HÖGA VISAN MODERNISERAD
Du är som en flygvärdinna i genomskinlig klädnad av plast, du
räcker fram glaset med whisky on the rocks, klingande av isbitar
så att det påminner om getflockar på väg utför bergsluttningar,
du är som en amason med brösten skyddade av ståltrådsgaller,
dina örhängen består av förhudar uppträdda på nålar, dina pilar
är tillskurna av lianer med spetsar av läppstift,
dina ben är av svarvat stål och klädda med renrakat skinn från
ofödda lamm, dina knän rymmer kullager i kokosfett, dina lår är
bländande instrument i etuier klädda med violett sammet,
dina lår som bryggpålar gnagda av motorbåtar, som roterande
pelare med röda och vita spiraler likt barberarskyltar, men
också som rester av fabriksskorstenar där duvor håller till,
dina höfter är frälsarkransar prydda med virkade spetsar, är
bronsförgyllda tunnband som rullat in i rosenhäckar, dina höfter
med ett fint mönster av vita bristningar likt polisens svarta regnkappor,
ditt sköte lyser av röd plysch som det inre av en bordell, det
gapar som munnen på en liggande fisk, det lockar som det våta
munstycket till ett blåsinstrument,
din mage är av hårdgummi, av nästan stelnad gips, av sovande
snöleopard, och ditt venusberg skuggas av röken från en kolmila
eller rent av från en vulkan,
ditt blygdhår liknar en manet med uppåtströmmande skägg,
en härva av brandskadad taggtråd, ett ullgarnsnystan som katten
lekt med, eller den brinnande men aldrig förtärda busken,
din navel är en pärlemorknapp med fingerfördjupning, en
ut-och-invänd vitsippa fylld med dagg, men också en
gammaldags saltsten för sjömän att slicka på,
din midja är ett knippe bamburör omslutna av vindens starka
arm, din rygg en vargfälla med inåtlutande speglar eller ett
lyckligt hejdat snöskred i Alperna,
dina skuldror är tatuerade med rosor och ormar för blivande
lampskärmar, är betongfästen från vilka brovalv höjer sig, är
slipstenar nötta av yxor,
dina bröst är två granater avfyrade under första världskriget
utan att brisera och upphämtade ur havsdjupet,
dina bröst är barns sandkullar som vågorna sköljt över, är
glaskupor där saltade ostar förvaras, är hårt hopkramade näsdu-
kar efter gråt och även varma bröd inne i fågelburar,
dina händer: handskar att användas vid eldsvådor, liljor sedda
genom silkespapper, en sköldpaddas lemmar mitt emellan fötter
och vingar,
din hals: en ödla under en glödlampa, ett skydrag av havsskum
och måsar, en pump skyddad med halm mot vinterkölden,
din mun: två rödmålade sniglar i färd med att para sig, två
systerkorvar i rykande neonljus, två roddbåtar vända mot
varandra,
dina tänder: lyktrader kring en hamn långt borta i natten,
sågklingor hejdade mitt i en trädstam eller gravstenar på en
barnkyrkogård i Norrland,
dina ögon: två spionhål in till de Sades fängelsecell, två
kommunicerande källor i liljekonvaljernas dal, två sjunkna
näktergalsägg i ett vattenglas,
dina ögonfransar sorgsna som brättena på genomblöta hattar,
dina ögonbryn påminnande om fenorna på en haj när den
vänder sig på sidan för att hugga sitt byte,
och slutligen ditt hår: en bisvärm i lågor när honungen bortrövas,
mangroverötter vid ebb i tropiskt månsken eller en drunknad
meteor bevuxen med alger:
o, kvinna som är både verklig och symbolisk, både gripbar och
oåtkomlig, både natur och konst, ständigt föremål för nya Höga
Visor!
