2007-10-19, 05:12
#1
Flashback bygger pepparkakshus!
OH MY FUCKING GOD!!!
Har du spionerat på mig eller??????
EXAKT, och då menar jag EXAKT ordagrannt det du har skrivit har inträffat för mig!!!
Det skulle kunna ha varit jag som skrev detta meddelande!
Allt från att hon är äldre än dig, kommer från andra sidan atlanten till vilken pangbrud det visade sig vara & vilken tur att man själv inte är ngn mussla som många av ens landsmän!
Det här är ju helt sjukt....
Det här är dock min 1:a erfarenhet av nätdejtning, och jag har alltid ansett att enbart losers sysslar med sådant.
Behöver jag säga att jag idag har en annan uppfattning av situationen?
Kanske är det samma tjej också?
Är glad för dig, bra skrivet.
Hahaha!
En_fruktpizza borde seriöst ta och fundera om han inte kan ta och komplettera brudraggnings-litteraturen med en bok avseende cyberdejtande. Skulle kunna bli ett virtuellt svar på den där killen som skrev "The Game" eller vad den nu hette. Eller för oss som varit med ett tag: Cyberdejtens alpha-hanne, att jämföra med Derangeds krog-alpha-hanne.
Härligt skrivet iallafall!
2007-10-19, 06:52
#2
Svar direkt!
Citat:
Ursprungligen postat av Carlos76
Träffade min nuvarande tjej via ett forum på nätet efter mkt debatter och snackande så bestämde vi oss för att träffas irl och fick se en pangbrutta om man säger så väldigt vacker och vi har vart ihop ett tag och idag så gick vi ett steg längre....
Hur vanligt är det med nätdejtning och vad är era egna erfarenheter...
Vi kan inte vara oskiljaktiga från varandra vi kommer från olika kulturer dvs hon är från andra sidan atlanten och jag från Sverige ej mussla som tur är...
Jag tycker om henne verkligen och älskar henne verkligen! Hon är supervacker.....
Det är inte hon jag skrev om i tidigare fall utan denna är äldre....
Hur vanligt är det med nätdejtning och vad är era egna erfarenheter...
Vi kan inte vara oskiljaktiga från varandra vi kommer från olika kulturer dvs hon är från andra sidan atlanten och jag från Sverige ej mussla som tur är...
Jag tycker om henne verkligen och älskar henne verkligen! Hon är supervacker.....
Det är inte hon jag skrev om i tidigare fall utan denna är äldre....
Här är min berättelse...
En fruktpizza var inloggad på nätsidan Sjundehimlen (7ehimlen.se) och hade fått en del svar, en del underliga (ganska många...) men också några trevliga. Jag hade kontakt med några stycken honor genom mail och telefon. Det blev också en del trevliga promenader, men kemin uppstod aldrig riktigt med någon av flickorna. Jag började att tappa hoppet att få uppleva äkta kärlek. I början av min "karriär" som nätkille var jag mycket aktiv varje dag, och stämde frekvent av min brevskörd. Men mina inloggningar blev allt glesare och glesare under våren. De flesta nätflickorna var efter ett nogsamt övervägande inte helt välmående psykiskt (men vem tusan är det?).
Mitt medlemsskap på Sjundehimlen kändes inte längre som en nödvändighet, och jag var precis på väg att logga ur för sista gången och avsluta allt vad nätdejting hette. Men... Så fick jag ett helt underbart mail från den ljuvaste och mest vackra flicka jag någonsin sett! Vi började att mailväxla under ett par dagar, och jag gav henne min mailadress utifall Sjundehimlens meddelandefunktion skulle knasa. Sagt och gjort, efter någon dag så braschade Sjundehimlens sida ihop och inga inloggningar var möjliga under säkert en vecka. Som tur var kunde min och *piiiiiip* (den underbara flickans namn) underbara kontakt fortgå utan avbrott.
På min födelsedag samlade jag mod och ringde upp henne. Vi talade i åtta timmar! Efter fem dagars maratonsamtal senare bestämde vi oss för att träffas på riktigt. Konstigt nog var jag inte ens särskilt nervös, njo...liiiite kanske.
