Min rädsla

För att introducera lite lätt så kan jag berätta att jag är en kille på 18 år, anses väll vara ganska "normal".

I alla fall, nu senaste halvåret har jag mått ganska dåligt. Först visste jag inte vad det var, jag mådde bara riktigt dåligt och höll det inom mig. Jag ville inte prata med någon. Jag hade övervägt att begå självmord ett antal gånger och hade börjat skriva brevet ett flertal gånger, men jag visste innerst inne att jag aldrig skulle göra det.
Ok, efter att ha mått dåligt en ganska lång tid så började jag läsa här på detta forumet. En dag var det en kille, han var 23 har jag för mig och beskrev in i minsta detalj mina problem. Han mådde skit, grät i princip varje dag.
Så då kom jag på vad mitt(mina) problem var.
Jag väntar på livet. Det började när man var liten, man väntade på att börja högstadiet osv. Så kom man dit, då började man vänta på att fylla 15, få moped etc. Sen att börja högstadiet och fylla 18. Det såg jag verkligen som att livet skulle börja, man skulle gå ut på krogen med vänner och ha lite fester då och då, skaffa sig körkort. Nu har jag fyllt 18 och sommarn kom, jag såg verkligen framför mig hur galen den skulle vara.
Nu känns det som att allt har passerat och jag levde inte ut så mycket som jag ville.
Jag tittar tillbaka ofta på gamla kort när man var liten, på början av min och min flickvänns förhållande och liknande. Alla minnen man har med vänner. Och varje gång så svider det i min själ, det gör ont. Jag vill inte åldras, jag vill tillbaka till dom tiderna, jag vill inte må dåligt.
Jag bara väntar på att "allt ska börja", på att man ska börja leva. Men då inser jag, jag håller på att bli vuxen, jag ska börja jobba nästa år. Då kommer mina "gyllenne år" redan ha passerat. Det kommer vara exakt samma sak då, jag vet inte vad jag ska göra.

Sen kommer det till mitt förhållande. Vi har varit tillsammans sen i slutet av Mars och det är underbart. Men jag börja nu redan se att den dära lilla gnistan som fanns i början är borta, jag sitter inte och tänker på henne dygnet runt längre. Jag sitter inte och lyssnar på musik längre och verkligen känner hur kär jag är. Jag har inte det där härliga längre.

Jag förskte lösa det där med att börja leva genom att göra dom saker jag länge velat och sluta vänta. Så jag köpte mig en skateboard (tyck vafan ni vill) och tänkte "nu jävlar ska jag ha skoj".
Jag tycker inte det är så skoj.
Jag vet inte vad jag ska göra, ibland så blir det så jävla illa bara, kan verkligen se hur jag kommer ligga där på min dödsbädd och undra vad fan jag har hållt på med hela tiden.

Blev ganska långt, men det var skönt att ventilera sig lite. Hoppas någon orkade läsa, ni får gärna skriva något som ni tror kan hjälpa eller om ni sitter i samma båt.
Mvh

Helt normal att känna så i den åldern. Det gör ont att bli vuxen. Sluta vänta på att "livet ska börja", du lever redan!

Ja vad fan? DU är 18 och snackar som om livet är över? Och sköms över att du åker bräda? Jag är 24 och köpte just en bräda, och jag älskar den
Livet ÄR förjäkla povert för det mesta, det är fyllt av längtan och drömmar men också ögonblick som får tiden att stå still och allting man tidigare gjort att blekna. DU tror att det ska vara bäst jämt..men du kommer aldrig att bli nöjd så länge du inte kan värdera det du har. Du skulle behöva en månads isolering så att du kom ut och fattade hur varje möte med en människa ger energi, och hur fin din tjej är.

Är ju jättebra om du väntar/ser fram emot saker. Du verkar ju fortfarande vänta på att livet ska börja (förutom när du tänker på att det redan är över dvs). Den dagen du verkligen inser att ditt liv är över och det inte blir roligare, då är du körd, riktigt så långt har du väl inte kommit än?

Har du betygen och intresset tycker jag att du ska börja studera när du jobbat ett år. Tror att de flesta kan få ut mycket av det, en erfarenhet både socialt och intellektuellt. Sen ska du komma ihåg att du har kompisar och flickvän, är det över huvud taget ens lite värt att ge upp det pga att du mår dåligt nu, när du dessutom bara är 18 år?

24 år och åker bräda?? Om du visste hur töntiga du och ni andra äldre som åker rullbräda ser ut så skulle ni inte hålla på med det. Skaffa ett liv!

Äh, det är ju kul att skejta! Fast jag la av när jag var 16 tror jag.. Ska nog börja igen.
Nu när jag tänker efter så drömde jag faktiskt att jag skejtade inatt, det är ett tecken, nu jävlar!

Hehe, jo jag har också fått det förklarat av andra att det är ett normalt stadie i livet som jag går igenom just nu. Antar väll att jag får bita ihop och njuta av dom härliga stunderna

Eh, Tony Hawk, en mupp?
Det fina med att vara "gammal" är att man skiter mer och mer i hur folk ser på en.

Tony Who?? Är det någon rullbrädekändis? Varför nämna någon som är en fullständig nobody för den stora massan. Fråga gamla Birgit på Konsum om hon vet vem den du skrev är.