Sokrates/stoicism

Vad har Sokrates med stoicism att göra? Jag satt och läste Enchiridion av Epictetus. Så läser jag följande:


Epictetus använder det faktum att Sokrates inte tyckte att döden är fruktansvärd som bevis för att döden inte är fruktansvärd. Precis som om Sokrates automatiskt har rätt i sina åsikter bara för att han är Sokrates.

Verkar nästan som om Epictetus dyrkar Sokrates. Eller har jag fel?

Så hur passar Sokrates nu in i stoicismen?

Är inte poängen att döden kan vara både hemsk och ohemsk, eftersom föremåls egenskaper tillskrivs dem utifrån subjektiva föreställningar?

Jo det är poängen. Men jag undrar mer om det här med Sokrates. Varför refereras hans åsikt till som om den automatiskt var sanning?

Socrates ansågs (och anses) väl som en av de absolut största filosoferna.

Antagligen.

Men rent idemässigt, hur hör Sokrates ihop med stoikerna? Har det nåt med hans logik att göra eller?

Jag kan inte svara på den frågan riktigt då jag intet vet, men jag tror inte de har alltför mycket med varandra att göra.

Ja, han den där Sokrates var rätt smart. Men det som Epictetus säger är att Sokrates bör ha tyckt att döden var hemsk i.o.m att han dog. I fallet Sokrates har du ju en människa som vet att han ska dö, att när han dricker giftet så kommer det ta så lång tid. Det var vittnen och annat som kunde beskriva förloppet från liv till död.

Således, det enda Epictetus gör är att påstå att om döden är så bör Sokrates, som dör, tycka att det är hemskt, vilket han inte gjorde. Det hela behöver nödvändigtvis inte innebära att Sokrates är någon hög auktoritet.

Sokrates fick ju snabbt status av ett slags sekulärt helgon inte minst till följd av sin "martyrdöd" där han oberört gick i döden i säker övertygelse om sin rättfärdighet. Sådan extrem självkontroll och känslotukt var naturligtvis avundsvärd för stoikerna (i den mån de nu tillät sig att känna avund). - Sokrates' postuma ryktbarhet genom tiderna kan man bl.a. läsa om i Lars O Lundgrens Sokratesbilden. Från Aristoteles till Nietzsche och Den svenske Sokrates. Sokratesbilden från Rydelius till Gyllensten.

Ah tänkte inte på det på det sättet.

Stämmer nog också bra. Mod var mig veterligen en av de fyra kardinaldygdera.

Sokrates är för stoiker den ideala människan. Trots att Sokrates blev felaktigt anklagad och dömd till döden i Aten försökte Sokrates aldrig fly undan sin dödsdom och han yttrade ingen klagan över att felaktigt ha blivit dömt. Sokrates visade aldrig någon rädsla inför döden och han möte sitt öde med värdighet och tillförsikt.

En annan viktig aspekt av Sokrates liv som stoikerna också uppskattade var hans enkla livshållning och oberördhet inför svårigheter. Sokrates var helt oberoende av materiellt välstånd och var likgiltig inför köld och värme. Det viktigaste i hans livs var sökandet efter sanning och värdighet inför sig själv.