Samlingstråden för etnicitetsförmedling i media

ok
han utpekar någon som brottslig (en dömd man) och döms för förtal. domstolen tyckte inte han hade skyldighet att uttala sig eller att det var försvarligt. det blev alltså inte ansvarsfrihet.

en domstol har skyldighet att uttala sig.
en nyhetsförmedlare ges lite större spelrum än gemene man men ansvarig utgivare kan fällas om en tryckfrihetsjury kommer fram till att utpekandet inte var försvarligt.

Den här länken läste du inte.
http://www.infotorgjuridik.se/premiu...icle167905.ece

Invändningen kan anses innebära att den förtalsanklagade menar sig inte ha haft uppsåt att förtala den utpekade. Sådana invändningar är också ogrundade, i och med att ”är ägnad” inte har med gärningsmannens syfte med uppgiftslämnandet att göra, utan innebär att uppgiften typiskt sett kan ge upphov till andras missaktning gentemot den utpekade. Det krävs inte heller att uppgiften verkligen har lett till andras missaktning (något som kanhända vore svårt att bevisa). I NJA 1966 s 565 uttalade Högsta domstolen (HD), att ”[d]et måste antagas att syftet med återgivandet [i en tidning] av [de i målet ifrågasatta] intervjuuttalandena [vilka var hämtade från en annan tidning] icke varit att utsätta [den utpekade] för missaktning utan endast att lämna information om [den artikel uttalandena var hämtade ifrån]. Denna omständighet kan dock ej i och för sig fritaga för ansvar för förtal.” Ett annat exempel är NJA 1990 s 231, där en lagmans åtgärd, att expediera och låta anslå ett protokoll med en bilaga som innehöll ett ofördelaktigt uttalande om en person, ansågs vara förtal. Högsta domstolen konstaterar att ”[d]et får visserligen antas att [lagmannen] inte särskilt tänkt på uttalandet när han efter justering av protokollet lämnade ut detta för expeditionella åtgärder, däribland anslåendet av protokollet på anslagstavlorna. Något sådant fordras emellertid inte för att uppsåtskravet skall vara uppfyllt.” Som Pressens samarbetsnämnd uttalade i ett yttrande till HD, återgivet i 1966 års ovan nämnda fall, avses med ”lämnar uppgift” alltså en ”helt neutral gärning, beträffande vilken något annat uppsåt icke kan fordras än att gärningsmannen förstått innebörden av den uppgift han vidarebefordrar”.
Den som har lämnat en uppgift som är ägnad att utsätta någon annan för missaktning, har alltså gjort sig skyldig till förtal, i teknisk mening.

Det där är skåpmat. Omständigheter i det enskilda fallet påverkar inte faktum att en dom aldrig är ägnad att utsätta någon för andras missaktning och att en (objektiv och saklig får jag väl tillägga för säkerhets skull) artikel som redogör för innehållet i en dom eller ett beslut aldrig är ägnad att utsätta någon för andras missaktning.

nåja. skåpmat eller ej.
jag litar nog hellre på en jurist än på bohwinkel.

jg tror det är likadant för ansvariga utgivade. De har specialister på tryckfrihetsrätt till sin hjälp när de fattar beslut, och när de försvarar sig i domstol.

Det räcker för mig. Bara du inte litar på dig själv och än mindre hoppas på att någon annan ska göra det.

Finns en mängd exempel på att detta är fel:
https://www.flashback.org/sp45283800

Nej, det är en handfull exempel av anekdotisk art. De bevisar ingenting. Vi kan gå igenom fall efter fall och förklara varför det är som det är, men jag har gjort det så många gång förr att jag bara inte orkar stångas med svagbegåvade människor som inte klarar att ta till sig förklaringar som inte passar in i deras världsbild.

Till skillnad från Intelligenskvot som presterat exempel så lyckas du inte visa någonting med ditt inlägg annat än att du förefaller vara just vad du beskyller andra för. Vad tror du att ditt inlägg tillförde den här debatten?

enstaka exempel tillför egentligen ingenting.
namnpublicering är undantagsfall.
att leta rätt på undantag och lägga upp dem på flashback visar inte mer än att här finns ännu ett undatga.

så här kommer ett undantagsfal med namnpublicering från dagens expressen
http://www.expressen.se/kvp/politiker-jag-har-inte-sett-honom-som-sjuk/

Det jag vill ha sagt är att den här diskussionen har pågått mycket länge och de exempel som Intelligenskvot lyfter fram, har nagelfarits och vederlagts gång på gång på gång. Men det spelar ingen roll. Någon nyfrälst har läst om vitpixling och så kommer samma exempel upp igen.

Exemplen visar att media begår grov förfalskning av bilder och censurerar polissignalement för att dölja invandrarbrottslighet. Något motsvarande finns inte beträffande svenska brottslingar.

Att du sedan kan hitta en artikel publicerad idag där man namnger en misstänkt invandrare visar inte mycket om inte detta är början på ett nytt mönster. Tyvärr mörkar artikeln identiteten beträffande flera tidigare assistanshärvor med invandrare som kaninmannen.

Faktiskt? Hur har exemplen på grov bildförfalskning och censurering av polissignalement vederlagts?