Värdet av människor som inte håller med mig

För några år sedan var det väldigt viktigt för mig att alltid ha rätt. Det var liksom poängen med en debatt. Dessutom trivdes jag med att prata med dem som ofta höll med mig.

Idag är jag tvärt om. Idag är poängen med en debatt för mig att lära mig mer om världen samt hur andra tänker. Våra sinnen utgår ifrån våra egna kropp och vi kan inte uppleva saker bortom vårt fysiska räckhåll till omvärlden, trots att vi kan använda verktyg för att lära oss mer snabbare. Vi hinner inte läsa alla böcker. Vi hinner inte se alla TV program. En vardag kan vara komplett olik mellan två personer och därmed också vad de hinner uppleva. Att tala med någon som inte delar mina åsikter är idag det bästa sättet för mig att utvecklas. I värsta fall lär jag mig åtminstonde hur andra människor resonerar även om jag inte håller med dem.

Det finns dem som verkligen ogillar att människor inte tycker/tänker som dem. Vissa skulle helst vilja tysta oliktänkande för evigt genom censur. Den dagen det steget tas lägger man ett lock på utvecklingen. Man hämmar sin potential som samhälle. Ingen är så värdefull som den som tänker annorlunda, att tysta sina fiender gör en själv svagare.

Grattis - du har vuxit. De bästa debatterna är mellan personer som har olika åsikter, men som respekterar varandra som debattörer och som inte går in på personangrepp, off topic eller tar till fula knep i debatten.

Håhå, stämmer ju in på 99 % av alla här på FB. (())

Nja, tyvärr så är det så att de flesta debatterna här spårar ur pga idioter som inte kan diskutera som folk, och att vi som egentligen kan lockas ut i gyttjegropen. Men, då och då, så glimtar det till - och det är därför som jag stannar kvar och diskuterar.

Man märker tydligt skillnaden här på FB. Vissa för en retorik ifrån kunskap och erfarenhet och de har mycket att stödja sina åsikter med, andra går till personangrepp när kunskapsförrådet tar slut. Vad som gör FB spännande är att människor som oftast har kontroversiella åsikter förs samman och talar fritt.

Jag tycker synd om envisa människor, tänk så mycket kunskap de går miste om, speciellt alla korkade envisa människor. Ni vet sånna som går ifrån varje debatt övertygande om att de har vunnit(antingen tror de verkligen att de har vunnit eller så försöker de febrilt inbilla sig själva detta för sin egen självkänslas skull, har aldrig förstått detta irrationella beteende) och aldrig omprövar sina egna teorier och tankar. It's a damn shame. Personligen bytar jag åsikt stup i kvarten men jag e iofs fortfarande ung.

Ja du har helt enkelt vuxigt mentalt!
Det mest patetiska en debattör kan göra är att använda sig av olika Ad Hominem-angrepp. Det är så simpelt det bara kan bli, klarar man inte av att argumentera för sina åsikter så ska man inte göra det heller.Det får verkligen debattören att sjunka till en riktigt låg nivå enligt mig.
En debattör måste också tåla att kunna ha fel, eller ta till sig andra människors åsikter. Det är ju så man utvecklas och lär sig att bättre kunna förstå hur andra tänker.

Att stänga in sig i ett skal är inte bara klumpigt, patetiskt och ignorant,
det är också självmord för den egna, mentala utvecklingen!

Själv är jag väldigt envis men bara om någon inte kan övertyga mig om att jag har rätt, dumma påståenden räcker inte de måste resonera kring dem också, de fallar lika platt som jag själv skulle göra annars även om jag har fel.

Jag värderar inte människor efter huruvida de håller med mig eller ej, utan efter om de är rationella eller ej Vilket förstås implicerar att de kommer att hålla med mig, åtminstone om grundläggande saker ^^

Jag har satt en fot där. Jag skäms.

OnT: Jag var som TS. Blev mästare på att 'vinna'. Lärde mig sen mer och insåg att det verkligen är som de säger: man blir aldrig fullärd på någonting. Och inte vill jag vara utan kunskap och förståelse jag kan nå! Olika åsikter är befruktande, leder framåt istället för till en punkt. Och det är mycket roligare, att snirkla sig fram med öppet sinne. Livet blir ett äventyr.

I verkligheten kan jag tappa tålamodet på folk som är för fastlåsta, när de både är korkade, har fel och är envisa. Ingenting annat gör mig så frustrerad att det rycker mig i 'reptilnävarna'... En gång vart femte år exploderar jag och blir tydligt otrevlig/skräckinjagande. Jag må tillfälligt ha dräpt någons livsglädje, dock har jag ännu aldrig slagit fysiskt.

Jag har också kommit till insikt med precis vad du skriver. Nackdelen kommer när man ofta vill diskutera, och istället för att öppna munnen när man håller med, så öppnar man den hellre när man inte håller med. Därav uppfattas man som en sådan som alltid ska "sätta emot". Nu är inte detta fallet med mig, men jag har upptäckt det på folk som oftare yttrar sina åsikter när dom inte delar den andres, än vice versa. Jag måste säga att jag också sätter ett högre värde på människor som är konsistenta och rationella i sina ståndpunkter, än dom som baserar dom enbart på känslor. Det blir ofta en hel del hycklande då.

Människor som inte håller med mig is the shit.

Jag tappar dock snabbt intresset för många av dem då deras sätt att resonera är helt uppfuckat.

Det ger inte så mycket att snacka med en spegel om man säger så.. Även om man har rätt i allt, skadar det aldrig att försäkra sig lite extra om det