Jag stod med min lilla bil på Göteborg Centralstation vid taxifickan och väntade. Tåget rullade in på stationen och min puls började så sakteliga att höjas. Det passerade flera hundra människor och mina argusögon sökte av området med en laserprecision, men ingen flicka... 
Jag hoppades ju att få syn på henne FÖRE att hon skulle upptäcka mig. Jag ville ju hellre förekomma än att bli förekommen... 
Jag flackade med ögonen men såg ingen som utseendemässigt ens var i närheten av henne jag väntade på. Skulle hon komma överhuvudtaget? 
Jag lade hakan på mitt biltak och suckade lite, men så...DÄR!!! Åhh... Jaaa...Suck...WOW!!! Så gudomligt vacker, och vilken underbart kvinnlig intensiv och sårbar blick! Vi stod plötsligt mittemot varandra på ett avstånd av max tre meter och bara häpnade. Ingen av oss kunde få ur oss någonting vettigt utan gick bara försiktigt fram till varandra. Vi var helt omtumlade känslomässigt och gav varandra en ömsint evighetskram. Vi blev tokkära på ett ögonblick! Så visst kan det bli kärlek vid första ögonkastet!
Detta var för ungefär sex månader sedan och vi är ännu lyckligare än vad vi redan var från början!
.
En fruktpizza var inloggad på nätsidan Sjundehimlen (7ehimlen.se) och hade fått en del svar, en del underliga (ganska många...) men också några trevliga. Jag hade kontakt med några stycken honor genom mail och telefon. Det blev också en del trevliga promenader, men kemin uppstod aldrig riktigt med någon av flickorna. Jag började att tappa hoppet att få uppleva äkta kärlek. I början av min "karriär" som nätkille var jag mycket aktiv varje dag, och stämde frekvent av min brevskörd. Men mina inloggningar blev allt glesare och glesare under våren. De flesta nätflickorna var efter ett nogsamt övervägande inte helt välmående psykiskt (men vem tusan är det?).
Mitt medlemsskap på Sjundehimlen kändes inte längre som en nödvändighet, och jag var precis på väg att logga ur för sista gången och avsluta allt vad nätdejting hette. Men... Så fick jag ett helt underbart mail från den ljuvaste och mest vackra flicka jag någonsin sett! Vi började att mailväxla under ett par dagar, och jag gav henne min mailadress utifall Sjundehimlens meddelandefunktion skulle knasa. Sagt och gjort, efter någon dag så braschade Sjundehimlens sida ihop och inga inloggningar var möjliga under säkert en vecka.
Som tur var kunde min och *piiiiiip* (den underbara flickans namn) underbara kontakt fortgå utan avbrott. På min födelsedag samlade jag mod och ringde upp henne. Vi talade i åtta timmar! Efter fem dagars maratonsamtal senare bestämde vi oss för att träffas på riktigt. Konstigt nog var jag inte ens särskilt nervös, njo...liiiite kanske.
Jag stod med min lilla bil på Göteborg Centralstation vid taxifickan och väntade. Tåget rullade in på stationen och min puls började så sakteliga att höjas. Det passerade flera hundra människor och mina argusögon sökte av området med en laserprecision, men ingen flicka... Jag hoppades ju att få syn på henne FÖRE att hon skulle upptäcka mig. Jag ville ju hellre förekomma än att bli förekommen... Jag flackade med ögonen men såg ingen som utseendemässigt ens var i närheten av henne jag väntade på. Skulle hon komma överhuvudtaget? Jag lade hakan på mitt biltak och suckade lite, men så...DÄR!!! Åhh... Jaaa...Suck...WOW!!! Så gudomligt vacker, och vilken underbart kvinnlig intensiv och sårbar blick! Vi stod plötsligt mittemot varandra på ett avstånd av max tre meter och bara häpnade. Ingen av oss kunde få ur oss någonting vettigt utan gick bara försiktigt fram till varandra. Vi var helt omtumlade känslomässigt och gav varandra en ömsint evighetskram. Vi blev tokkära på ett ögonblick! Så visst kan det bli kärlek vid första ögonkastet!
