Sverige som Mångkulturellt samhälle. En solskenshistoria!

Tras:

Eftersom jag gör ett antagande att vårt samhälle någon gång i framtiden kommer komma under press. Och då kommer olika kulturer sluta sig och utesluta varandra, sedan kommer man in i en nedåtgående spiral som är extremt svår att bryta, som slutar i konflikt och missär.

Jag har aldrig hävdat att den senaste invandringsvågen varit mer plus än minus för samhället, så varför skulle jag försöka bevisa det? Vad jag säger är att kritik mot en viss typ av invandring inte kan överföras till kritik mot "mångkultur" generellt, eftersom en sådan kritik alltid måste vara kontextberoende.

Det går alltså utmärkt att kritisera både invandrings- och integrationspolitik utan att slåss mot väderkvarnen "mångkulturen".

Jag får allt mer en känsla av att vi snackar förbi varandra här. Förstod du inte vad jag menade med postmodernt och värderelativistiskt?
För tydlighetens skull kommer jag här nedan att referera till asylprojektets klienter som invandrarna. Med invandrare menar jag alltså INTE Jens Pedersen som är kardiolog från Köpenhamn eller Horst Dietrich från Bad Tölz som är arborrare på SKF även om de rent definitionsmässigt givetvis är invandrare!


Problemet ligger HÄR! Hos oss själva! Det är vårt eget förhållningssätt som är problemet i det mångkulturella träsket. Istället för att sträva efter att vidmakthålla och utveckla VÅRT kulturella kontext, så inte bara accepterar vi att folk kommer hit och lever i små bubblor av Irak, Somalia och Kosovo -i vårt samhälle uppmuntras detta! Vi tvingas dessutom att gilla det, annars är vi "bakåtsträvare", "rasister" eller isolationistiska "nordkoreaner". Allra tydligast är detta bland feministerna och vänsteranhängarna. Där kramar man muselmaner och hedersknyfflar i parti och minut fast dessa båda kontext i hög grad präglas av underkastelse, underordning, förtryck och våld. Svenska medelålders män skall må dåligt och känna sig som presumtiva våldtäktsmän och hustrumisshandlare, medans skäggmupparna styr ut sina kvinnor i biodlardräkter, skär bort halva fittan på dem och slår ihjäl dem om de inte gifter sig med sin trettio år äldre kusin!

För mig är det mångkulturella projektet själva genomförandet av multipla Rosengård, Hammarkullen och Rinkeby landet runt, där invandrarna lever i sina enklaver med 80% i bidragsberoende, överrepresentation i kriminalitet och havererade skolor medans statsmakterna förhåller sig passiva eller genomför missriktade slag i luften i form av olika "åtgärder" som syftar till att stimulera fram något som aldrig kommer att hända. Mångkultur för mig är när exempelvis nationaldagsfirandet förvandlas till en uppvisning i afrikanska jembetrummor, albansk folkdans och strupsångare från Mahgreb (nu är detta bara ett exempel! Hugg inte här nu som om jag gnölar för att man inte dansar schottis på nationaldagen!).

Inga gemensamma SVENSKA symboler eller ritualer som förenar, utan bara en massa ovanifrån påförda tramserier som får Friggebos We Shall Overcome-hjärnsläpp att blekna. Denna ständiga missriktade hänsyn och infantilisering av invandrarna där de reduceras till offer för "strukturell diskriminering" och "utanförskap". Offer som självfallet skall kompenseras genom att än mer få manifestera sina stolligheter och griller in your face på luttrade svenskar. Man talar om ARBETE som en väg in i samhället för invandrarna men man är väldigt ospecifik när det kommer till att definiera VILKA arbeten som avses. Idag hördes på P1 att industrin börjat anställa invandrare i högre utsträckning. Gott så, men räcker denna rännil till för att sluka alla dessa bidragsklienter? Arbetslösheten är lägre än på 16 år och svensk ekonomi rullar som fasen just nu, men vad händer när man börjar tajta in igen? När lågkonjunkturerna rullar in som lågtryck från brittiska öarna? De 100 000 asylsökande och deras anhöriga man väntar hit i år då? Vad skall DE jobba med? Invandrarsamhall för hudfärgshandikappade? Personliga assistenter åt sin egen gamla sjuka mor? Det tar i genomsnitt fem år att få en nyanländ invandrare anställningsbar. Då har vi med alla högutbildade och alla arbetskraftsinvandrade i ekvationen. Hur lång tid tar det innan en analfabetisk kvinna från Somalia för ett jobb då? I Linköpings tidning var det en FÖRSTASIDA när en pingvinmadame från Somalia fick jobb. Efter 12 år i Riket blev hon personlig assistent åt en annan somalisk kvinna.... Med pengar från en EU-fond som finansiär!

