Introducera kattunge till nuvarande katt

Hej,

Flickvännen har börjat jobba mycket, och hennes 4 år gamla katthona verkar känna sig ensam. Så vi bestämde oss för en kattkompis och har nu tagit hem en kattunge på prov.

Den 4 år gamla honan växte upp de första 1,5 åren med en annan katt, men har sedan dess varit ensam.

Vi har läst på internet om hur det är att introducera en kattunge till en äldre katt så vi var förberedda på morrande och fräsande. Nu har en dag gått och 4 åringen verkar fortfarande rädd. Sitter ihopkurad på ett fönsterbräde och morrar och fräser om ungen kommer i närheten.

Ungen däremot är hur orädd som helst och jättenyfiken. Bryr sig inte om morrandet eller fräsandet.

Jag har nu satt in ungen i ett separat rum med egen kattlåda och mat och vattenskålen så att "gamlingen" kan slappna av lite (har nog varit på helspänn sen ungen kom igår kväll). Är det en bra idé att bara låta dem vistas i samma rum ett par timmar om dagen i början? (Har läst att det kan ta flera veckor innan den äldre accepterar en ny kattunge.)

Alla tips och råd emottages med stor tacksamhet.

Mitt råd till dig är att låta dom vara i samma rum så ofta som möjligt. Gamla katten kommer att vänja sig snabbare än du tror. Att separera dom gör att invänjningen tar mycket längre tid. Snart kommer "rädslan" att förvandlas till nyfikenhet, och morrandet är mer ett spel för galleriet. Försök att inte påverka, utan låt dom hälsa på varandra i sin takt. Om lillkatten tar för sig och går fram är risken att hon kanske får en disch av den äldre, ingen fara den dör inte av det utan banden förstärks av att dom vet rangordningen. Lycka tiil!

Tackar!

Nu skall katterna dock får vara ensamma hemma i 6 timmar. Skall man fortfarande låta dem vara tillsammans? Läste på flera ställen att man skall helst hålla dem i åtskilda rum om de är oövervakade.

Lillkatten gick fram till gammelkatten för nån timme sen och ville gosa. Fick en ordentlig avfräsning från den äldre. Känns alltså rätt hopplöst just nu - för man kan inte tänka sig att den äldre skull ändra uppfattning - men alla hemsidor och människor säger att det brukar ordna sig, så man skall bara ha tålamod.

Tacksam för alla tips!

Ja, det är bara tålamod som krävs. Hade samma situation med vår kattunge och det tog ungefär 3 veckor innan fräsningar och attacker försvann. Helt plötsligt låg den lille och sov hopkurad intill vår äldre katt. Vi hade dem åtskilda så fort de var oövervakade och lät dem ha möjligheten att träffa på varandra så fort vi var hemma och hade koll.

Katter är tjuriga och revirtänkande av naturen och accepterar väldigt sällan nykomlingar direkt. Däremot är det nog väldigt få katter som inte accepterar en nykomling efter några veckor, när den märker att nykomlingen är där för att stanna. Så häng i bara och glöm inte att visa båda katterna tillgivenhet och uppskattning även om de inte kan vara tillsammans just nu.

Kan ju prova att hälla lite torrjäst på kattungen, katter är mycket förtjusta i både lukten och smaken av torrjäst vilket kan underlätta.

Torrjäst? Har jag aldrig hört talas om. Kattmynta hade jag provat med.

Iallafall så kommer det gå snabbare än du tror. Det är viktigt att prioritera _den äldre_ katten vid kel. Tänk själv om din tjej skulle plocka hem en kille till (du har inget annat val) och sen skulle hon kela mer med honom.

Acceptera även att katterna kanske aldrig kommer ligga och kela med varandra, för det händer det också. Jag har två honor (14 år och 3 år) som ofta bråkar och tjabbar med varandra, men samtidigt vet jag att de tycker tjabbet är ganska skoj. De kelar, mig veterligen, aldrig med varandra.

En annan kompis skaffade en katta till sin katta, och det innebar att människorna inte fick kel längre, utan de brydde sig bara om varandra.

Uppdatering:

De första två dagarna var gammelkatten mkt sur och skeptiskt. Morrade och fräste med detsamma lillkatten syntes. Gammelkatten satt mest i ett hörn och var sur.

Men nu är det ombytta roller. Kattflickan har blivit en riktig bitch. Gammelkatten byr sig inte längre om den lilla - men den lilla skall hela tiden väsa och försöka slå gammelkatten. Skrämmer till och med gammelkatten (trots att lillkatten är mycket mindre).

Antar att det bara är en fas, men jag hade önskat att gammelkatten hade satt den lilla på plats - istället som nu när den äldre verkar rädd för den lilla, och den lilla kan härja fritt.

Ja, sånt där är märkligt.
Emellanåt är det som om maktbalansen skiftar i katternas värld och det är inte mycket att göra åt det förutom att försöka stävja de värsta våldsutbrotten.
Det brukar lugna ner sig efter ett tag, eller har gjort för mig eftersom jag klargjort att jag inte accepterar ständiga överfall och fräsningar.

Och jo, det GÅR att uppfostra katter!

Visst fräses det fortfarande, men mycket mindre.

Dagens höjdpunkt: katterna slickade lite på varandra !!!

Detta är en riktigt rolig upplevelse, har vart med om det själv. Låt katterna sköta sitt och observera bara. Det kommer antagligen ett par rejäla fajter när dom ska visa vem som ska bestämma. Mina katter fick sköta sig själva och när dom blev för aggressiva mot varandra var det bara att ropa till så dom vet gränsen. Numera sover och leker minu katter ihop jämt och ständigt. Man känner sig som en stolt farsa.