2011-03-05, 00:20
#49
såhär va. om jag ska lita på att pretentiös betyder 'att göra anspråk på' (vilket jag gör) är det ju viktigt att vi inte glömmer bort sammanhanget. Nämligen, när man säger att någon är pretentiös bedömer man dennes personlighet. vi måste ju hålla oss till sammanhanget. Detta leder mig till att dra slutsatsen: att vara en pretentiös person är att göra 'höga anspråk' på vad ens eget vara består i och är.
Det höga anspråket måste ju sättas i relation till något. Detta något bör vara en person som inte gör ett högt anspråk på sitt eget vara i ett visst sammanhang
exempel: musik, Morrissey (ofta sett som pretentiöst)
jag var Morrisseyfan från 13 till ungefär 17. detta var aldrig pretentiöst. -men hur?
Jo, jag lyssnade på en låt, sedan lyssnade jag på en till, sedan hade jag alla hans skivor - inte för att jag ville göra ett högt anspråk på mitt vara - jag lyssnade för lyssnandets skull. (tror du mig inte vet du inte hur det är att vara fanatiker. Jag säger inte att jag inte varit pretentiös förr eller senare, jag säger att jag aldrig var det i samband med mitt Morrisseylyssnande)
Bara för att det gäller sammanhanget Morrissey gör det inte personen i fråga till pretetniös. detta kan man enkelt vaska fram om man ser till andra former av fans, ett brittny spearsfan skulle ju sällan ses som just pretentiöst (det kan hända att någon skulle se B-S-fanet som pretentiöst, men mycket mer sällan än vad det skulle hända att någon såg en som lyssnade på Morrissey som just pretentiöst. båda fansen kan dock vara fans på exakt samma grunder)
pretantiös bör man således vara först när man gör höga anspråk på vad ens vara blir genom att man lyssnar på Morrissey. När man inte är pretentiös gör man något helt enkelt för dess egets skull i sig. Om det ligger något värde i vad jag hittills har sagt kan man dra slutsatsen att man kan vara hur konstnärlig och läsa hur svåra böcker som helst utan att vara pretentiös, som man först blir när man gör dessa saker för att skapa ett vara, när man tar varat som mål för existensen. alltså => det handlar inte om 'vad man gör', utan 'hur' och 'varför' man gör det.
Vad att klä sig i gammaldags kläder beträffar skulle jag kalla det en form av strävan efter ett vara, jag skulle gå så långt att jag skulle kalla det ett strävande efter objektet (gud), ens förebilder är nämligen objekt. -> man gör höga anspråk på varat, eller om man nu så vill, försöker uppnå ett objekt, ett objekt med en egen lag (detta är omöjligt och blir således ett För högt anspråk).
jag skulle således snarare kalla detta fenomen för en moralisk flykt från existensen än uppror, då man existerar och måste förhålla sig till det faktum att man är fri och inte kan styras av lagar.
kom ihåg att detta endast är min syn på saken.
Det höga anspråket måste ju sättas i relation till något. Detta något bör vara en person som inte gör ett högt anspråk på sitt eget vara i ett visst sammanhang
exempel: musik, Morrissey (ofta sett som pretentiöst)
jag var Morrisseyfan från 13 till ungefär 17. detta var aldrig pretentiöst. -men hur?
Jo, jag lyssnade på en låt, sedan lyssnade jag på en till, sedan hade jag alla hans skivor - inte för att jag ville göra ett högt anspråk på mitt vara - jag lyssnade för lyssnandets skull. (tror du mig inte vet du inte hur det är att vara fanatiker. Jag säger inte att jag inte varit pretentiös förr eller senare, jag säger att jag aldrig var det i samband med mitt Morrisseylyssnande)
Bara för att det gäller sammanhanget Morrissey gör det inte personen i fråga till pretetniös. detta kan man enkelt vaska fram om man ser till andra former av fans, ett brittny spearsfan skulle ju sällan ses som just pretentiöst (det kan hända att någon skulle se B-S-fanet som pretentiöst, men mycket mer sällan än vad det skulle hända att någon såg en som lyssnade på Morrissey som just pretentiöst. båda fansen kan dock vara fans på exakt samma grunder)
pretantiös bör man således vara först när man gör höga anspråk på vad ens vara blir genom att man lyssnar på Morrissey. När man inte är pretentiös gör man något helt enkelt för dess egets skull i sig. Om det ligger något värde i vad jag hittills har sagt kan man dra slutsatsen att man kan vara hur konstnärlig och läsa hur svåra böcker som helst utan att vara pretentiös, som man först blir när man gör dessa saker för att skapa ett vara, när man tar varat som mål för existensen. alltså => det handlar inte om 'vad man gör', utan 'hur' och 'varför' man gör det.
Vad att klä sig i gammaldags kläder beträffar skulle jag kalla det en form av strävan efter ett vara, jag skulle gå så långt att jag skulle kalla det ett strävande efter objektet (gud), ens förebilder är nämligen objekt. -> man gör höga anspråk på varat, eller om man nu så vill, försöker uppnå ett objekt, ett objekt med en egen lag (detta är omöjligt och blir således ett För högt anspråk).
jag skulle således snarare kalla detta fenomen för en moralisk flykt från existensen än uppror, då man existerar och måste förhålla sig till det faktum att man är fri och inte kan styras av lagar.
kom ihåg att detta endast är min syn på saken.
__________________
Senast redigerad av Pilotmusik 2011-03-05 kl. 00:24.
Senast redigerad av Pilotmusik 2011-03-05 kl. 00:24.
