Citat:
Ursprungligen postat av skunkensune
Menade sjävlklart Per Lagerkvist.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Dv%C3%A4rgen
Problemet kvarstår ju fortfarande att det
alltid
kommer finnas någon som kommer ta illa vid sig. Om vi skall tillgodose alla kommer det inte finnas kvar någonting.
Men skillnaden mot
Dvärgen är ju dels att det där rör sig om vuxenlitteratur, varigenom vi undgår det ovan nämnda problemet med barnlitteraturens särskilda status; dels att titelpersonen där inte alls framställs som representativ för alla dvärgar utan är individuellt, personligt ondskefull (och själv hatar andra dvärgar). I Tintinserierna är helt visst alla figurer karikerade och - möjligen med undantag för huvudpersonen - till och från lite löjliga, men negrerna i
Tintin i Kongo är till skillnad från andra karikerade figurer helt avindividualiserade - de har inga namn, inga personligheter, ser identiskt likadana ut; de är fåniga som grupp. Jag tycker i alla fall inte att man skall trilla av stolen av förvåning över att någon reagerar mot detta, oavsett vad man sedan anser om anmälan och dess relevans. Nu kommer ju JK i alla fall inte att ta upp fallet, lika lite som han gjorde det 1978 då albumet första gången gavs ut på svenska.
Men som sagt, det är inte i sig märkligt att just
Tintin i Kongo, Pippi Långstrumps negerkung till far och titeln på Agatha Christies
Tio små negerpojkar då och då kommer i skottgluggen. Det beror inte på att just vår tid skulle vara särskilt censurbenägen eller "PK": det stora bortfallet av material av detta slag har ju redan skett för länge sedan, allteftersom marknaden anpassat sig efter konjunkturer, smak och uppfostringsideal. Tvärtom är det ju snarare underligt att dessa tre restposter kunnat bli kvar, men det har ju skett därför att andra kvaliteter har fått överskugga de problematiska detaljerna.
Hade inte Tintinalbumen hunnit erövra en sådan klassikerposition i Norden hade någon utgivning av
Tintin i Kongo aldrig blivit aktuell, men redan kring 1980 var ju marknaden så upparbetad att förlaget kunde anse det intressant att ge ut allt tillgängligt material här. Man publicerade då sådant tidigare ratat/ointressant material som
Tintin i Sovjet, Tintin i Kongo, Blå Lotus och
Tintin i Hajsjön, och har ju senare fortsatt med faksimilutgåvor av tidigare versioner av albumen. (Hergé lär ju inte egentligen ha velat se några nyutgåvor av de äldsta albumen men ville här som alltid vara till lags och gav med sig för förlagens och fansens önskemål.) I den engelskspråkiga världen har ju Tintin inte varit lika stor, och i England gavs Kongoalbumet ut för första gången först häromåret. Det är förmodligen deras debatt kring detta som nu spillt över hit och skapat denna något yrvakna reaktion även i Sverige.