Det finns så många rapporter och fallbeskrivningar här om Cannabis. Detta tycker jag är bra så folk kan dela med sig av sina upplevelser, men många av dessa fallbeskrivningar är skrivna av förstagångsanvändare, eller folk med liten erfarenhet. Många feltolkningar görs och själva ruset som blev för starkt beskrivs som ett psykotiskt tillstånd, även fast det bara var ruset som gjorde sig uppmärksammat. Ruset av Cannabis skiljer sig enormt från droger som alkohol, opiater, ghb o amfetamin då ruset av cannabis inkluderar ett "förhöjt" medvetandetillstånd. Cannabis har effekter som direkt påverkar psyket, vilka kan upplevas som obehagliga av den ovana brukaren, människor med kontrollbehov eller de som fått förmycket. Vanligt bland de ovana och de med kontrollbehov är att cannabisruset leder till panikångest. tankarna börjar spinna iväg i fel riktining och ju mer man vill stanna ner allt desto fortare går det. Vissa har liknat det vid att ramla i psyket.
Jag är en person som under lång tid varit intresserad av droger. När jag var sexton upplevde jag en traumatisk upplevelse under påverkan av LSA och den upplevelsen jagade mig i tre års tid. Inte upplevelsen i sig, men rädslan över att tappa kontrollen igen. med tiden lärde jag mig att det var jag som skapat ett förstort kontrollbehov för mig själv och att det var det som slöt min värld o skapade agorafobi, panikångest och paranoia. Tiden gick och jag drack under dessa tre år väldigt mycket alkohol och även en hel del bensodiazepiner. Alla hallucinogener var uteslutna o cannabis röktes otroligt sällan o enbart vid extremt alkoholiserade tidpunkter.
Så kom en dag för några år sedan då jag bestämde mig för att ta lustgas och drog i mig stora mängder. Lustgasen har för mig varit en nyckel till att låsa upp dörren o släppa ut alla rädslor och all kontrollbehov. jag insåg i mitten av ett lustgasrus att jag i detta tillstånd inte hade någon kontroll alls, och att jag faktiskt njöt enormt av det. Efter det började jag leta svar i lustgas, och till min förvåning hittade jag en heldel. Tyvärr kan jag inte minnas något :P Men men undermedvetet vet jag att det gav mig en helt ny syn på livet, döden, på vad det faktiskt är och undermedvetet började min världsbild bli allt mer panteistisk, även fast jag då inte ens visste vad det innebar.
Efter mina första lustgas expriment insåg jag att jag inte kunde komma längre utan Cannabis, så jag inkluderade det för att nå längre ut i den metafysiska rymden. Och längre ut kom jag tills jag för någon månad sedan intog 80 patroner på rad, efter det insåg jag något som jag inte har ett minne av, men som skapade en ännu större verklighetsbild jag knappt kan förstå. Förr när jag fick panik var det för att jag började känna "overklighetskännslor". Nu efter de 80 patronerna insåg jag att jag känner dessa overklighetskänslor nästan non-stop nu förtiden, men sen jag började röka Cannabis dagligen har jag accepterat dem som en del av mig, och under den sista lustgas"trippen" insåg jag hur jag dimensionellt begränsar mig själv och lurar mig hela tiden. Jag insåg att det som egentligen är runt oss är ett massivt flöde av energier, och att det vi ser är vårat medvetandes urval av all denna information. Man kan se oss som datorer, och miljön o intrycken runt oss som programerarens koder, binära system, som vi sedan omtolkar till denvärldsbild vi har.. Förmodligen är det även så, att det jag ser inte alls ser ut som det du ser. Då hela din världsbild förmodligen är helt baserad på alla dina upplevelser i livet. Miljöer kan ju som bekant upplevas helt olika av människor. Men eftersom vi lär oss av varann vet vi att det vi ser kallar vi samma sak, och kan därför komma överens om att grön är grön..
Idag är jag daglig brajrökare sen ungefär två år tillbaka. De senaste 5 månaderna har jag inte varit utan en enda dag. Så hur känner jag för det? Jo visst, jag vill inte klaga, känner mig rätt torsk ibland, speciellt under ruset då jag inser hur mycket tid jag spiller. Detta har dock inträffat nyligen efter det att mitt sässongsarbete tog slut. Under tiden jag jobbade fungerade det perfekt, för då kunde jag somna gott varje kväll och vakna frisk och utvilad. Men nu när förmycket fritids givits mig har också möjligheten till att röka förmycket uppstått, och självklart tog jag den. Nu har jag gjort av med 50g på 11 dagar, visserligen inte ensam men ändå, dyrt blir det. Så nu har jag bestämt mig för ett uppehåll.
Och hur känner jag för det?? Eftersom att jag haft uppehåll förr känner jag ingen ångest inför detta. Jag vet att det inte är så jobbit. Svettningar räknar jag med och lite små irriterad pga av att mina sömnsvårigheter lär återuppstå, men i övrigt vet jag att det är lugnt och inte ens hälften så jobbit som en riktig bakfylla...
