varför lider Sverige av "self loathing complex" ?

En moderator tyckte att denna tråd skulle passa bättre här än under nationalistiska ideologier, så jag postar den här i sin helhet eftersom jag tycker frågeställningen ändå är intressant och värd att diskutera:

roniskt nog hittade jag inte ett passande svenskt ord för företeelsen - jag får väl skylla på rotlöshet

Nej men ärligt talat : Hur kommer det sig att det är så fult att älska sitt fosterland nuförtiden? Patriotism och nationalism - något som sågs som en självklarhet för en tid sedan, ses nu som något ont, och förknippas inte sällan med rasism och främlingsfientlighet. Hur har nu detta fenomen uppstått?

Det är ju inte direkt så att det ses ner på ALL patriotism heller, utan det är vår egna som är lumpen och smutsig på något sätt, tydligen. Vem höjer på ögonbrynen inför rusståget på 17:e maj exempelvis, eller skottarnas inrotade lokalpatriotism, eller serbernas, eller vilket annat lands som helst egentligen?

Vad är det som har drivit "oss" (läs: PK-etablissemanget) att förakta vårt ursprung, våra rötter?

Har ni någon förklaring på det, för jag har det inte. Jag tycker bara det är sorgligt att det har tagit den här vändningen.

Det är ju helt absurt egentligen vilka proportioner det har tagit - när vi måste göra avkall på våra traditioner för att inte stöta oss med de nya inflyttade invånarna. Jag hade blivit förbannad om jag hade flyttat till ett nytt land och de hade försökt försvenska det t.ex. För i helvete, rent ut sagt - värna om kulturarvet. Det är något fint.

Finns en hel del i nedanstående tråd, vet inte om du redan läst den.

http://www.flashback.org/showthread.php?t=157301

Annars beror det förmodligen på att Sverige inte varit i krig på snart 200 år, det ser jag som den enskilt viktigaste förklaringen, finns säkert fler.

Tja...
http://henriksundholm.wordpress.com/...ver-sitt-land/

Vad är det för mening att älska ett geografiskt område? Annars kan jag förstå att länder vars invånare har varit igenom mycket känner gemenskap och kärlek till det som håller ihop dem.

Den patologiskt överdrivna viljan att distansera sig från allt som har med nationalism och tredje riket att göra som uppstod efter andra världskrigen är troligtvis en av de starkt bidragande orsakerna till dagens samhälls och debattklimat. Det vi ser idag är humanism och vänsters egalitära uppoffringsideologier dragna till sin spets. Snart kvävs alla våra rättigheter av andra folks och individers rätt över oss.

Vi svenskar bor i en bubbla
Vi sitter på bussen, men vi pratar inte med någon främling
Vi har ingen sammanhållning helt enkelt
Kommer tillbaka till det om en stund..

Jag älskar mitt land, det är klart och de är inget fel på patriotism, kan inte se riktigt vad du menar.

Förvisso finns det de som är invadrarfientliga och springer runt och skriker "SVERIGE SVERIGE FOSTERLAND" halv 5 på morgonen.

Men tänk efter! När ser ingen ner på en patriot?
När man är sammanhållna av något, en kamp tex.
När kan man vara så patriotisk man vill? Springa runt i sitt lands färger och skrika "SVERIGE FOSTERLAND" utan att folk tror att man är´, som du säger, invadrarfientlig, rasistisk?
SPORT!
Vi kämpar i fotboll, handboll, hockey, tennis, och då är svenska folket glada, då får man vara hur patriotisk man vill,
det kanske ligger något i det som Bluestar sa, att vi helt enkelt inte har varit i krig tillsammans, många i Sverige har inte ens gemensam kultur längre, det är annorlunda traditioner överallt, i norr, söder, väster och öster.

Vet du vilket ditt kulturarv är? Kulturen idag i Sverige är inte densamma som för 50, 100, 500 år sen. Och den är påverkad av omvärlden.

Så varför skulle jag nöja mej med den kultur som finns här och nu? Varför älska just den? Många verkar för övrigt älska den amerikanska kulturen (musik, TV, filmer etc) bäst.

Vem hindrar dej el nån annan från att älska fira valborgsmässoafton midsommar på äkta svenskt sätt? Alla andra traditioner kommer utifrån (Lucia, julen, påsken).

Vem är förresten self-loathing? Folk har bara andra åsikter och traditioner än vad du tycker är "svenskt", det betyder inte att de föraktar vare sej själva el Sverige. Varför måste man älska bara Sverige? Varför inte Europa? Varför inte hela världen?

"Blott barbarit var en gång fosterländskt".