Queen - stora och officiella tråden

Har aldrig varit något Queen-fan men de gjorde en del bra musik, helt klart.
Nu vet inte jag om det stämmer på alla låtar men de jag har hört är väldigt sorliga men har alltid en liten stänk av ironi och hopp i sig. Det gillar jag.


Bohemian Rhapsody är en härlig låt.

Det som är kul med musik, att man tycker så olika. Jag gillade Queen som liten så har lyssnat nog så mycket.
Nu tål jag dem bara inte.

Carolagrejen va för att den här tråden låter som när carolatjejer diskuterar Carola. "Hon sjunger ju bara såååååå braaaaaaaaaaa, tihi!!".
Desto bättre sångare desto sämre band stämmer rätt ofta tycker jag, sångare ska inte ta all plats (som i Queen).

Queen duger som partymusik.

Fullständigt älskar Queen.
Och jag tycker verkligen inte att sångaren tar all plats. Brian May och hans gitarr tar mycket plats.
Roger Taylor hör man ofta sjunga. För att inte tala om hur låtarna skulle varit utan någon kör, tänk er Bohemian Rhapsody utan kör, skulle ju inte funka.

Köpte en Queen-dvd till pojkvännen i julklapp, fy faaaan vilken SHOW!!! Speciellt där lyser Taylor igenom. Helt fantastisk! Vilken grym whiskeyröst

Det där var bland det dummaste jag hört, ALLA i Queen gjorde en extremt stor insats gällande ALLT. Alla skrev fantastiska låtar (Save me av May, Radio Ga Ga av Taylor och Another one bites the dust av Deacon, det är bara några av dom superlåtar som dom har gjort). Freddie tog inte alls upp hela bandet, det hade inte varit Queen utan May, det hade inte varit Queen utan Deacon, det hade inte varit Queen utan Taylor. Queen ÄR Freddie, May, Taylor och Deacon helt enkelt. Alla var extremt bra på allt förutom Deacon som inte var så haj på att sjunga såklart.

Du har extremt fel i den där meningen.

Hur kan du säga att någon har fel i något så subjektivt som musik?

Dessutom syftade jag förstås på soundet.

Det jag aldrig har förstått med Queen är att jag aldrig träffat på någon som verkligen vurmat för dem. Annars finns det folk för istort sett allting men det verkar fan som att folk i min omgivning skyr Queen. Inte mig emot då jag fortfarande väntar på att bli övertygad av dem, hittils har det bara varit en massa skit men någonstans där nere måste det ju finnas något vettigt.

Sen håller jag med alla om att Bruce vs Queen är en diskussion som inte behöver tas. Bruce överglänser ju Queen varje dag

Queen var nog det band jag gillade allra först. Jag tycker att fram till All That Jazz var de bra, men sedan blev det mest skit. Queen I och II var klockrena.

Dom var jävligt bra och hade några riktigt bra låtar jag gillade

queen har gjort en hel del rätt dåliga låtar faktiskt, på greatest hits skivorna t.ex. finns det en hel del låtar som jag tycker är rätt sega, som nämnda under pressure t.ex, men sådant får man räkna med med tanke på att de har gjort fler gudomliga, fler fantastiska, fler bra och fler dugliga låtar än några andra. det här med deras "dugliga" låtar tycker jag är rätt intressant. en låt som funny how love is är väl ingen världshit, inte heller är det en allt för musikaliskt intressant låt, men på skiva inklämd mellan låtar som procession, nevermore (oj vad bra den är), march of the black queen och seven seas of rhye är den genialisk.

och ja, ´39 är en fantastisk låt, tycker dock den funkar bättre på skivan med may på sång. brian står ju ofta, inte helt oväntat i skuggan av freddie mercury, dock känns han ju nästan lika viktig i bandet. kontrasten mellan geniet may, liraren taylor, tystlåtne deacon och mercury är ju som sagt helt fantastisk.

Det kanske helt enkel så att i dina kretsar så föredrar man Springsteen, Dylan, Young och annan textbaserad musik. Queens texter är ofta bagateller medans själva musiken är mycket levande och varierande.

Min erfarenhet är att personer som föredrar musik som Springsteen inte är särskilt intresserad av musiken i sig utan snarare uppskattar budskapet.

Jo - jag kan också erkänna att allting inte håller toppklass. Under pressure är verkligen inte någon njutning (inget fel på Bowie, men kontrasten mellan honom och Mercury funkar inget vidare). Men under deras kreativitetstopp 1975-1979 är det allra mesta riktigt bra.


Intressant att du nämner just den låten eftersom jag alltid har tyckt att den är lite småjobbig. Baksidan på Queen II är ju väldigt proggressiv men den låten drar ner helhetsintrycket tycker jag. Samtidigt kanske du har rätt - just kontrasten gör att man lägger märke till den på ett annat sätt.


39 är en av Mays största stunder. Den kan verka simpel i sin konstruktion, men lyssnar man så finns det fler bottnar än man först lägger märke till. Mellanpartiet t ex är väldigt viktigt - utan det skulle låten tappa mycket av stämningen...

Jag håller med dig delvis...

Efter Jazz lämnade Queen sin mer pompösa stil och fick ett mer avskalat sound. En slutlig återvändo tycker jag ändå att Innuendo var, även om den inte var lika jämnbra som de äldre plattorna var.

Queen I och II var helt klart bra - speciellt II - men soundet var fortfarande inte perfekt. Vissa låtar - som My fairy king, Son and daughter, Father to son, The loser in the end etc - lider av grötighet. Från och med skivan Sheer heart attack var allting perfekt. Och sedan förblev det så till och med Jazz.

Även under 80-talet gjorde Queen bra musik, men tyvärr fick man en del mindre bra saker på köpet. Body language t ex - hur långt är inte den låten från storheter som March of the black queen?