Hemliga recept?

Jo det är såklart sant. Alla pizzabagares recept är hemliga men då varierar också kvalitén mellan de olika produkterna avsevärt.

Finns det verkligen någon pizzeria,som fortfarande gör egen deg...det tror inte jag,eftersom reglerna för
jäsdegsberedning har blivit väldigt stränga."På min tid,dvs 1982,gjorde vi (och alla andra oxå)degen av:
Vetemjöl och en liten del rågsikt,öl/vattenblandning,hela ägg,färskjäst(eftersom degen skall frysas och kall jäsas),socker och salt samt matolja...
Jag tycker att hemligheten låg i tomatbasen,den heter Campino,den kryddade vi upp..
Osten var på den tiden Västerviks Gräddost(för fet för min smak,gav gul fett hinna uppepå...

Men standarden var bättre förr...då hann bagaren med att pensla kanterna och strö oregano på din pizza.

I min värld astöntigt med hemliga recept...Ett påhitt för att känna sig speciell.
slutändan avgör främst råvaror samt kockens skicklighet ändå.

Den korv jag gör lämnar jag inte ut receptet på och alla kvinnor älskar den så, den är så saftig säger dom

"I min värld astöntigt med hemliga recept"

Det må vara din åsikt. Alla har vi våra hemligheter som vi inte vill delge andra.

"Ett påhitt för att känna sig speciell".

Har man inte rätt att få känna sig speciell då enligt dig?

"slutändan avgör främst råvaror samt kockens skicklighet ändå."

Vad spelar det för roll hurpass bra råvaror man har om inte maten tillagas som den ska? Dessutom så är väl kockens skicklighet endel av hemligheten då det ju i regel är denne som har utformat sina recept.

Är det inte en felskriving?
Den korv jag har?
Ska det inte vara så att det är den som är saftig?

Min lasagne har jag som enda hemliga recept, lämnar inte ut det till andra än mina barn.
Men när barnen lagar till den så förändras smaken så som självklart är.
Kocken gör skillnad.

Djupfryst 400gram torskt landar i ugn 220 grader ombäddad med creimefrishe 3dl och en smulad köttbuljong över det hela, 50 minuter med 230 grader. Serveras med kokt potatis .

Inte hemlig!
Du blir bannad på livstid!

Den sista meningen försvann av någon anledning...
det jag menade med råvaror etc är att även om man delar med sig av recept är inte matlagning en exakt vetenskap (för dom flesta iaf) utan det handlar mer om hur pass duktig man är i köket samt råvaror

Självklart har man rätten att känna sig speciell men det är rätt töntigt att göra det genom att vägra dela med sig av ett jävla kakrecept med motivering "det har gått i arv".
Förstår lixom inte vad man tjänar på att inte dela med sig? Vill man inte unna folk i sin omgivning njutningen av god mat?

Ett extremt exempel från min hemstad var två systrar som hade ett konditori vars specialbullar (de kallades så av min far, men jag vet inte om det var det formella namnet) lär ha varit fantastiska. Dessvärre vägrade de att lämna ut receptet ens när de pensionerade sig. De tog med sig det till graven.

Själv har man väl några familjerecept som är nedskrivna på diverse lösblad, men de är inga hemligheter. Frågar man snällt så får man dem

Jag förstår nu ditt resonemang bättre men töntigt är väl ändå att ta i. De flesta tycker sig säkert ha en anledning till varför de väljer att hålla sina recept för sig själva.

Restauranger, bagerier etc. håller sina recept hemliga p.g.a att de inte vill ha konkurrans om sina produkter. För dem skulle det kunna innebära ekmonomiska förluster om de vore öppna med hur de går tillväga då de tillverkar sina varor.