Egentligen räcker det gott och väl att lägga upp den här lilla filmen. En lägesrapport från det Mångkulturella Sverige på 2000-talet!

http://212.112.175.183/TV3Noje/Insider/I...-04-27.wmv

En god sammanfattning av det mångkulturella haveriet tycker jag. Hitintills har ingen här kommit med NÅGOT som vederlägger den mycket dystra bild av ett havererat projekt som jag förmodar att jag delar med flera andra användare.

Okej om jag omformulerar mig så här: Anser du att dagens "mångkulturella" Sverige verkligen kan kallas för mångkulturellt i egentlig mening?

Jag improviserar fram ett mycket grovt svar (Internet är ju till för att man ska kunna pröva sig fram).

Det beror ju på definitionen. I den allra ytligaste meningen är ju Sverige definitivt mångkulturellt - här bor representanter för x antal etnokulturella grupper. Men detta är en otillräckligt definition, som påminner om det sovjetiska "här i Donbass bor representanter för mer än hundra nationaliteter", när den uttalade eller outtalade normen hela tiden var att vill man kommunciera offentligt så är det ryska som gäller, sen kan man vara etnisk på fritiden.

Det offentliga och semioffentliga Sverige präglas av en så gott som uteslutande etniskt svensk medelklasskultur som de senaste årtiondena i dessa frågor helt har dominerats av multikulturalismen som identifikationsmarkör och sorteringsmekanism för "gott" och "ont". Den bestämmer, eller försöker bestämma, hur svenskar ska förhålla sig till den faktiska etniska variation som uppstått, eller intensifierats, de senaste åren. Den bestämmer också på vilka villkor invandrare ska tas upp i samhället. Den har också gjort inställningen till etnisk mångfald till en symbolisk-moralisk nyckelfråga.

Det är denna svenska medelklasskultur som har problemformuleringsmonopolet och avgör vad som ska betraktas som ett problem och vem som är inne och vem som är ute. I den meningen är dagens Sverige ett monokulturellt land, där avvikare hålls borta. Av invandrarna släpps ett antal särskilt lojala individer in, helst om de accepterar någon svensk medelklasselitgrupps världsbild och samhällsomdanarprojekt. Socialdemokraterna tar upp sina invandrare i medelklasskulturen, nyliberala företagare som vill bekämpa svensk arbetsmarknadslagstiftning tar upp sina nyliberala invandrare för att strida mot den socialdemokratiska modellen. Båda dessa elitgrupper har ett intresse av integration i en större europeisk elitstruktur som förutsätter ett minskat inflytande för klassiskt nationalstatliga mekanismer.

Men det är svensk medelklass (eller övre medelklass, akademisk eller med akademisk bakgrund) som definierar tillträdet. I den bemärkelsen är Sverige av idag inte ett mångkulturellt samhälle, utan ett monokulturellt sådant.

Utanför hålls de grupper som inte accepterar modellen - svenska invandringskritiker och invandrare som inte vill integreras. De förra har hittills kontrollerats genom repression, nu tycks det råda en viss valhänthet här. De senare kontrolleras genom välfärdssystemen och i riktigt extrema fall säkerhetspolisen.

Vissa av invandringskritikerna kollrar här bort sig själva genom att angripa "mångkulturen", när roten till problemet snarare är "multikulturalismen", vilken är en funktion av en svensk monokultur som försvarar en svensk grupps maktintressen på bekostnad av andra grupper. Multikulturalismen började som ett projekt helt inom nationalstatens ramar, men faller idag samman med globaliserande svenska elitgruppers maktintressen. Minst intressanta som politiska subjekt här är svensk arbetarklass och större delen av invandrarna.

Detta är åtminstone några av byggklossarna i systemet, sen behöver man nyansera och komplettera och säkert i viss mån revidera

Och vad hände med de gamla romarna då?

Jo, och det ligger en del i det, men jag förknippar det med multikulturalism, inte med mångkultur, som är vad som händer på marken och inte den teoretiska överbyggnaden.



Absolut, om du ser mitt svar till Poopeye så identifierar jag problemet till ett i grunden helt svenskt projekt som nu vuxit samman med ett globaliserande projekt dit alla människor ur de gamla nationalstatskulturerna inte är inbjudna. Det är i viss mån en fråga om svenska klassrelationer, där etnisk mångfald bara är en bricka i spelet.


