Frågetråd: Sjuksköterska (ställ era frågor)

Avvikelsesystemet är inte till för att svartmåla folk, utan för att upptäcka systemfel. Så fort något sker som inte är planerat är det läge att skriva en avvikelse. I praktiken är det såklart många avvikelser som aldrig skrivs, men om en patient inte får läkemedel när det är tänkt så är det ju något som gått snett.

Avvikelsen kommer till din chef, och förmodligen händer inte så mycket mer. Återkommer problemet är det kanske något som behöver göras annorlunda i fortsättningen. Du kommer liksom inte att bli varnad eller bli av med jobbet. Jag har själv skrivit avvikelser på mig själv när jag glömt eller varit på väg att missa något läkemedel.

Om du vill framhålla hur det verkligen gick till är det väl lämpligt att du talar med din chef eller om det det funkar, skriv en egen avvikelserapport.

Hela situationen känns så tråkig, jag brukar vara så oerhört nogrann, tyckte jag var så tydlig att vikarien var tvungen att säga till oss så vi fick ge det som skulle ges.

Får se vad chefen säger när hon kommer tillbaka från semestern.
Bad iaf min kollega som ringde och berättade för mig om avvikelsen att om dsk som skulle komma förbi ville höra vad som gått fel så fick dom gärna ringa upp mig.

Sen känns det trist att jag troligen inte kommer lita på denna vikarie i fortsättningen, utan verkligen dubbelkolla att alla som fått hjälp av vikarien verkligen fått medicin av någon av oss med deligering, att dom verkligen fått duscha osv, för kan inte vikarien lyssna på det man säger så känns det osäkert att jobba med denne, som förövrigt är väldigt trevlig att jobba med.
Är skönt att vara ledig ett tag nu, för som sagt det hade kunnat gå så illa, men det gjorde det inte som tur var, usch och fy för såna här missar.

Men tack för svaret

Du har fått uppgiften delegerad till dig att se till så patienten ifråga får sin medicin. Den här uppgiften kan du inte delegera vidare till sommarvikarien. Det är ditt ansvar att se till så patienten får sin medicin. Går du ifrån för att utföra andra sysslor, så skall du följa upp om din patient har fått mediciner eller ej. Du kan inte chansa och ta förgivet att någon annan har utfört sysslan åt dig. Jag antar att man på morgonen har fördelat patienterna mellan sig. Att idag är det jag och du som har medicindelegering. Vilka patienter tar du? Samt vilka tar jag?

En avvikelse av det här slaget kommer inte leda till något direkt. Kommer inte leda till någon rutinförändring, kanske ett samtal på nästa personalmöte och inget mer.

Så är det på alla grundutbildningar. Killarna trånar efter ambulansen, narkosen. Tjejerna trånar efter barnmorska.

Fast jag deligerade inte vidare min uppgift.
Jag bad att vikarien skulle säga till mig eller x när hon var klar med den boende så vi då kunde ge medicin och insulin.
Men men, gjort är gjort och nu kommer jag som sagt ej kunna lita på denna vikarie att det man ber om görs, andra vikarier säger ju till när dom är klar inne hos en boende och vi med deligering går då dit och ger det som ska ges.

Är kke en chefs och introduktionsfråga att var övertydlig gentemot vikarierna att dom måste säga till när dom är klara inne hos den dom ordnar med så att vi med deligering kan ge mediciner.

Sen så sa jag ju även till vikarien i förbifarten att vad bra du fick tag i x, jag blev upptagen på kontoret, inte ens då säger vikarien något.

Vad hände med ditt ansvar att säkerställa att patienten i fråga fick sin medicin?
Vad gjorde du för uppföljning för att säkerställa att patienten hade fått sina läkemedel? Eller chansade du att någon annan hade gjort det?

På samma sätt som det är nödvändigt att vara övertydlig mot vikarierna att de skall säga till. Så måste man ju vara övertydlig mot de som har en delegering att det är deras ansvar att se till att alla patienterna får sina läkemedel. Är det ofta det blir så här. Så får man ju se på hur det är organiserat. Är det för få personer som har delegering? De som har delegering behöver de något extra stöd i arbetet för att kunna utföra sina arbetsuppgifter? Är rätt personer delegerade?

Var jag patientansvarig sjuksköterska på boendet. Då hade jag tagit er två med delegering. Frågat vem av er två hade ansvaret den aktuella dagen för att den här patienten skulle få sina mediciner. Ni två måste ha delat upp arbetet mellan er. Sedan hade jag frågat dig. Varför följde du inte upp att läkemedlet hade givits när det var ditt ansvar? För att slutligen ställa frågan. Vad kan du göra för att det i framtiden inte skall hända igen? Efter det samtalet hade jag haft en fundering på hur jag skulle gå till väga. Låta det stanna vid det här. Dra in delegeringen. Eller låta det gå vidare till kommunens MAS.

Kan inte påstå att jag chansade när jag sa till vikarien i förbifarten, jag vet att hon hörde att vad bra du fick tag i x.
Är det så att vi ska vara tvungen att kolla exakt allt vikarierna gör och inte kunna lägga någon form av ansvar på dom så går jag hellre kort om personal men med personal som man kan lita på och som tar ansvar.
Men jag tar på mig att jag inte frågade en till gång, utan tog det för givet att hon sagt till x då jag sa att det var bra hon fått det, hade hon sagt att nej, jag har inte sagt till henne då hade jag ju självklart tagit tag i situationen då.

Så i fortsättningen kommer jag vara än mer nogrann än vad jag redan är och när det gäller vikarier kommer jag verkligen dubbelkolla allt.

Nu får vi se vad som händer med avvikelsen, har gett min sida av saken, sen får vi se hur det blir.
Är första gången jag är med om något sånt här, som sagt brukar vara nogrann, men idag blev det ett förfärligt misstag.

Jag funderar lite på hur många läkare ni som ssk "känner till", för det skulle isf kunna vara som så att det ibland kommer specialistläkare till "ens" patient som man aldrig har träffat tidigare, förutsatt att det är ett relativt stort sjukhus då.

I så fall; vilken specialistgren inom läkarkåren hyser de mest excentriska människorna, för jag kan tänka mig att typ neurokirurger (som känns som en jävligt komplex utbildning och specialitet) är jävligt speciella, alltså att det är någon som typ lider av svag autism men är väldigt duktig på att peta i hjärnan och skära i ryggmärgen etc.

Så, finns det några spännande historier om när Dr. Albrecht auf Lederstropfen kommer in för att faställa att fru Jönssons lider av Kleine-Levins syndrom?

Frågorna ska handla om yrket, inte era sjukdomar.
//Moderator

Okejokej! jo det kan jag tänka mig att det kan hända mycket på nåra år, tex att man kanske ändrar inriktning osv. Men jag har jobbat inom psykiatri i ett par år nu och fått "praoa" en del på andra ställen också, så liiite erfarenhet har jag allt. Min dröm är att få jobba inom ambulansen, vare sig om det blir ambulanssyrra eller narkossyrra, och är mer den "akuta" killen o vill ha ett jobb där ena dagen är unik än den andra.

Fortfarande ditt ansvar eftersom du var ansvarig för medicineringen.

Det tas nog ner ganska så snabbt är ssk:n kommer ut på sjukhusen, det som de blivit itutade om att de skall arbetsleda.