Detta var för ungefär sex månader sedan och vi är ännu lyckligare än vad vi redan var från början!
.
2007-10-19, 10:52
#3
Citat:
Ursprungligen postat av Carlos76
Träffade min nuvarande tjej via ett forum på nätet efter mkt debatter och snackande så bestämde vi oss för att träffas irl och fick se en pangbrutta om man säger så väldigt vacker och vi har vart ihop ett tag och idag så gick vi ett steg längre....
Hur vanligt är det med nätdejtning och vad är era egna erfarenheter...
Vi kan inte vara oskiljaktiga från varandra vi kommer från olika kulturer dvs hon är från andra sidan atlanten och jag från Sverige ej mussla som tur är...
Jag tycker om henne verkligen och älskar henne verkligen! Hon är ssupervacker.....
Det är inte hon jag skrev om i tidigare fall utan denna är äldre....
Hur vanligt är det med nätdejtning och vad är era egna erfarenheter...
Vi kan inte vara oskiljaktiga från varandra vi kommer från olika kulturer dvs hon är från andra sidan atlanten och jag från Sverige ej mussla som tur är...
Jag tycker om henne verkligen och älskar henne verkligen! Hon är ssupervacker.....
Det är inte hon jag skrev om i tidigare fall utan denna är äldre....
OH MY FUCKING GOD!!!
Har du spionerat på mig eller??????
EXAKT, och då menar jag EXAKT ordagrannt det du har skrivit har inträffat för mig!!!
Det skulle kunna ha varit jag som skrev detta meddelande!
Allt från att hon är äldre än dig, kommer från andra sidan atlanten till vilken pangbrud det visade sig vara & vilken tur att man själv inte är ngn mussla som många av ens landsmän!
Det här är ju helt sjukt....
Det här är dock min 1:a erfarenhet av nätdejtning, och jag har alltid ansett att enbart losers sysslar med sådant.
Behöver jag säga att jag idag har en annan uppfattning av situationen?
2007-10-19, 11:14
#5
Citat:
Ursprungligen postat av blue_dot
OH MY FUCKING GOD!!!
Har du spionerat på mig eller??????
EXAKT, och då menar jag EXAKT ordagrannt det du har skrivit har inträffat för mig!!!
Det skulle kunna ha varit jag som skrev detta meddelande!
Allt från att hon är äldre än dig, kommer från andra sidan atlanten till vilken pangbrud det visade sig vara & vilken tur att man själv inte är ngn mussla som många av ens landsmän!
Det här är ju helt sjukt....
Det här är dock min 1:a erfarenhet av nätdejtning, och jag har alltid ansett att enbart losers sysslar med sådant.
Behöver jag säga att jag idag har en annan uppfattning av situationen?
Har du spionerat på mig eller??????
EXAKT, och då menar jag EXAKT ordagrannt det du har skrivit har inträffat för mig!!!
Det skulle kunna ha varit jag som skrev detta meddelande!
Allt från att hon är äldre än dig, kommer från andra sidan atlanten till vilken pangbrud det visade sig vara & vilken tur att man själv inte är ngn mussla som många av ens landsmän!
Det här är ju helt sjukt....
Det här är dock min 1:a erfarenhet av nätdejtning, och jag har alltid ansett att enbart losers sysslar med sådant.
Behöver jag säga att jag idag har en annan uppfattning av situationen?
Kanske är det samma tjej också?
2007-10-19, 11:45
#6
Citat:
Ursprungligen postat av En fruktpizza
Här är min berättelse...
En fruktpizza var inloggad på nätsidan Sjundehimlen (7ehimlen.se) och hade fått en del svar, en del underliga (ganska många...) men också några trevliga. Jag hade kontakt med några stycken honor genom mail och telefon. Det blev också en del trevliga promenader, men kemin uppstod aldrig riktigt med någon av flickorna. Jag började att tappa hoppet att få uppleva äkta kärlek. I början av min "karriär" som nätkille var jag mycket aktiv varje dag, och stämde frekvent av min brevskörd. Men mina inloggningar blev allt glesare och glesare under våren. De flesta nätflickorna var efter ett nogsamt övervägande inte helt välmående psykiskt (men vem tusan är det?).
