Finns det egentligen någon mening med filosofi?

Eftersom jag häromdagen fick frågan vad filosofer gör idag, när de slutat fundera på de stora frågorna (metafysik och religion, t.ex.), började jag fundera över vilken funktion den akademiska filosofin fyller idag.

Den långt drivna analytiska filosofin i Sverige (och andra länder med liknande filosofiska traditioner) sysslar visserligen med en hel del intressanta problem och uppnår ganska stor precision, men precisionen kommer i stor utsträckning till priset av filosofins omfång. Ta t.ex:

- Vetenskapsteori, där den förhärskande instrumentalismen i de "hårda" visserligen innebär att man skapar en ganska solid grund för vetenskapliga påståenden, men det sker till priset av att man släpper anspråken på att de vetenskapliga utsagorna korresponderar mot någon oberoende "verklighet".

- Språkfilosofi, där man blivit mycket skickliga i att resonera kring hur språket fungerar, t.ex. med ursprung i språkspel och symbolteori, men där frågan om "mening" (snarare än betydelse) förefaller mig ha lagts på hyllan.

- Moralfilosofi (som jag aldrig själv pluggat, varför jag ger mig ut på svag is här), där man blivit ytterligt skickliga på metaetik och på att förklara innebörden i moralfilosofiska utsagor, men nästan helt verkar ha gett upp normativa teorier.

Förvisso tycker jag själv fortfarande att filosofi är intressant och återvänder gärna till gamla kursböcker som tidsfördriv (gärna i form av Quine, Wittgenstein och Moore), men har, som sagt, börjat fundera över den egentliga nyttan med modern filosofi.

För egen del har det varit nyttigt att läsa den och tillgodogöra sig ett angreppssätt som kan användas på många problem utanför filosofin, men jag börjar alltmer luta åt att Wittgenstein hade en poäng när han resonerade om filosofin som en stege, som man kan sparka bort när man väl klättrat upp för den.

Tankar, någon?

Enligt mig finns det inget principiellt problem med att filosofins omfång förminskas. Generellt så har ju specialiseringen och uppdelningen mellan olika ämnen ökat genom åren. På Aristoteles tid var nästan allt filosofi, Locke o co ägnade sig fortfarande åt nån slags psykologiska undersökningar, och under 1900-talet har t ex logiken alltmer skilts från filosofin. Det är en fortlöpande utveckling.

Men frågan är förstås hur man bör dela upp ämnena. Även om man är överens om att akademiska ämnen inte bör va alltför vida kan ju fortfarande uppdelningarna se ut på flera olika sätt.

Som jag ser det är den intressantaste och fruktbaraste synen på filosofi den som vardagsspråksfilosoferna, pragmatisterna och Wittgenstein stod för: att filosofin är, eller kanske snarare bör vara, "talk about talk" med Ryles ord - den behandlar diskussioner om hur våra begrepp och vårt tänkande fungerar. Enligt denna idé finns det alltså inget särskilt filosofiskt ämnesområde utan filosofin används snarare för att lösa upp paradoxer som uppstår pga språkets natur.

Enligt denna idé om filosofin ska t ex moralfilosofin inte tillhöra filosofin, eftersom denna egentligen inte ligger på "metaplanet" utan på "objektsplanet" - den handlar inte primärt (förutom metaetiken) om våra moraliska begrepp, utan om hur vi bör bete oss. Filosofen tränas i att utveckla logisk/begreppslig förståelse, men inte egentligen i att utveckla ett mer "vetenskapligt" sinne för det rimliga - nåt som gör att analytiska filosofers moralteorier ofta är mindre intressanta än t ex sociologers eller psykologers. Tänk t ex på Tännsjö, en moralfilosof tillhörande den "analytiska högern", om du förstår vad jag menar - det är extrema tankeexempel, kontraintuitiva resonemang, etc om vartannat. Termen "aspergerfilosofi" som ibland används om nedsättande om analytiska filosofer är inte helt missriktad här.