Nej, projektet är inte mångkulturellt, dess natur är multikulturalistiskt. Det är det du är ute efter i din kritik. Mångkulturen i betydelsen x antal etniska särarter i miljonprojektsområden är bara en byggkloss.


Detta är förtingligad och fetischiserad mångkultur som byggklossar i ett multikulturalistiskt projekt. Det är ett bra exempel på att mångkultur inte är fel i sig själv utan måste förstås kontextuellt. Jag konsumerar gärna precis denna typ av mångkultur, och jag hävdar själv min rätt att uppfostra mitt barn tvåspråkigt även om jag själv är etnisk svensk i hundra led. Men samma fenomen på nationaldagen måste förstås mot bakgrund av ett mer omfattande multikulturalistiskt projekt, och här finns ett ideologiskt uppfostringsmoment som du riktigt identifierar.

Jag lyssnar gärna på strupsångarna och har inga problem med att de finns i Sverige, men just i ett sådant sammanhang är deras sång också en politisk handling.


Vad man hävdar är väl ungefär att svenskheten omdefinieras och att vissa element kastas ut, medan andra blir kvar och nya tillförs. Just här har "realisterna" en poäng eftersom det som den styrande svenska medelklasskulturen vill ta in är "symboliska färgklickar" i form av kulturell konsumtion av etnisk musik, mat och kultur. Detta är invandrarnas av multikulturalismen accepterade bidrag till det svenska nationella smörgåsbordet. Mer djupgående och kontroversiella kulturformer börjar nu bekämpas allt mer, med officiellt stöd till projekt mot hedersmord och betoning av att saker som kvinnlig omskärelse inte är acceptabelt i Sverige. Multikulturalismen i svensk officiell tappning är bara intresserade av "ofarliga" aspekter av invandrarnas kultur, även om här fortfarande pågår en slags definitionskamp inom eliterna.

Detta kan ha att göra med att "batikgenerationen", som varit med och definierat multikulturalismen sedan den tid då den förekom enbart inom nationalstatens gränser, nu tappar mark till en mer cynisk, liberal och europeiskt integrerande elit.

Bra inlägg, analys och beskrivning av dagens situation.

Glockrent! Vi kramas i samförstånd. Jag kände nog på mig att det var sematik det handlade om egentligen... Kan vi gå vidare nu?

Visst kan vi det.

Okej tack för förklaringen även om jag anser att dagens mångkultur inte speglar alla dessa etniska grupper särskilt väl utan i hög grad har en vridning åt mellanöstern. Jag håller dock med om att det är politikerna och journalisterna som skall hållas ansvariga för denna multikulturalistiskapekpinne -politik samt intolerans mot dom invandringskritiska som kritiserar påbudet om annammandet av allt utifrån kommande och utsuddandet av den egna identiteten.

Appropå mångkultur:

Enligt en av flera mångkulturkritiska definitioner är mångkulturen ett politiskt begrepp, där mångkulturen utgör kultursynkretismens (kulturblandningens) första stadium, där medvetenheten om kulturens innehåll och betydelse minskas och gränserna mellan olika kulturer suddas ut, vilket resulterar i ett kulturellt tillstånd utan självklarheter och kollektiva föreställningar. Slutresultatet blir, enligt detta tankesätt, fullständig alienation. Enligt kritikerna så innebär också ofta mångkulturell politik att inhemsk kultur skjuts tillbaka och förnekas till uthemsk kulturs fördel.

Till skillnad från förespråkarna av mångkulturalism så har de som är mer reserverade till mångkulturen en värdeneutral inställning till kulturmöten, ett kulturmöte kan enligt dessa ha både positiva och negativa följder.

Mångkulturalism har även kritiserats för att förstärka gränser och splittra samhället genom att understryka skillnader mellan "vi" och "dem".

Enligt förespråkarna av mångkulturell politik är dock bevarandet av kulturer, såväl minoriteters som majoritetsbefolkningens, en av de högst prioriterade frågorna i denna så länge som kulturen inte skapar negativa värderingar och handlingar, som till exempel förtryck och andra brott mot de mänskliga rättigheterna. En huvudtes är samtidigt att kulturer är dynamiska samt att kulturmöten är gynnsamma för utveckling och stärker den egna kulturen bl.a. genom ökad medvetenhet och självkännedom. Pluralismen motsätter sig med andra ord en fullständig kulturell assimileringsspolitik, om med "assimilering" avses att de kulturella olikheterna generellt ska motarbetas.

Källa:

http://sv.wikipedia.org/wiki/M%C3%A5...h_f.C3.B6rsvar

http://en.wikipedia.org/wiki/Multiculturalism