Du kan indirekt gå tillbaka i tiden!

x skolka inte
x skämms inte för tjejer (det gjorde att jag inte började på rejält med fitta förens jag var 17-18
x visa respekt för dina föreldrar. ingen bryr sig om dig lika mycket som dom!

Lyssna på din mammas råd, hon har oftast rätt.
Lär dig spara pengar.
Köp inte saker på avbetalning i unga år..

Ger samma råd som jag har gett min bror som är 16:
- Bry dig inte om vad folk tycker om dig, var den du är. Hur klyschigt det än låter så finns det så många 16åringar som går omkring och tycker att det viktigaste är vad andra tycker om dig. Och ge fan i att spela mer självsäker än du är, sluta låtsas att du varit med massa brudar när du inte varit det. Ta tag i dig själv och börja vara den du är!

- Lägg ner tobaken, det är inte lika ballt när du blir äldre, det blir bara en ekonomisk börda

- Prioritera skolan. Lär dig att den enda du jobbar för i skolan är dig själv. Det är du som tjänar på att sköta din skola coh det är du som får tillsvars ifall du missköter den.

Det bör väl tilläggas att jag är 19.

Nu är jag 20, men hade jag kunnat så hade jag pratat med mig själv som 13 åring. Det var då jag hade det som tyngst, dåligt självförtroende, trassligt i familjen etc.

Jag hade sagt att jag inte ska fundera så mycket utan bara njuta av ungdomens glada dagar, det löser sig och du kommer ha ruskigt skojj (iaf tills du är 20, sen kan jag inge mer)

Joo, och till skillnad från många här så hade jag sagt "Fega inte, du har all tid i världen att busa runt, vågar man inte ta risker när man är ung så vågar man inte ta risker när man blir äldre, och för att vara framgångsrik både socialt och karriärmässigt så gäller det att kunna ta risker!

Men detta menar jag inte att man ska börja supa/knarka skallen av sig i unga år, men att busa, våga stå upp för sig själv (Be lärarn dra åt helvete om han verkligen är värd det) etc.

[Edit] Efter några sekunders funderade efter jag skrivit detta inlägg så kommer jag fram till att det är ju förhelvete detta jag måste göra nu! Dvs. sluta oroa mig och tänka så mycket, det kommer mer stor sannolikhet att lösa sig.

[Edit 2] Fan, måste bara säga! Jag hade läxat upp mig som 13 åring och sagt: "Sluta spela hocky, sluta spela dator och gå ut och röjj lite tidigare"

Njut av dina känslor. Gå in till nån som kan hjälpa dig istället för att härda dig till känslolöshet i stormen. Utgå alltid från att en människa är helt dum i huvudet.

Det här var djupt
Vill du utveckla?

det är en intressant ide, men det här blev ju bara en tråd med tips till yngre...
om man verkligen skulle kunna gå tillbaka i tiden skulle det enbart ha betydelse om man skulle kunna komma ihåg hur man levt sitt liv innan man åkte tillbaka, dvs att veta framtiden
då skulle man som din brorsa sade kunna satsa på att bli president för man skulle ha en massa fördelar framför alla andra.

ett sätt som många tar till för att resa bakåt i tiden är att skaffa barn och leva genom dom. det är dock inte speciellt trevligt mot ungarna

som råd till alla yngre skulle jag nog säga: lyssna inte för mycket på folks råd

som så många andra sagt.. skäms inte för något, utmana byghet tidigt så blir du av med den fort,ta hand om din kropp, försök balansera självutveckling som studier, läsning och skola med att ha kul för satsar du bara på antingen eller kommer det förmodligen inte bli något vidare..

framförallt våga satsa på något du brinner för tidigt, tonåren är värdefulla för att utveckla specialiserade skills..

sedan skulle jag nog säga något som kanske motsäger själva idéen att åka tillbaka och ge råd.. lev livet det är aldrig försent, går skolan åt helvete kan du börja med det senare.. så länge som du analyserar ditt beteende och försöker lära dig så är det lika värdefullt att vela runt som att sitta och plugga in saker, fast som sagt ska man ju helst ha balans mellan de båda dina erfarenheter kan bli klarare genom att du läser nån annans bild av det och något du läst blir klarare när du varit med om något liknande själv..

har tänkt på exakt det här med att kunna åka tillbaka och ändra så jävla ofta under mitt liv men har på senare år insett att jag nog levt jävligt bra, jag har haft en rätt bra balans, levt rövare som fan men ändå skött mig precis lagom i skolan för att klara av den.. visst jag hade kunnat göra massa mer och lära mig massa mer men fan livet ser ut att bli ett sjukt roligt äventyr ändå..

det är aldrig för sent att börja våga skulle jag nog säga med, hah!

Det har att göra med bitterhet från mina tillkortakommanden på de flesta plan, och besvikelse på andra, allmänt svikande och framförallt onödig humanitär verksamhet från min sida som inte alls gav mig nåt utom en för stunden klapp på min egen axel...eller ja en läxa för livet fick jag.Edit:det där blev ju ännu flummigare, vill inte gå in närmare på sån där gammal skit man borde ha längre bakom sig.

Snarare snorungar Vart är alla 30-40-50-60-70åringar så att vi som är äldre en 8, 11 och 13 år kan få råd
Jag vet, men det går ju dessvärre inte och därav denna tråd
Ehh, okej

Fan. Jag önskar jag kunde gå tillbaks 3 år och inte hoppat av gymnasiet, nu är jag 18 och ska börja Gymnasiet.

Ouch, det låter tungt.

Som många andra har sagt; ge järnet i skolan/gymnasiet. Det är värt det.