Mitt medlemsskap på Sjundehimlen kändes inte längre som en nödvändighet, och jag var precis på väg att logga ur för sista gången och avsluta allt vad nätdejting hette. Men... Så fick jag ett helt underbart mail från den ljuvaste och mest vackra flicka jag någonsin sett! Vi började att mailväxla under ett par dagar, och jag gav henne min mailadress utifall Sjundehimlens meddelandefunktion skulle knasa. Sagt och gjort, efter någon dag så braschade Sjundehimlens sida ihop och inga inloggningar var möjliga under säkert en vecka. Som tur var kunde min och *piiiiiip* (den underbara flickans namn) underbara kontakt fortgå utan avbrott.
På min födelsedag samlade jag mod och ringde upp henne. Vi talade i åtta timmar! Efter fem dagars maratonsamtal senare bestämde vi oss för att träffas på riktigt. Konstigt nog var jag inte ens särskilt nervös, njo...liiiite kanske. Jag stod med min lilla bil på Göteborg Centralstation vid taxifickan och väntade. Tåget rullade in på stationen och min puls började så sakteliga att höjas. Det passerade flera hundra människor och mina argusögon sökte av området med en laserprecision, men ingen flicka... Jag hoppades ju att få syn på henne FÖRE att hon skulle upptäcka mig. Jag ville ju hellre förekomma än att bli förekommen... Jag flackade med ögonen men såg ingen som utseendemässigt ens var i närheten av henne jag väntade på. Skulle hon komma överhuvudtaget?
Jag lade hakan på mitt biltak och suckade lite, men så...DÄR!!! Åhh... Jaaa...Suck...WOW!!! Så gudomligt vacker, och vilken underbart kvinnlig intensiv och sårbar blick! Vi stod plötsligt mittemot varandra på ett avstånd av max tre meter och bara häpnade. Ingen av oss kunde få ur oss någonting vettigt utan gick bara försiktigt fram till varandra. Vi var helt omtumlade känslomässigt och gav varandra en ömsint evighetskram. Vi blev tokkära på ett ögonblick! Så visst kan det bli kärlek vid första ögonkastet!
Detta var för ungefär sex månader sedan och vi är ännu lyckligare än vad vi redan var från början!
.
En fruktpizza var inloggad på nätsidan Sjundehimlen (7ehimlen.se) och hade fått en del svar, en del underliga (ganska många...) men också några trevliga. Jag hade kontakt med några stycken honor genom mail och telefon. Det blev också en del trevliga promenader, men kemin uppstod aldrig riktigt med någon av flickorna. Jag började att tappa hoppet att få uppleva äkta kärlek. I början av min "karriär" som nätkille var jag mycket aktiv varje dag, och stämde frekvent av min brevskörd. Men mina inloggningar blev allt glesare och glesare under våren. De flesta nätflickorna var efter ett nogsamt övervägande inte helt välmående psykiskt (men vem tusan är det?).
Mitt medlemsskap på Sjundehimlen kändes inte längre som en nödvändighet, och jag var precis på väg att logga ur för sista gången och avsluta allt vad nätdejting hette. Men... Så fick jag ett helt underbart mail från den ljuvaste och mest vackra flicka jag någonsin sett! Vi började att mailväxla under ett par dagar, och jag gav henne min mailadress utifall Sjundehimlens meddelandefunktion skulle knasa. Sagt och gjort, efter någon dag så braschade Sjundehimlens sida ihop och inga inloggningar var möjliga under säkert en vecka.
Som tur var kunde min och *piiiiiip* (den underbara flickans namn) underbara kontakt fortgå utan avbrott. På min födelsedag samlade jag mod och ringde upp henne. Vi talade i åtta timmar! Efter fem dagars maratonsamtal senare bestämde vi oss för att träffas på riktigt. Konstigt nog var jag inte ens särskilt nervös, njo...liiiite kanske.
