Frågor rörande studier utomlands samt finansyrken

Oj, det var ord och inga visor.

Jag fick intrycket av att man kunde ha en lite lättsam dialog med dig sedan du skrev:

"Fråga på, jag har en låg arbetsbörda idag så passa nu när jag dödar tid här på FB. "

Ifall du läste tråden skulle du också märka att de frågor jag ställer har jag inte fått svar på från annat håll, trots att jag har sökt och letat (annars hade jag inte frågat, eller hur?), alternativt att jag inte ansett de svaren jag fått tillräckligt omfattande/uttömmande. Du anar föresten inte hur mycket information jag har letat upp, jag har spenderat mer eller mindre större delen av min lediga tid den senaste tiden med att söka information om detta samt kringliggande saker. Är det sedan så konstigt att det är mycket "grönissnack"? Jag menar, jag hade ju inte gjort tråden om jag var mycket erfaren och 100% insatt i allt ämnet berör.

Slutligen vill jag passa på att citera otacksamme-mig lite;

Skippa den där attityden grabben, med den kommer du inte långt, speciellt inte utanför Svea rikes gränser.

Dina frågor är alldeles för naiva och korkade samt visar ett tydligt tecken på att du inte har gjort någon vidare efterforskning själv. Du förväntar dig bara att bli matad med information.

Jag tänker inte ödsla mer tid på att hjälpa dig.

Då får jag tacka för din hjälp hitintills, även om jag inte lär ha någon större nytta av den. Jag misstänker att du inte heller befinner dig vidare långt utanför svea rikes gränser då den attityd du anser mig ha återfinns hos ingen mindre än dig själv.

När jag ber om hjälp om utomlandsstudier så vill jag väl inte ha nån drygjävel som i fem inlägg i rad insisterar att jag ska söka HHS varefter han målar hela framtiden i svart. Dessutom, ifall du inte gillar frågor kanske detta med forum inte riktigt är din grej.

Sedan att jag inte skulle ha gjort några som helst efterforskningar, det har du bara så extremt jävla fel i att det knappt är värt att kommentera.

Gör dig inget mer besvär!

Back to topic nu, ifall någon fortfarande har lust med det..

Jag har både erfarenhet utav utlandsstudier samt praktik på en investment bank (med anbud) och känner många som jobbar i finansbranschen. Så jag vet nog vad jag pratar om till skillnad från de flesta på det här forumet eller den här tråden som går efter "hearsay".


Hade du gjort lite efterforskningar så kanske man hade sluppit många utav dina naiva och pinsamma kommentarer och frågor.


Med den attityden tror jag det kommer vara fler än mig som inte kommer att göra sig till besvär att hjälpa dig.

-

Men snälla, sluta befläcka min tråd, bara sluta.

Du tror så mycket om mig, dessvärre har du fel i det mesta men det är totalt omöjligt att få dig att inse detta, så det kommer jag inte försöka med. Alla kan helt enkelt inte vara experter på ett ämne för att du är det, det är därför man frågar och det är dels därför forum finns. Du gillar inte min attityd mot dig, jag gillar inte din. Inte så mycket att göra åt saken. Jag får intrycket av att du vill "sätta mig på plats" och "tala om för denne okunskapens korsriddare till gymnasieslyngel att han minsann inte kommer lyckas".

Ericksson,

Jag satt själv i din situation för några månader sedan. Jag visste inte om jag skulle ta ett år uppehåll och söka HHS eller gå på HHG direkt efter gymnasiet. Jag har nu valt att läsa på till Civilekonom, analytiskt inriktning, på Handelshögskolan i GBG. Detta betyder att jag är mitt inne i min nollning just nu.

Från vad jag har hört ifrån människor som håller på med banking samt människor med högre poster inom näringslivet, så är det viktigt med arbetslivserfarenhet och din personlighet. Jag vill personligen arbeta inom Financial & Sales. Detta kräver en större social kompetens (försäljning) vilket är viktigare än om du gick på HHS eller HHG. Samtidigt är det nog svårare att bli rekryterad av en investment bank om du går på HHG. Men jag har förmodligen lyckats knipa mig en praktikplats på en större investment bank här i GBG. Så för mig vore det riktigt dumt att låta en sådan chans passera och bara fokusera på det akademiska.

Försök komma in på HHS och läs sedan antingen en kortare tid utomlands eller hela din master utomlands. Om jag hade varit som du så hade jag först och främst lagt ner mer tid på skolan så att du verkligen får 20.0 och har läst allt som krävs. Sedan hade jag läst min kandidatexamen på HHS (3 år) och sedan min master på University of Chicago (MBA såklart). Det är dem som har den bästa MBA utbildningen just nu enligt financial times (kan hålla med Joe lite om ditt egna sökande)

Lycka till, så länge du inte kommer tjäna mer än mig i framtiden! :P

Tack för lite fler råd och synvinklar.

Antagligen gör jag så att jag söker ett antal skolor i USA och UK, samt HHS och HHG i Sverige, så får jag se vart jag kommer in och väljer ut det bästa alternativet. Har också funderat lite smått på att arbeta ett år innan jag vidareutbildarmig (främst i syfte att spara ihop en massa pengar ifall jag ska studera utomlands sedan), men jag är osäker på ifall man är för gammal eller inte när man utexamineras då.

