Citat:
Ursprungligen postat av Geomeister
A Night At the Opera
Låtlistan:
1.
Death On Two Legs (Dedicated to...)
2.
Lazing on a Sunday Afternoon
3.
I'm in Love With My Car
4.
You're My Best Friend
5.
'39
6.
Sweet Lady
7.
Seaside Rendezvous
8.
The Prophet's Song
9.
Love of My Life
10.
Good Company
11.
Bohemian Rhapsody
12.
God Save the Queen
allmusic.com har valt
Death On Two Legs (Dedicated to...),
Sweet Lady och
Bohemian Rhapsody som albumets tre bästa låtar.
Personligen håller jag dessa högst (eller ja, det är genuint svårt för mig att välja tre):
'39
- Får alltid gåshud av denna. Tveklöst den bästa med Brian May på sång.
Love of My Life
- Låter som en cheesy ballad? Många kan säkert tycka det, men jäklar vad bra den är. Det är på detta vis en ballad ska göras.
Bohemian Rhapsody
- "Tråkigt val", men då jag inte lyckas spela sönder den känns det den som ett måste på listan. Något likt Wayne's World scenen måste jag en vacker dag uppleva IRL
Vilka tre föredrar du?
Bohemian Rhapsody, Prophets Song och Love of my Life får det väl bli då. Det är de tre låtarna som jag verkligen avgudar. Finns ju mer fantastiska grejer dock.
'39 som du säger, jävla hantverk alltså, skulle inte ha något emot en hel skiva där Brian May (+lite Roger Taylor-falsett då) lirar sådan här spacefolk (?).
Good Company, Seaside Rendevouz och Lazing on a Sunday Afternoon är ju låtarna som är allra mest Night at the Opera. Grymma jävla låtar alla tre. Är väl egentligen där som det riktigt intressanta med skivan slutar för mig.
Your'e my best Friend, grym pop, men i längden, nja.
Death on two Legs är en jävligt cool låt, men tyvärr, den är bara så blek i jämförelse med den bättre hälften.
I'm In Love With My Car och Sweet Lady, nej när det gäller "hård rock" tycker jag jävligt ofta Queen underpresterade. Med två så sjukt grymma rocksångare (Mercury och Taylor), en galet häftig gitarrist och ett jävla gung på alla andra låtar så kan man fan förvänta sig mer än så här.
Förresten, vad kan man egentligen kalla Love of my Life för "genre"? I mina öron är det inte popmusik för fem öre. Snarare någon typ av klassisk kammarmusik? Kan ingenting om sådant här, men feelingen, kören, pianosolot och allting låter bara så sjukt romantiskt och "klassiskt"? Synd att aldrig (?) Freddie spelade piano live på låten. Visserligen gör ju det att vi nu har en av världens bästa studioinspelningar någonsin och en liveversion som blir till något helt annat, om än med lika mycket känsla. Fy fan vad jag ryser av vissa liveklipp av den.