Filosofin besvarar inga stora frågor som "varför finns det något snarare än inget?", "hur kan vi veta att vi inte är lurade av en ond demon?", etc. Såna frågor beror på missförstånd - där följer jag Wittgenstein helt. Istället är filosofen en sorts "städgumma". Det är ingen slump att du haft nytta av dess angreppssätt utanför filosofin - genom att läsa filosofi får man bättre förståelse för hur våra begrepp fungerar, vad som är ett gott argument, etc. Filosofin handlar helt enkelt om att höja vårt kognitiva tänkandes medvetandegrad - saker som vi tidigare gjort undermedvetet och intuitivt för vi upp till medvetandes yta, och ibland visar det sig att vi gjort fel/lärt in fel (analogin med språket, som vi också kan tala utan att vi vet hur vi talar, men som har en grammatik vi kan förstå medvetet, är tydlig).

Men jag tycker även att det fortfarande idag råder en viss sammanblandning mellan det psykologiska och det icke-psykologiska i modern analytisk filosofi. Man kunde tycka att Freges uppgörelser med psykologismen borde ha rensat ut den en gång för alla men tyvärr är det inte så och Quine har ju verkligen fört in den på arenan igen.

Har mycket mer att säga i ämnet men inlägget är långt nog nu.

Jag tycker det inte finns någon mening med filosofi eftersom man inte kommer fram till några svar iallfall. Det finns ju alltid frågor på dom svaren och man hamnar bara i en hög med frågor. Det kan dock vara skoj som tidsfördröjare eller allmänt fyllesnack men som en seriös verksamhet så tycker jag inte att det passar att gissa sig fram.

Meningen med filosofi är förstås att tillhandahålla verktyg nödvändiga för mänsklig existens i samvaro Se "Philosophy: Who Needs it?" av Ayn Rand.

(Not: inte all filosofi uppnår eller eftersträvar den meningen, tyvärr.)

...Måste bara säga att Filosofin på gymnasiet, innefattar ju bland annat "Logik", jag önskar verkligen det var ett grundämne, logik alltså..

Jag önskar verkligen att de stora multinationella filosofiföretagen kommer ur sin djupa svacka och börjar anställa igen...Den här lågkonjunkturen har ju för fan varat i 300 år!!!

Hindsight bias skulle kunna förklara varför man ibland kan uppleva att filosoferande och filosofisk kunskap inte spelar så stor roll.

När väl ett problem blivit utrett och lösningen har blivit mer eller mindre en del av det allmänna vetandet så har man en tendens att tycka att ”det har vi väl alltid vetat”. Vilket leder till att man underskattar hur svårt det faktiskt var att hitta lösningen på problemet.

Och mer om hindsight bias finns att läsa på, --- just det, Wikipedia.

Har aldrig gett mig in på "nyttig" filosofi, som kan hjälpa oss vetenskapligt sett, men filosofi för mig som person har man gått igenom.

Filosofi i helhet (i min mening) är bortkastad tid, jag har legat många nätter vaken enbart med resultat att jag mått sämre och grubblat.
Det finns aldrig något svar, den ända gången en filosofi är tillfredställande är när man får fram ett citat som sammanfattar tankegången, men enbart ställer dig på ruta ett.

Efter många års grubblande, filosoferande etc. så har jag inriktat mig på att vara så primitiv som möjligt. Inte tänka så mycket.
Bättre att fundera på "VAD FAN HÄNDER I HELGEN?" eller "VAR FAN ÄR BRUDARNA?" än "Finns det osjälviska handlingar?"

Fick denna tankegång efter en gorilla till klasskamrat som inte var speciellt smart men han såg lycklig ut.

Även fast jag försöker att inte grubbla så tänker jag alltid så djupt att kompisar bara kläcker ur sig "Vad fan snackar du om? så jävla trög"

Fan vilket dåligt tips, man skulle inte få en objektiv bild av att göra det.

Här behövs ett krispaket, tänk att alliansen aldrig gör nåt. Oppositionen FTW!

Du är fri att ogilla mina tips. Men det kvarstår ändå.

Filosofi är ju det som jag tycker utmärker människor mest från någon annan känd varelse. Vi uppfattar, lär, drar slutsatser, men vi tar det steget längre och ställer frågor som ofta inte kan besvaras (ibland i nuläget, ibland aldrig) sen grubblar vi på skiten tills vi blir blåa i huvudet och väger logik mot logik.

Denna proceduren upprepas gång på gång men med nya situationer och variabler, filosofin vågar jag påstå är mänsklighetens största bedrift gemensamma som art. Jag syftar givetvis på att individer och vissa samhällsgrupperingar såsom ingenjörer har bidragit enormt till vår teknologiska utbildning, men filosofin är medfödd och kan formas & byggas på under en hel livstig.