”Min själ”

Har varit i Skåne på tjänsteärende under förra veckan. Hörde vid ett antal tillfällen det märkliga uttrycket ”min själ”. Exempelvis ”jaauu sauo ärrrrr deeet min själ” (på rikssvenska - ja så är det min själ). Att det är ett förstärkningsord fattar till och med en nollåtta som jag men vad betyder det och var kommer det ifrån?

-- Nu får det min själ räcka!

Det kan man säga om man jobbat över och ändå inte blir färdig.

De två orden »min själ« är nog en liten oskyldig rest av en i grunden väldigt
grov svordom. Den grövre varianten har nog lovat ut själen till en potentat
som ibland avbildas med bockfot.

-- Då hade jag en lax på 12,6 kilo på kroken, men den släppte.
-- Tolv och sex? Är det verkligen sant att den var över tio?
-- Tror du att jag sitter och ljuger? Måtte djävulen ta min själ om inte laxen var på tolv och sex!

I Västergötland hör man ibland den oskyldiga varianten mera försiktigt förstärkt:

-- Tror du att jag sitter och ljuger? Laxen var min själ på tolv och sex, så den var!

Egon har väl helt rätt men jag undrar om inte den fras som förkortats närmast är vid min själ(s salighet), d.v.s. även här att man är så säker på sin sak att man sätter själen i pant. Jfr. minsann som väl är en ellips för vid min sanning (sannfärdighet, trovärdighet, heder och ära) etc.

Orden gunås och gubevars är på liknande sätt små rester av en åkallan med
motsatt förtecken till själen i pant, nämligen en bön om dess frälsning.

-- Han har blivit lobbyist nu, gunås!

-- Han har blivit lobbyist nu, gubevars!

I förekommande fall kan det vara motivererat att skriva ut den kompletta
frasen: Gud nåde oss, Gud bevare oss (för själsligt urholkande mediagrupper).

I Skåne förekommer även den pittoreska eufemismen "min sju". Räkneord är användbara i svordomssammanhang.

Så ock i Halland. Det är nog ytterligare en försvagning. Början på »min sju«
låter som början på »min själ« — ungefär som järnvägar kontra jävlar. Eller
också är »min sju« en försvagning av »sjutton« — något som inte skulle
behövas kan man tycka.

Det är knappast någon proportion mellan de kraftuttryck som är räkneord.
Sjuttan, attan, hundan och tusan är ungefär lika starka. I varje fall är tusan
inte 58,8 gånger starkare än sjutton/sjuttan, vilket kalkylatorn antyder.

Till och med »hundan« har en försvagning, som förvisso kan behöva kryddas:

-- En ny gräsklippare kostar ju för hundra gubbar en helvetes massa pengar.

Ähum. Vi har väl inte olika uppfattningar om vad en eufemism är, hoppas jag?

Min formulering med »men« var olycklig. Nu är #6 ändrad, medvetet tvetydig,
så att »ytterligare en« kan betyda både en till och en ytterligare försvagad.

Hursomhelst har vi frågan om vilket som är det minsta tal som kan bli svordom.
Talet sju är ju laddat som heligt tal, så kanske kan det vara en lätt svordom.
Talet tre är ju också i högsta grad ett heligt tal i kyrkans kristendomen, men
»min tre« är ingen svordom, inte »min trettan« heller trots att 13 anses
olycksbådande som en förbannelse.

Jag antar att golfspelare med »min sjua« menar en jääärnklubba.