Jag stod med min lilla bil på Göteborg Centralstation vid taxifickan och väntade. Tåget rullade in på stationen och min puls började så sakteliga att höjas. Det passerade flera hundra människor och mina argusögon sökte av området med en laserprecision, men ingen flicka... Jag hoppades ju att få syn på henne FÖRE att hon skulle upptäcka mig. Jag ville ju hellre förekomma än att bli förekommen... Jag flackade med ögonen men såg ingen som utseendemässigt ens var i närheten av henne jag väntade på. Skulle hon komma överhuvudtaget? Jag lade hakan på mitt biltak och suckade lite, men så...DÄR!!! Åhh... Jaaa...Suck...WOW!!! Så gudomligt vacker, och vilken underbart kvinnlig intensiv och sårbar blick! Vi stod plötsligt mittemot varandra på ett avstånd av max tre meter och bara häpnade. Ingen av oss kunde få ur oss någonting vettigt utan gick bara försiktigt fram till varandra. Vi var helt omtumlade känslomässigt och gav varandra en ömsint evighetskram. Vi blev tokkära på ett ögonblick! Så visst kan det bli kärlek vid första ögonkastet!
Detta var för ungefär sex månader sedan och vi är ännu lyckligare än vad vi redan var från början!
.
Är glad för dig, bra skrivet.
2007-10-19, 13:06
#8
2007-10-19, 13:08
#9
2007-10-19, 13:09
#10
Citat:
Du har P.M tror att vi två känner varandra mr
Ursprungligen postat av En fruktpizza
Här är min berättelse...
En fruktpizza var inloggad på nätsidan Sjundehimlen (7ehimlen.se) och hade fått en del svar, en del underliga (ganska många...) men också några trevliga. Jag hade kontakt med några stycken honor genom mail och telefon. Det blev också en del trevliga promenader, men kemin uppstod aldrig riktigt med någon av flickorna. Jag började att tappa hoppet att få uppleva äkta kärlek. I början av min "karriär" som nätkille var jag mycket aktiv varje dag, och stämde frekvent av min brevskörd. Men mina inloggningar blev allt glesare och glesare under våren. De flesta nätflickorna var efter ett nogsamt övervägande inte helt välmående psykiskt (men vem tusan är det?).
Mitt medlemsskap på Sjundehimlen kändes inte längre som en nödvändighet, och jag var precis på väg att logga ur för sista gången och avsluta allt vad nätdejting hette. Men... Så fick jag ett helt underbart mail från den ljuvaste och mest vackra flicka jag någonsin sett! Vi började att mailväxla under ett par dagar, och jag gav henne min mailadress utifall Sjundehimlens meddelandefunktion skulle knasa. Sagt och gjort, efter någon dag så braschade Sjundehimlens sida ihop och inga inloggningar var möjliga under säkert en vecka. Som tur var kunde min och *piiiiiip* (den underbara flickans namn) underbara kontakt fortgå utan avbrott.
På min födelsedag samlade jag mod och ringde upp henne. Vi talade i åtta timmar! Efter fem dagars maratonsamtal senare bestämde vi oss för att träffas på riktigt. Konstigt nog var jag inte ens särskilt nervös, njo...liiiite kanske. Jag stod med min lilla bil på Göteborg Centralstation vid taxifickan och väntade. Tåget rullade in på stationen och min puls började så sakteliga att höjas. Det passerade flera hundra människor och mina argusögon sökte av området med en laserprecision, men ingen flicka... Jag hoppades ju att få syn på henne FÖRE att hon skulle upptäcka mig. Jag ville ju hellre förekomma än att bli förekommen... Jag flackade med ögonen men såg ingen som utseendemässigt ens var i närheten av henne jag väntade på. Skulle hon komma överhuvudtaget?
