För mycket dataspel. Hjälp?

Min son, Petch, spelar aldeles för mycket dataspel. Han är 19 år gammal och datan har i princip förstört hans liv. Hela hans lediga tid går åt framför datan och online-spelet Tibia. Det är inte ovanligt att han sitter och spelar i upp mot 24 timmar i sträck och nu har han börjat sätta väckarklockan efter olika "quests". Han kommer inte upp och äter med oss andra i familjen längre, utan ringer upp på interntelefonen och ber mig komma ner med mat till honom. Jag har försökt prata med honom men han lyssnar inte. Nu har jag börjat fundera på att kontakta en psykolog som kanske kan hjälpa honom. Kruxet är bara att det är så himla dyrt med psykologer och man vill ju inte slänga pengar i sjön så att säga. Vad tror ni om det här?

Har själv spelat spelet och vet att det är jävligt beroendeframkallande.

Har han några nära vänner?

Ett tips är att tala med dom i förtroende och säg att DU är orolig för deras vän (din son). Dock skall du ha koll på vilka du pratar med etc, ytliga vänner kommer väl snarare stämpla han som patetisk om du säger så, du får tänka till i sådant fall.

Går han ut på helgerna, krogen, har han jobb?

Sedan nyckelfråga inom detta ämne: Är det så att alla hans vänner spelar: i sådana fall är det inte en bra situation när det gäller tibia. Communityn i spelet gör att det på något sjukt sätt är ett bra sätt att umgås på, tror man.

Han lär väl bara hata dig om du smäller av direkt och säger ALDRIG SPELA, så det lär ju inte funka.

Säg snarare att han får spela på vissa vilkor, och max si o så - när han bor hemma.

För om han inte bor hemma så lär han få tummen ur röven i alla fall.

Mvh

för helvete, grabben är 19 bast. släng ut honom. han kan göra sin jävla mat själv, tvätta, duscha mm. får ni betalt för att vara hans personliga hemhjälp.

Det är lätt att fastna i sånt där. Själv lirade jag alldeles för mycket wow under en period på ett år. Satt uppe sent som fan och började anpassa vardagen efter spelet. Visserligen var det jävligt kul och jag har bra minnen från den tiden, men jag blev samtidigt mer aggressiv och asocial. Till slut gav jag upp det och spelade inte på ett år.

Nu har jag lite smått tagit upp spelandet igen men tror inte jag fastnar denna gång, spelet är helt enkelt inte lika lockande längre. Jag är inte på samma "nivå" så att säga och för att nå upp till den igen krävs alldeles för mycket tid som jag numera inte har då bland annat plugg, jobb, träning, familj och vänner finns i vägen. Dessutom tror jag även att jag mognat lite, men det finns människor som är 30-40 år och lirar såna där spel. Så räkna inte med att han kallt växer ifrån det.

Mitt tips är att du försöker göra honom medveten om problemet, det var först när jag själv insåg hur mycket tid jag slösat på spelet och om det verkligen var värt det som jag gav upp det. Att blanda in en psykolog tror jag faktiskt kan hjälpa, ibland måste man ha någon utomstående som verkligen vet vad han/hon pratar om.

Att jämföra dataspelsberoende med droger går av olika anledningar inte att göra, men det finns visa klara likheter. Personligen är jag ingen ängel på vardera front och kan säga att suget att lira WoW var bra mycket starkare än något sug mot tobak, alkohol och diverse (lätta droger).

Det är inget litet problem du har framför dig, är inte lika enkelt som att säga: "Sluta spela, nu!". Men med tålamod och hjälp kommer allt så småningom att bli bra

vi i samma situation förut, inte riktigt lika extremt men.

I hans fall så kommer inte det du säger att hjälpa, tyvärr. Man lyssnar inte på föräldrarna när man är sådär fast.

Dra ut hans internet istället, han kommer bli arg som fan men det är bättre än att han fortsätter pajja sitt liv

Precis, det är som att låsa in en heroinist utan medicin. Han kommer bli lack men de blir ljusare tider...

Han är vän med två tvillingbröder som också spelar spelet. De kommer hit ibland med sin rishög till Mazda, men de går aldrig ut på krogen om helgerna. Min son läser upp sina betyg på komvux, men han har inte många lektioner så han har mycket fritid.

aa fast.. ett spel är inte riktigt lika farligt att vara utan

inte för att herion är bra men det är mkt lättare att bli av med sånt än spelet

Jag spelade ett first person shooter spel på iaf medelnivå i tävlingssammanhang. Det höll på att förstöra min relation med min dåvarande flickvän. Jag sumpade studier och mycket av mitt sociala liv för de nästan dagliga "träningarna" med de andra nördarna.

Mitt personliga råd som "exmissbrukare" är att du måste verkligen dra sladden ur internet. Hans reaktion kommer bli inte mild. Men när han börjar spendera tid med familjen och vännder så kommer han tacka dig. Precis så som alla missbruk så blir man tacksam i efterskott om någon hjälper en. Datorspel är ett lätt missbruk som är kortsiktligt pga folk drar till nya spel. Men ett eller två år misskötta i den åldern kan påverka hela ens liv. Yrkesval, studier osv.

Det blir ju gärna en jävligt dålig ond cirkel. Man börjar spela för att man tycker det är roligt, sen blir det lite mer än roligt.. man känner att man måste göra en hel del, och andra saker i livet känns inte viktigt för man har ju ändå spelet. Sen när sakerna i livet går sämre så spelar man ännu mer för att man tycker livet ändå är skit och spelet är bättre.. och på den vägen är det.

Jag tror att många tänker: "Jag kan ju inte bara dra ur sladden, han är ju 19 år och jag har ingen rätt att inskränka på hans friheter".
I sådana här fall finns det dock bara en sak som gäller, att konfiskera datorn och börja gå i terapi. Ingen människa som mår bra spelar så mycket, så det är nog vad han behöver.

Jag har funderat på att dra ut sladden tidigare, men samtidigt så har två yngre sysokon till Petch som tycker om att sitta vid internet i mellanåt. Vore inte riktigt rättvist mot dom att dra ut internet. Dessutom så tror jag, helt ärligt, att han hade flyttat antingen till hans kompisar eller till en egen lägenhet om han inte haft möjlighet att spela spelet här hemma.