Ofint att inte gå på begravning?

En anhörig gick bort för 2 veckor sen. Och jag har precis åtarhämtat mig. Och jag vill verkligen inte gå på begravningen och riva upp alla minnen igen. För att inte tala om hur dåligt jag kommer må på begravningen då jag ser min familj och släkten så ledsna. Så jag undrar om det är ofint på något sätt att avstå från begravningen av en anhörig? Det ska tilläggas att jag aldrig varit på begravning innan

Sen tänkte jag fråga. Hur vanligt är det att kistan är öppen på begravningar? Det skulle vara stängd nu för dom sa att personen inte skulle vara sig lik så länge efter dödsfallet

Vik inte ner dig. Klart du ska gå! Dags att du lär dig att hantera smärta. Går du kommer det att göra dig starkare. Känslorna kommer att knacka på dörren förr eller senare ändå.

(Ja, det är mycket ofint att inte gå på en begravning till en nära anhörig)

Själklart ska du gå! Begravningen är en viktig del i bearbetning och ett sätt att säga adjö. Det finns ingen jävel som tycker att det är "kul" med begravning, så det är bara att du biter ihop.

Och att du tycker att det är jobbigt är bara ett tecken på hur viktigt det är att du gör detta. Känslor går inte att förtränga hur som helst.

Edit: du ska inte gå för någon annans skull, utan för din egen skull.

Jag har redan sett honom död och sagt farväl. Jag förstår inte poängen med att riva upp allting igen

Du känner inte att du skulle ångra att du inte gick på den i framtiden? Jag har varit på ett par begravningar och jag tycker att det är ett bra sätt att verkligen ta farväl av den avlidne och gå vidare. Visst är det en riktigt tuff dag men jag har aldrig ångrat att jag varit med. Tycker även att det är respektfullt att närvara både för den avlidne och för andra närstående. De kommer undra varför du inte var där om du är relativt nära anhörig.

Och... det är okej för en man att gråta och visa känslor.

Som jag skrev så såg jag den avlidne samma dag som han somnade in. Och jag ångrar nu 2 veckor efteråt att jag gick in i det rummet och såg honom ligga där. Dom bildena av honom när han ligger där har fastnat i huvudet. Så fruktansvärt att se samma bilder i huvudet varje dag

Normal sorg kan ta upp till ett år. Så två veckor är ingenting i sammanhanget, om du tror att du kan stänga av och gå vidare med ditt liv, så tror du fel. Känslorna kommer att komma tillbaka förr eller senare.

Ska du undvika döden och begravningar hela ditt liv? Det låter jobbigt.

En till anledning att gå på begravningen kan vara att så att du får andra bilder i huvudet än den bild du har nu.

Samtliga begravningar jag varit på har varit väldigt vackra. Går du kan du ha detta som ett fint sista minne av personen.

Förstår lite varför du inte vill gå på begravningen, du har enligt dig själv sagt adjö och allt det.

Dock verkar du inte helt ha kommit över döden, och då är begravningen fint sätt att bearbeta döden med just familjen och släkten, personer som antagligen känner det likadant som dig.

Missa inte en begravning. Jag missade en väns begravning för att jag helt enkelt inte hade råd att resa dit just då. Idag ångrar jag att jag inte lånade pengar av någon för att åka dit. Jag tänker nästan alltid på det när jag tänker på min vän.

Det är uppenbart att du måste gå eftersom du tydligt inte bearbetat sorgen tillräckligt för att kunna lägga det bakom dig. Gå på begravningen och var med och dela sorgen. Begravning är det enda tillfället då i vi svenskar pratar om döden så du lär inte få så många fler tillfällen.

Tack för stödet gott folk. Om man har varit med om att anhöriga dör, blir det lättare nästa när gång anhörig dör, för att man varit med om det förrut?