Vad har jag märkt för förändringar på mig själv?? Många.. Fysiska har jag inte märkt mycket alls, har blivit lite friskare eftersom att jag slutat dricka alkohol helt, är rätt segofta med det är bara för att jag är stuk, eller nyligen varit, skiter jag i det mer än 5 timmar är jag pigg o kry igen efter lite apelsin juice
men psykiskt har det öppnat mina sinnen ytterligare. Det har varit en bidragande faktor till min nuvarande världsbild.
Ibland känner jag mig smått galen, ibland känns det som att folk inte längre kan förstå mig, som att jag tänker utanför ramarna. Ibland kan jag må lite dåligt över det men ofta inser jag snabbt igen att det inte är jag som är galen. Jag tillåter mig själv att tänka fritt och vill inte tillhöra någonting jag inte kan stå för. jag har fått enormt mycket större förtroende för mig själv och egentligen har cannabis bara hjälpt mig möta mina inre rädslor och tvingat upp dem till ett stadie där jag måste bearbeta dem. Vilket varit otroligt nyttigt.
För bara ett halvår sedan hade jag problem med att tå för mitt cannabisbruk bland alla vänner och bekanta. Men sedan en längre resa har jag bestämt mig för att jag inte gör fel, och har börjat stå för det även bland folk som jag vet tänker "jaha.. då har man förlorat en vän till".. Dessa har självklart propagerat emot på fester, men jag har bara suttit med ett leende, inte ett pillimariskt, utan ett normalt "du kan ha rätt, du kan ha fel" leende. Sedan rökt och fortsatt vara precis den jag var innan. Om man på detta sett visar upp för folk vad som faktiskt händer med än, och att man fortfarande kan prata diskutera, bete sig som folk, sansad, men lite trött. Och efter att ha varit öppen med det ett tag har jag också blivit accepterad för den jag är nu. Så att cannabis skapar nya umgängen, förändrar personer o gör dem osociala stämmer till viss del. Men det behöver inte vara så, och det är faktiskt upp till allmänheten runt omkring att respektera folks val, inte upp till folk att välja som allmänheten vill. För så ska det inte behöva vara i en fri värld. Jag anser att jag ska få ha mina värderingar, och om du råker se moster så fort du tänder en pipa så gör inte det, men låt mig göra det för jag anser att det ger mig någonting. O säg inte att jag spårat ur för jag har full kontroll, bara inte på din planhalva. Livet består av värderingar och framförallt inställning, så mina levnadsval ska få vara mina sålänge de inte stör ditt levnadsutrymme.
Ångrar jag att jag började röka? Nej.. Aldrig.. Det har gett mig så mycket positivt i förhållande till negativt. jag ångrar visserligen att jag börjat röka så mycket, men det mest för att min tolerans ökat enormt o att jag inte känner något utan en 0,5:a i bongkopp. men detta ska jag ändra på innom en mycket snar framtid och vet att jag kommer kunna göra det.. Nu bara upp till bevis.
jaja, ville bara dela med mig lite av min värld och hur jag anser att det är att röka Cannabis som daglig brukare. kan tilläga att detta skrivits efter 3 bongkoppar, det är helt enkelt såhär jag är.
jag är...
Jag är en person som under lång tid varit intresserad av droger. När jag var sexton upplevde jag en traumatisk upplevelse under påverkan av LSA och den upplevelsen jagade mig i tre års tid. Inte upplevelsen i sig, men rädslan över att tappa kontrollen igen. med tiden lärde jag mig att det var jag som skapat ett förstort kontrollbehov för mig själv och att det var det som slöt min värld o skapade agorafobi, panikångest och paranoia. Tiden gick och jag drack under dessa tre år väldigt mycket alkohol och även en hel del bensodiazepiner. Alla hallucinogener var uteslutna o cannabis röktes otroligt sällan o enbart vid extremt alkoholiserade tidpunkter.
Så kom en dag för några år sedan då jag bestämde mig för att ta lustgas och drog i mig stora mängder. Lustgasen har för mig varit en nyckel till att låsa upp dörren o släppa ut alla rädslor och all kontrollbehov. jag insåg i mitten av ett lustgasrus att jag i detta tillstånd inte hade någon kontroll alls, och att jag faktiskt njöt enormt av det. Efter det började jag leta svar i lustgas, och till min förvåning hittade jag en heldel. Tyvärr kan jag inte minnas något :P Men men undermedvetet vet jag att det gav mig en helt ny syn på livet, döden, på vad det faktiskt är och undermedvetet började min världsbild bli allt mer panteistisk, även fast jag då inte ens visste vad det innebar.
