Beroende på definition av begreppet "patriarkat" och avsikter är "feminismen" rent av kontraproduktiv. Den skapar det "patriarkat" den säger sig vilja bekämpa. Nyskapelsen präglas också av en högre grad av allmän brutalitet än det system som ersätts.


Lösningar:

1) En alternativ "feminism": dominahypotesen:
Kvinnlig underkastelse skapas alltså av att de män hon åtrår får företräde och är därför självgenererad. Kvinnans driftssystem upprätthåller och återskapar också det system av statusojämlikhet som råder mellan män och nödvändiggör således hennes undertryckande för att andra män inte skall beröva en given hanne hans hona.

Fråga: Hur i så fall etablera ett minst lika stort maktinnehav för kvinnor som för män?

Svar: Genom att garantera alla män en jämlik andel sensualitet genom mannens underkastelse under kvinnan.
Istället för att 20% av den manliga befolkningen får tillgång till 80% av honorna och tvärtom, skulle, om mannen degraderas till haremsslav i ett system styrt av kvinnor, eller rättare sagt, modersgestalter, ingen man kunna erhålla fördelar på andra mäns bekostnad. Den uppoffring som krävs av kvinnan är att hon ger upp sina utestängningsmekanismer och jämlikt fördelar sin sensualitet mellan alla män, oberoende relativ attraktion (hon blir den "lyckliga horan"). Detta löses bäst genom ett matrialkalt haremssystem.

Foljder: Stabilitet, lycka, en extremt sensualiserad kultur och inga mer krig på jorden. Begränsad eller avstannad vetenskaplig/teknologisk utveckling.

2) Återupprättat "broderskap":
Männen återinför helt enkelt det egalitära kvinnotillgångskontrakt som rått historiskt och gjorde sitt intåg i och med urfadersmordet. Principiellt innebär detta att samtliga manliga medlemmar av stammen broderligt delar upp antalet tillgängliga kvinnor mellan sig, istället för att låta sig förtryckas av en silverryggstyrann och hans flunkies. Till kvinnors driftspreferenser ges ur kollektiv synpunkt ingen principiell vikt. Detta förutsätter i sin tur kvinnans underkastelse under mannen. Med andra ord, detta är inget annat än ett återupprättande av det klassiska patriarkatet.

Följder: Viss stabilitet, krig mellan stammar ledda av män, fortsatt vetenskaplig/teknologisk utveckling.


Någon som kan komma på fler?
Kommentarer?

Intressant och tänkvärt inlägg. Vad gäller dina lösningar så skulle jag nog påstå att alternativ två är avsevärt mer realistiskt än de första då de är grundligt historiskt beprövat. Det första alternativet tror jag inte är praktiskt genomförbart då mannen har andra drivkrafter än de rent sexuella vilka skulle driva honom till att eftersträva maximering av sin makt oavsett om han hade obegränsad tillgång till kvinnor. Mannen är och har alltid varit den aktive. Jag tror inte att den passivisering av mannen som hans roll i det första scenariot skulle kräva är genomförbart i praktiken.

Du har fullkomligt rätt i att sexualiteten och parbildning är en förbisedd del av relationerna mellan könen (för det är väl det du menar?).

Tror det var Holter (1983) som konstaterade att patriarkatet innebär mäns makt över andra män, VIA kvinnor. Dvs. kvinnan väljer bland män som står till buds, genom sitt val så befäster hon hierarkin bland män - vem som får och vem som blir utan - samtidigt som hon underordnar sig båda två.

Fruktansvärt intelligent och klarsynt.

hmm.. Ja och nej.

Alla som är bra på att ragga vet hur viktigt det är att demonstrera "status", visa att du är någon, på det ena eller andra sättet. Men ännu viktigare är att demonstrera att du har en egenskap som är attraktiv för just den tjejen du vill ha.

Att visa att man har en porsche, Rolex, bra jobb, etc. ger dig inge mer pussy, nej tvärtemot, det kan ge dig MINDRE pussy. För du visar lägre status genom att du luras att imponera på tjejen. I ditt huvud har du inbillat dig att en tjej får känslor för personer som har pengar, när det i själva verket är personer som har makt och pengar som oftast har en personlighet som är attraktiv för tjejer!.

Du behöver imponera på henne, inte med din porsche, men med din personlighet!. Och det gör du genom att demonstrera de positiva egenskaperna framför ögona på henne. Act like a rockstar, and you get laid like a rockstar.

Status relativt tjejen är det enda som gäller. Och eftersom tjejer (generellt sätt) har en uppfattning av sig själva som låg status, så är det mycket enklare än man tror att visa status. Det räcker med att du hejjar på portvakten när du går in på restaurangen, säger några personliga kommentarer till kyparen, väljer ut specialiteten för henne .. etc. piece of cake. Tjejen är imponerad -> sex, om du inte schabblar bort det hela genom att berätta om din porsche i garaget eller om du inte vågar ta initiativ att kyssa henne när du känner för det.

så go out now and get som pussy tonight. (at least I am)

...

Är det inte självklart varför kvinnor faller för män med makt, pengar, respekt mm. Om det hade varit mer jämställt och kvinnor hade mer respekt makt osv skulle fler och fler söka efter andra typer av män, som inte besitter dessa egenskaper och karaktärer du syftar på. Varför kvinnor gör det har nog mycket med det faktum att dem själva inte är sådana - alltså söker vi efter det som kompletterar oss i ett förhållande. Det kanske är det enda sättet för vissa att känna sig nogorlunda ´icke helt överkörda´. Att jämdställdhet skulle vara något dåligt, hur säkert är det? Skulle en man föredra en underkastad kvinna framför en jämnställd - vad är han för en människa då? Åh är det det som kallas manligt - Jag skulle säga osäker och svag.

//J