Jag lade hakan på mitt biltak och suckade lite, men så...DÄR!!! Åhh... Jaaa...Suck...WOW!!! Så gudomligt vacker, och vilken underbart kvinnlig intensiv och sårbar blick! Vi stod plötsligt mittemot varandra på ett avstånd av max tre meter och bara häpnade. Ingen av oss kunde få ur oss någonting vettigt utan gick bara försiktigt fram till varandra. Vi var helt omtumlade känslomässigt och gav varandra en ömsint evighetskram. Vi blev tokkära på ett ögonblick! Så visst kan det bli kärlek vid första ögonkastet!
Detta var för ungefär sex månader sedan och vi är ännu lyckligare än vad vi redan var från början!
.
En fruktpizza var inloggad på nätsidan Sjundehimlen (7ehimlen.se) och hade fått en del svar, en del underliga (ganska många...) men också några trevliga. Jag hade kontakt med några stycken honor genom mail och telefon. Det blev också en del trevliga promenader, men kemin uppstod aldrig riktigt med någon av flickorna. Jag började att tappa hoppet att få uppleva äkta kärlek. I början av min "karriär" som nätkille var jag mycket aktiv varje dag, och stämde frekvent av min brevskörd. Men mina inloggningar blev allt glesare och glesare under våren. De flesta nätflickorna var efter ett nogsamt övervägande inte helt välmående psykiskt (men vem tusan är det?).
Mitt medlemsskap på Sjundehimlen kändes inte längre som en nödvändighet, och jag var precis på väg att logga ur för sista gången och avsluta allt vad nätdejting hette. Men... Så fick jag ett helt underbart mail från den ljuvaste och mest vackra flicka jag någonsin sett! Vi började att mailväxla under ett par dagar, och jag gav henne min mailadress utifall Sjundehimlens meddelandefunktion skulle knasa. Sagt och gjort, efter någon dag så braschade Sjundehimlens sida ihop och inga inloggningar var möjliga under säkert en vecka.
Som tur var kunde min och *piiiiiip* (den underbara flickans namn) underbara kontakt fortgå utan avbrott. På min födelsedag samlade jag mod och ringde upp henne. Vi talade i åtta timmar! Efter fem dagars maratonsamtal senare bestämde vi oss för att träffas på riktigt. Konstigt nog var jag inte ens särskilt nervös, njo...liiiite kanske.
Jag stod med min lilla bil på Göteborg Centralstation vid taxifickan och väntade. Tåget rullade in på stationen och min puls började så sakteliga att höjas. Det passerade flera hundra människor och mina argusögon sökte av området med en laserprecision, men ingen flicka... Jag hoppades ju att få syn på henne FÖRE att hon skulle upptäcka mig. Jag ville ju hellre förekomma än att bli förekommen... Jag flackade med ögonen men såg ingen som utseendemässigt ens var i närheten av henne jag väntade på. Skulle hon komma överhuvudtaget? Jag lade hakan på mitt biltak och suckade lite, men så...DÄR!!! Åhh... Jaaa...Suck...WOW!!! Så gudomligt vacker, och vilken underbart kvinnlig intensiv och sårbar blick! Vi stod plötsligt mittemot varandra på ett avstånd av max tre meter och bara häpnade. Ingen av oss kunde få ur oss någonting vettigt utan gick bara försiktigt fram till varandra. Vi var helt omtumlade känslomässigt och gav varandra en ömsint evighetskram. Vi blev tokkära på ett ögonblick! Så visst kan det bli kärlek vid första ögonkastet!
Detta var för ungefär sex månader sedan och vi är ännu lyckligare än vad vi redan var från början!
.
2007-10-19, 13:29
#12
Citat:
Ursprungligen postat av En fruktpizza
[center]Här är min berättelse...
Hahaha!
En_fruktpizza borde seriöst ta och fundera om han inte kan ta och komplettera brudraggnings-litteraturen med en bok avseende cyberdejtande. Skulle kunna bli ett virtuellt svar på den där killen som skrev "The Game" eller vad den nu hette. Eller för oss som varit med ett tag: Cyberdejtens alpha-hanne, att jämföra med Derangeds krog-alpha-hanne.
Härligt skrivet iallafall!
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