Efter mina första lustgas expriment insåg jag att jag inte kunde komma längre utan Cannabis, så jag inkluderade det för att nå längre ut i den metafysiska rymden. Och längre ut kom jag tills jag för någon månad sedan intog 80 patroner på rad, efter det insåg jag något som jag inte har ett minne av, men som skapade en ännu större verklighetsbild jag knappt kan förstå. Förr när jag fick panik var det för att jag började känna "overklighetskännslor". Nu efter de 80 patronerna insåg jag att jag känner dessa overklighetskänslor nästan non-stop nu förtiden, men sen jag började röka Cannabis dagligen har jag accepterat dem som en del av mig, och under den sista lustgas"trippen" insåg jag hur jag dimensionellt begränsar mig själv och lurar mig hela tiden. Jag insåg att det som egentligen är runt oss är ett massivt flöde av energier, och att det vi ser är vårat medvetandes urval av all denna information. Man kan se oss som datorer, och miljön o intrycken runt oss som programerarens koder, binära system, som vi sedan omtolkar till denvärldsbild vi har.. Förmodligen är det även så, att det jag ser inte alls ser ut som det du ser. Då hela din världsbild förmodligen är helt baserad på alla dina upplevelser i livet. Miljöer kan ju som bekant upplevas helt olika av människor. Men eftersom vi lär oss av varann vet vi att det vi ser kallar vi samma sak, och kan därför komma överens om att grön är grön..
Idag är jag daglig brajrökare sen ungefär två år tillbaka. De senaste 5 månaderna har jag inte varit utan en enda dag. Så hur känner jag för det? Jo visst, jag vill inte klaga, känner mig rätt torsk ibland, speciellt under ruset då jag inser hur mycket tid jag spiller. Detta har dock inträffat nyligen efter det att mitt sässongsarbete tog slut. Under tiden jag jobbade fungerade det perfekt, för då kunde jag somna gott varje kväll och vakna frisk och utvilad. Men nu när förmycket fritids givits mig har också möjligheten till att röka förmycket uppstått, och självklart tog jag den. Nu har jag gjort av med 50g på 11 dagar, visserligen inte ensam men ändå, dyrt blir det. Så nu har jag bestämt mig för ett uppehåll.
Och hur känner jag för det?? Eftersom att jag haft uppehåll förr känner jag ingen ångest inför detta. Jag vet att det inte är så jobbit. Svettningar räknar jag med och lite små irriterad pga av att mina sömnsvårigheter lär återuppstå, men i övrigt vet jag att det är lugnt och inte ens hälften så jobbit som en riktig bakfylla...
Vad har jag märkt för förändringar på mig själv?? Många.. Fysiska har jag inte märkt mycket alls, har blivit lite friskare eftersom att jag slutat dricka alkohol helt, är rätt segofta med det är bara för att jag är stuk, eller nyligen varit, skiter jag i det mer än 5 timmar är jag pigg o kry igen efter lite apelsin juice
men psykiskt har det öppnat mina sinnen ytterligare. Det har varit en bidragande faktor till min nuvarande världsbild.Ibland känner jag mig smått galen, ibland känns det som att folk inte längre kan förstå mig, som att jag tänker utanför ramarna. Ibland kan jag må lite dåligt över det men ofta inser jag snabbt igen att det inte är jag som är galen. Jag tillåter mig själv att tänka fritt och vill inte tillhöra någonting jag inte kan stå för. jag har fått enormt mycket större förtroende för mig själv och egentligen har cannabis bara hjälpt mig möta mina inre rädslor och tvingat upp dem till ett stadie där jag måste bearbeta dem. Vilket varit otroligt nyttigt.
För bara ett halvår sedan hade jag problem med att tå för mitt cannabisbruk bland alla vänner och bekanta. Men sedan en längre resa har jag bestämt mig för att jag inte gör fel, och har börjat stå för det även bland folk som jag vet tänker "jaha.. då har man förlorat en vän till".. Dessa har självklart propagerat emot på fester, men jag har bara suttit med ett leende, inte ett pillimariskt, utan ett normalt "du kan ha rätt, du kan ha fel" leende. Sedan rökt och fortsatt vara precis den jag var innan. Om man på detta sett visar upp för folk vad som faktiskt händer med än, och att man fortfarande kan prata diskutera, bete sig som folk, sansad, men lite trött. Och efter att ha varit öppen med det ett tag har jag också blivit accepterad för den jag är nu. Så att cannabis skapar nya umgängen, förändrar personer o gör dem osociala stämmer till viss del. Men det behöver inte vara så, och det är faktiskt upp till allmänheten runt omkring att respektera folks val, inte upp till folk att välja som allmänheten vill. För så ska det inte behöva vara i en fri värld. Jag anser att jag ska få ha mina värderingar, och om du råker se moster så fort du tänder en pipa så gör inte det, men låt mig göra det för jag anser att det ger mig någonting. O säg inte att jag spårat ur för jag har full kontroll, bara inte på din planhalva. Livet består av värderingar och framförallt inställning, så mina levnadsval ska få vara mina sålänge de inte stör ditt levnadsutrymme.
Ångrar jag att jag började röka? Nej.. Aldrig.. Det har gett mig så mycket positivt i förhållande till negativt. jag ångrar visserligen att jag börjat röka så mycket, men det mest för att min tolerans ökat enormt o att jag inte känner något utan en 0,5:a i bongkopp. men detta ska jag ändra på innom en mycket snar framtid och vet att jag kommer kunna göra det.. Nu bara upp till bevis.
jaja, ville bara dela med mig lite av min värld och hur jag anser att det är att röka Cannabis som daglig brukare. kan tilläga att detta skrivits efter 3 bongkoppar, det är helt enkelt såhär jag är.
jag är...