Givetvis ska jag försöka få 20.0 i snitt, och om jag inte får det kan jag hamna väldigt nära 20.0 (typ 19,8) eftersom jag läser 3800 poäng och kan därför kraftigt utöka mitt slutbetyg. Det som skulle kunna sätta käppar i hjulet är sådant som Idrott och Hälsa, vilket inte direkt är min starkaste sida, men ska göra vad jag kan.

Lite matnyttig info av praktisk karaktär...


Om du verkligen är inställd på att komma utomlands är det dags att söka... nu. För att kunna söka till ett amerikanskt universitet krävs i allmänhet bra SAT-resultat, och SAT-proven ges på bestämda datum. Om du dessutom inte är dokumenterat flytande i Engelska (dvs att du antingen är medborgare/har en förälder som är medborgare i ett engelkspråkigt land) behöver du även ett TOEFL-resultat. Amerikanska universitet har olika sökdatum, men generellt sett så skall "early applicants" registrera sig på hösten medans de bra skolorna har en sista deadline nångång januari-mars. Se respektive skolas hemsidor för info.

Vad gäller Storbritannien så brukar sista datumet för ansökan vara 15 januari, med undantag för skolorna Cambridge och Oxford (du får bara söka till en av dessa) samt ett antal utbildningar (Medicin etc) vilka har en deadline 15 okt. All antagning i UK koordineras via UCAS.com, registrera dig snabbare än kvickt.

Kom även ihåg att det kan bli strul med att översätta dina betyg till respektive system, speciellt i USA då de olika skolorna tar olika hänsyn (dock är det SAT som utgör det primära "hårda" kriteriet, övrigt såsom personlighet, meriter osv vägs också in).



Generellt sett kan man säga att du måste ha ett jävligt bra svar på varför du tar ett år ledigt från studierna, och "spara ihop en massa pengar" kvalificerar sig inte till den skaran. Förbered dig isåfall på ett bra sätt för att undvika pinsamma frågor på intervjuerna. Ett år som praktikant på någon NGO (voluntärarbetare, tankesmedja etc) brukar ses som en extra merit.

Storbritannien brukar acceptera att man är något år äldre, värre är det med USA där College på en bra skola brukar förutsätta att man planerar studera vidare efter 4-årig BA vilket innebär att de föredrar färskt lammkött runt 18-årsstrecket.



Pardon my French, men hur i helvete läser du 3800 poäng? Trodde att en normal gymnasieutbildning var 2500p stor.

För övrigt är det, som tidigare nämnts, rätt så intetsägande med betyg speciellt när man ansöker till USA. Detta för att SAT, ACT, TOEFL och andra standardiserade prov krävs för alla ansökande. Jag tror dock att UK lär ha något slags system som översätter dina betyg till motsv A-levelbetyg. Inte säker dock.

Tack för riktigt bra info!

Jag ska ta reda på all nödvändig fakta om dessa prov du talar om. TOEFL kände jag till, dock visste jag inte att exempelvis SAT var ett krav.

Angående ditt svar på att arbete ett år var det precis vad jag misstänkte. Jag vill ju inget hellre än att åka och studera direkt men allt hänger på hur det ekonomiska löser sig. Ska jag studera i England lär jag klara mig på endast CSN dock, där är ju skolavgiften maximerad till £3000. USA däremot kommer kräva andra lösningar, exempelvis lån i vanlig bank - i detta fallet hade ett ihopsparat kapital hjälpt till en del.

Angående min gymnasieutbildning är det ett specialutformat tekniskt program på 3800 poäng, så jag viger större delen av min vakna tid åt skolan kan man säga (riktigt så illa är det inte men i vissa perioder kan det vara riktigt jävligt ), dock har jag fina möjligheter till bra betyg.

SATs är det vanligaste sättet för att bli antagen till proper College i USA.


Märk väl att de flesta skolor i USA med höga avgifter brukar ha rätt så förmånliga avbetalningsplaner. Fast då förutsätter det att du verkligen inte juckar runt utan presterar tillräckligt bra för att kunna hamna på Dean's list, få gratistuition etc.



Hm. Det är också bra att ha "tunga ämnen" såsom avancerade kurser i Fysik, Kemi, Matematik och språk btw. UK och USA är länder som vet av sig att göra bättre urval än att endast gå på siffror och statistik.

Dessa avbetalningsplaner, gäller dessa även för utomamerikanska medborgare? Har läst om "Financial Aid" på många skolors hemsidor men ofta är det så att bara studenter från USA/övriga delar av amerika är berättigade att ansöka om det.

Beträffande "tunga ämnen" kommer jag ha läst Fysik A, Kemi A, Matematik A, B, C och D och eventuellt språk (tyska steg 3 är aktuellt isf). Hitills har jag MVG i Fysik A samt Matte A och B, och ämnar få det i resten av kurserna också, det blir till att ligga i helt enkelt.

Jag tycker föresten systemet som finns i USA och UK, där man inte är så sifferfixerad och byråkratisk, är mycket bättre. I Sverige söker vi nästan uteslutande på snittbetyg och det kan göra att jag inte får gå en handelsutbildning om jag exempelvis är dålig på fotboll, eller dålig på att svetsa.