2007-08-03, 15:31
#1
Kommunister och liberaler och nationalister har alldeles för mycket gemensamt för min del. Det är tre nästan identiska ideologier. Alla tre förespråkar exempelvis kapitalism, för att ta ett enda exempel. Det finns statskapitalism och privatkapitalism.
Kommunismen bygger på statskapitalism, och klassamhälle, precis som idag. Kommunismen är statsskapitalistisk, som ser arbetarna som sin utsugningskälla. Precis som feministerna ser kvinnorna som sin utsugnignskälla, och de de kan förtrycka för att skaffa sig makt.
Statskapitalism är bara en variant av kapitalismen. Istället för att pengarna går ner i privata fickor samtidigt som andra svälter, så fördelas pengarna i statskapitalismen, och fördelas mellan den härskande politikerklassen. När de har tagit så mycket som de vill ha, så delar de godtyckligt ut resterna åt befolkningen.
Hitler var nationell socialist, en förgrening av socialismen, likt kommunismen också är. Hitler ville bygga ett samhälle som bygde på folkgemenskap, där alla behövdes och alla skulle hjälpa till att bygga upp samhället, man skulle förenas under rasen därför att rasen delade kultur och språk och seder och blodet och jorden. Därför skulle det bli enkelt att förenas som en homogen nation. Kapitalismen skulle få finnas kvar, men hållas i strama tyglar. Det var inte meningen att kapitalisterna skulle få profitera på det egna folket. Vilket naturligtvis hände i alla fall. Tack vare krigsindustrin lyckades landet "blomstra" en kort period. Tyskarna behövde lebnsraum, som Hitler sade: "Än en gång skall det tyska svärdet bana väg för den tyska plogen." Hitler ville bygga ett korporativistiskt samhälle. Svaret står för sig själv varför det föll.
Och så finns det trotsliberalerna. Man hittar aldrig en nyliberal över 30 år efter som de flesta växer ifrån denna trotsiga tonårs-upprors-ideologi, som fungerar jättebra i teorin, (tror de) men inte i verkligheten, därför har vi inte heller en nv-stat. En vulgär teori. Kommunismen och liberalismen har i princip samma slutmål. Kommunismen är en ekonomisk ekvivalens av liberalismen.
Vad finns det att välja mellan?
Hälsar en antiliberal, antikommunist, antinationalist och antigermanist.
Kommunismen bygger på statskapitalism, och klassamhälle, precis som idag. Kommunismen är statsskapitalistisk, som ser arbetarna som sin utsugningskälla. Precis som feministerna ser kvinnorna som sin utsugnignskälla, och de de kan förtrycka för att skaffa sig makt.
Statskapitalism är bara en variant av kapitalismen. Istället för att pengarna går ner i privata fickor samtidigt som andra svälter, så fördelas pengarna i statskapitalismen, och fördelas mellan den härskande politikerklassen. När de har tagit så mycket som de vill ha, så delar de godtyckligt ut resterna åt befolkningen.
Hitler var nationell socialist, en förgrening av socialismen, likt kommunismen också är. Hitler ville bygga ett samhälle som bygde på folkgemenskap, där alla behövdes och alla skulle hjälpa till att bygga upp samhället, man skulle förenas under rasen därför att rasen delade kultur och språk och seder och blodet och jorden. Därför skulle det bli enkelt att förenas som en homogen nation. Kapitalismen skulle få finnas kvar, men hållas i strama tyglar. Det var inte meningen att kapitalisterna skulle få profitera på det egna folket. Vilket naturligtvis hände i alla fall. Tack vare krigsindustrin lyckades landet "blomstra" en kort period. Tyskarna behövde lebnsraum, som Hitler sade: "Än en gång skall det tyska svärdet bana väg för den tyska plogen." Hitler ville bygga ett korporativistiskt samhälle. Svaret står för sig själv varför det föll.
Och så finns det trotsliberalerna. Man hittar aldrig en nyliberal över 30 år efter som de flesta växer ifrån denna trotsiga tonårs-upprors-ideologi, som fungerar jättebra i teorin, (tror de) men inte i verkligheten, därför har vi inte heller en nv-stat. En vulgär teori. Kommunismen och liberalismen har i princip samma slutmål. Kommunismen är en ekonomisk ekvivalens av liberalismen.
Vad finns det att välja mellan?
Hälsar en antiliberal, antikommunist, antinationalist och antigermanist.