Vad har ni för förhållande till Svensk Pilsnerfilm?

Pilsnerfilm... (Begreppet "pilsnerfilm" är negativt och kan härledas till den då rådande alkoholrestriktionen och eftersom svensk komik från 1930-talet var lågt sedd så kombinerades det negativa i ett ord. Wilipedia)

Jag ser då inte ordet pilsnerfilm som något negativt utan det var filmer som sändes på matinetid i svt... och jag älskade dem...

Någon som vet när pilserfilmens era slutade? När räknades film som film och inte med tillägget pilsner?

Ok humorn var många gånger lite låg... Språket var vårdat... men vilka stjärnor vi hade, vilka kvaliteer, vilka namn...

Jag tycker... Ser man gammal svensk film kontra ny ser man ingen motsvarighet på skådisar som vi förr hade...

Nämner några namn, Men inte de kändaste...

Kulörten Andersson
Allan Bohlin
Luritz Falk
sigurd wallen
Douglas Håge
Julia Ceasar
Holger Löwenadler
Hilda Borgström

m.m.
m.m.
m.m.


Vad har ni för förhållande till gammal svensk film?
Min tes är att dessa gamla filmer håller på att försvinna... Den nya generationen har en mängd kanaler att välja och då väljer bort de gamla svenska filmerna när de för en gångs skull visas... Det finns många pärlor där ute... Vad jag har hört var Sverige ett av de största länderna att producera film på den tiden...
Det säger väl allt om vår storhet, då Nils Poppes, Bom filmer översattes på Indonesiska...

Så låt oss snacka om gammal svensk film...

Vi kan väl hålla tråden till att bara handla om just Pilsnerfilm.. Trådar om svensk film, även äldre, finns sen förut.


Jag älskar Pensionat Paradiset, det är en klassiker som ingen svensk filmfantast borde låta bli att se.. Det "gamla gardet" med Douglas Håge, Thor Modéen etc. är verkliga filmlegender i mina ögon.

Här är en förklaring till vad Pilsnerfilm är för något, enkelt beskrivet från Wikipedia (som inte är världens bästa källa för info men i detta fall så....)
Källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Pilsnerfilm

Introducerades i dessa filmer av min farsa som var ett stort fan av Åsa-Nisse. Finns många gamla pälor gjorda under beredskapsåren. Nils Poppe som tidsslaven Bom är mycket bra. Biffen och Bananen(kan inte deras riktiga namn, svensk variant på helan och halvan) gjorde många filmer ihop som var bra. Känns som de svartvita filmer som kom fram till runt 60-talet hade bättre innehåll än de som kommer nu.

Vilken historisk film väljer du? Snapphanar modell förra året eller modell Evert Persson i svartvitt? För mig håller den äldre versionen bättre klass än många svenska filmer som gjorts på senare år

Filmerna om Kronblom är helt ok, likaså de med Lilla Fridolf. De tål att analyseras mer än vad som hittils är fallet. Flera forskningsuppslag finns för de historiska institutionerna runt om på landets universitet.

Du kör verkligen hårt på den linjen.. Men visst, du har en poäng. Även om jag inte är helt med på vilken det är... Åsa-Nisse och Kronblom säger kanske inte så mycket om livet i Sverige under första hälften/mitten av 1900-talet.. Det är ju fiktion, isåfall säger de lika mycket som en fiktiv roman om samma tidsperiod.

Jag har aldrig varit förtjust i pilsnerfilm eller bonnkomik á la Stefan och Krister. Farsan och jag diskuterade det där och jag spydde galla över smörjan men han tyckte att jag var dum - "Va fan, Thor Modéen, Edvard Persson, Åke Grönberg, Erik Bullen mfl är ju skitroliga". Ett himlande med ögonen från min sida avslutade diskussionen ganska snabbt. Det är möjligt att jag skulle uppskatta de gamla filmerna om jag såg om dem idag men jag tror inte det.

Hela genren är ju lite som Bullens pilsnerkorv. God, spännande och presenterad i festlig kostym, men helt substanslös och med ett trettiotreprocentigt köttinnehåll.

Även jag kan skratta åt Douglas Håges toffelhjältiga gnäll, men handen på hjärtat; det är faktiskt inte fråga om samhällsförbättrande filmhistoria. Snarare något Hey baberiba-människorna gör minst lika bra. Och de tillhör verkligen inte toppskiktet inom svensk humor av idag. Gläds gärna av pilsnerfilmen men tro aldrig att den är något att bevara. Dålig humor är, och kommer alltid att vara, dålig humor.

Jag bara älskar Thor Modeén Puss på dig käre komiker om du är däruppi nånstans! Och hälsa gärna till Åke Grönberg!


Mvh//Helene

Man fascineras av den tydlighet som råder mellan könen, och det är sällan någon karl villigt böjer sig för ett argsint fruntimmer i dåtidens filmer.
Även om dagens filmkännare upplever det som en otidesnlig pekoral, är pilsnerfilmen en väg tillbaka för oss som tröttnat på svaga och undergivna män inom svensk film.

Här några stjärnor från guldåldern: http://www.klassikerfilm.se/filmstjarnor.htm