IBS (Irriterad Tjocktarm)

Fick diagnosen IBS 08, har egentligen haft problem sedan tonåren (är 50 nu). Det jag har lärt mig är att det finns ingen medicin som hjälper alla utan man får pröva sig fram.
Efter två års springande till läkare och fått massa konstiga råd från läkare som inte har en aning om att det finns en sjukdom som heter IBS fick jag tillslut en remiss till mag o tarmkliniken och där vände mitt liv.
Läkaren konstaterade ganska snart att det var IBS jag har.
För mig handlar det om att äta en fiberfattig kost, undvika kolsyrade drycker och hålla magen igång.
Äter olika mediciner varje dag, Egazil, Tryptizol och Inolaxol dessutom äter jag Omeprazol kanske inte mot IBS mer mot sura uppstötningar. Utan dessa mediciner skulle jag inte kunna leva ett någolunda normalt liv.
Periodvis fungerar magen helt okej och jag kan faktiskt äta det mesta utan att reagera, men så kommer det perioder då magen reagerar mot allt. Att alltid gå upp tidigt för att man ska hinna gå på toa ett antal gånger innan man ska iväg, för att undvika stanna längs vägen eller helt enkelt göra ned sig. Vilket har hänt ett antal gånger! Min värsta period är morgonen som ni förstår.
Mitt råd är att inte ge upp, det finns hjälp!

Glömde skriva mina symptom innan jag fick mina mediciner. Vaknade på mornarna och mådde oftast bra, efter nån timme så fick jag fruktansvärda kramper och diarre. Under dagen så svullnade min mage, blev väldigt gasig. Framåt eftermiddan/kvällen var jag så svullen att jag kunde inte använda samma kläder som jag tog på mig på morgonen. Jag såg ut som en höggravid. Under den värsta perioden åt jag bara flytande kost men det hjälpte inte heller. Gick o la mig och under natten la det sig och sen började det om nästa dag. Jag har dessutom den IBS som både har diarre och förstoppning.

Har just upplevt helvetet på jorden.... Jag har blivit matförgiftad för första gången sedan jag fick ibs, jag trodde alvarligt att jag skulle dö i 3 dagar. Fy fan säger jag bara

Du har all min sympati. Känner igen mig själv där. Man tror att magen är okej, ger sig iväg till jobbet, gymmet, biblioteket, fiket eller vart man nu ska. Då händer det! Magen gör sig påmind och man inser att det är hemgång som gäller. Omedelbart.

Trots att jag levt snart 40 år har maghelvetet fått mig att grina som en unge (det är inte vackert när en hundrakilos skäggig typ börjar tjuta). Inget att skämmas för egentligen, inte när man har IBS. Men man vill inte att andra ska se det. Och man vill inte ständigt ange det riktiga skälet till sjukskrivning och återbud.

Kämpa på och försök att hitta den bästa kosten för just dig. Även om symtomen inte försvinner är det viktigt att försöka begränsa dem.

Det är synd att det kan ta så lång tid innan man får tag i en vettig läkare. En remiss till mag- och tarmmottagningen på närmaste sjukhus borde ordnas snabbt. Även jag kände att mitt liv blev mycket bättre då en bra läkare tog sig an mitt fall. Helt bra kommer det aldrig att bli. Men man måste hålla eländet under kontroll så gott det går. Att gå upp en timme tidigare blir tyvärr en del av livet.

Usch. Det har aldrig hänt mig. Men det kommer ju att göra det någon gång. Oundvikligt.

Själv lidit av IBS i många år men det har blivit bra genom kostomläggning. IBS är egentligen ingen riktig sjukdom, mer något läkare hittat på för att underlätta diagnos. IBS är ett symptom på att man äter något som irriterar magen, i mitt fall var det komjölk/ost, FIBER, stekt/friterad mat, troligen också gluten. Tycker det är en lustig inställning att förvänta sig att läkare ska lösa detta åt en, i regel har dom ingen kunskap om nutrition, testa er fram istället å se vad ni reagerar på

Mediciner som omeprazol maskerar i bästa fall symptom (i detta fallet sura uppstötningar). Omeprazol fungerar genom att minska magsyran, något som absolut inte är bra om man redan har klen matsmältning

IBS Är en "riktig sjukdom" men för att ställa diagnosen måste man utesluta andra sjukdomar som Laktos, gluten, cancer m.m. Det gör man genom en nogrann genomgång av symptom och genom olika tarmundersökningar.
Att säga att man själv ska ställa sin diagnos och kontrollera sin IBS genom kostomläggning bara är inget jag skulle rekommendera. Jag hade definitivt ingen kunskap att göra det.
I mitt fall så klarar jag mig inte med bara kostomläggning utan behöver mina mediciner.
Men som sagt så finns ingen enkel väg att gå då en lösning passar en men inte alla.

http://www.magotarm.se/diagnoser-tillstand/diagnos-behandling/ibskolon-irritabile/

Rent generellt har man inte besvär på nätterna när man har IBS! Ser att inlägget är några år och hoppas du har fått den hjälpen du behöver och mår mycket bättre nu!

Ni som på olika sätt medicinerar er (Dimor, Imodium etc.) regelbundet för att hålla IBS:en i shack, upplever ni att ni absolut inte klarar er utan medicin nu då ni testat livet MED medicin?

Jag försöker gå runt på så lite medicin som möjligt och är en allmän medicin-neurotiker. Tar knappt Alvedon då jag har huvudvärk. Jag är helt enkelt rädd för att bli beroende av olika IBS mediciner.

Hur har ert liv tett sig före/efter medicin? Blivit bättre eller sämre? Är det värt att försöka lindra?

Jag kan bara prata för mig själv, jag klarar mig inte utan mina mediciner. Tryptizolen har jag testat och göra uppehåll med, ibland funkar det och ibland inte. Just nu är jag utan. Om jag inte tar Egazil, Inolaxol så får jag fruktansvärda kramper, magen svullnar upp under dagen, blir fruktansvärt gasig och mår allmänt dåligt. Jag vet inte om man kan bli beroende av de mediciner jag äter, men hur eller hur så är mitt liv mycket bättre med! Lycka till!

Jag har inte fått diagnosen IBS. Men jag har vart till läkaren säkert 6 gånger för problem med magen senaste året. Alla läkare säger samma sak "Det är förmodligen IBS, Läs på om det på nätet och lär dig leva med det..."
Ingen ordentlig undersökning, ingen fortsatt utredning eller nått. Känns jävligt tråkigt att man inte blir tagen på allvar!

Jag har verkligen jätte problem med magen. Jag försöker äta efter alla regler men det hjälper många gånger inte det minsta. Det som funkar en dag, funkar absolut inte andra dagar. Och jag får planera mitt liv runt toaletter. För jag kan aldrig själv bestämma när det är dags. Och försutom det så har jag kramper, extrema smärtor och gasig uppsvälld mage var och varannan dag. Detta har gjort att jag har vart hemma från jobbet extremt mycket senaste tiden.

Någon som har bra tips på vad fan man ska göra??

Ett tips kan vara att läsa tråden,där står det en del tips vad du kan göra.
Annars för akut hjälp kan vara att köpa leo kol tabletter när det är som värst, Innan jag slutade med dom så var jag uppe på en dos av 36 st.Ta enl doseringen när du känner att du börjar bli dålig ,så blir man bra efter ca 1/2 -1 timme om man har tur. Men va beredd på att man kommer att behöva gå upp i dos.Annars finns Dimor som är lite skonsammare att ta.