Varför jag vägrar vara en nyttig del utav dagens samhälle...

Tycker att det svenska samhället behöver genomgå en extreme jävla makeover, som det tyvärr är för sent för...

90% av folket man ser på gatorna ser ju helt gråa och livströtta ut, ingen ler, folk är dryga mot varandra, folk är deprimerade, egocentrerade, folket lever i stress, är sjukt materialistiska and so on...

Vägra bli en samhällsrobot! Lev livet som du själv tkr det ska levas för att må bra, vilket borde vara i ärlighet, med kärlek och med respekt...

Eller som man lärt sig från början. Bra mår man när man klättrar högt på samhällstegen. När du står över folk.

Du måste självfallet skaffa en mediasnygg och framgångsrik respektive, och barn... Du har dock inte tid att uppfostra dem själv pga ditt krävande jobb, men ingen fara det gör ju dagmammor etc istället.
Barnen är ju dina accesoarer, ett bevis på att du har lyckats, att du har det perfekta livet. Och för det älskar du dem... Vem som uppfostrat dem? Ja, det spelar ingen roll bara dem kan föra sig snyggt och följa samhällets etiska och moraliska regler.

Att du ska klä dig efter mallar, sitta med makt och mycket pengar samt massa dyra prylar (glädjen, belöningen för all slit o stress) är ju självklart...

Små lögner då och då är ju inget farligt heller, för dem flesta lögner är ju vita och dem är ju ett måste när man ska klättra på denna sjuka stege.

Jag säger inte att alla som jobbar etc. inte har någon kärlek till barnen, MEN, dessa miljontal par som skaffar barn titt som tätt med den ena eller den andre, eller kvinnan som närmar sig 30 och ger sig ut på barnjakt, alltså ett barn fött utav pressen från samhället... Acceptera att har du inte hittat den riktiga kärleken till någon och till dig själv ska du inte ha barn, att missbruka kärleken och det vackra med att ha ett barn på det sättet är människans största misstag. Ett barn fött utan kärlek, ett barn som ses som en börda kommer med största sannolikhet att söka bekräftelse på andra sätt, genom makt tex... Och en ond människa (en maktgalning) är på sitt sätt starkare än en god...

Alla i-länders samhällen är ju byggda utav slavar till just dessa bekräftelsesökande osäkra maktgalningar, dock så blir ju dagens moderna slavar bättre behandlade och har en liten "frihet?". Friheten att i ~20 år träna för att sedan tvingas slita arslet av sig tills dess att man är 65år, så att de högt uppsatta kan stilla sitt begär efter bekräftelse, stilla sin osäkerhet...

Och vilka sliter arslet av sig för makt och kommer således att finnas högt uppsatta? Till 90% just de osäkra och onda folket som söker bekräftelse... 90 mot 10 är inte bra odds... Vilka vinner? Och kommer att fortsätta vinna tills dess att vi alla utrotat varandra eller moder jord?

Allting utvecklas... Hur bra har dem inte lyckats när man inte ens vet om att man är en slav? En modern slav...

Jag pissar på det svenska samhället, jag pissar på er som tror att lyckan är när ni har flashig bil och en villa i djursholm... Det enda ni kommer upptäcka i slutet av livet är att "samhällsstegen" ni klättrat på med era tunga laster aldrig tar slut, det enda ni kämpade för var en sak... Att tappa greppet och falla.

Att ligga på min dödsbädd och inse att den här samhällstegen jag gav mitt liv för att avancera på, endast var en lång jävla stege utan slut, en illusion... Att jag inte levde MITT liv, jag kämpade för en enda sak... Att falla... För mig finns det verkligen ingen värre död.

Att hitta sig själv och kärleken till enkelheten borde vara allas mål i livet, att få ett större medvetande, att se saker med dina riktiga ögon...

Det här är MINA tankar och funderingar, jag säger inte att dem är rätt... För mig är dem dock rätt...

Må bäst..

Du är sosse va ?

Endast en som växt upp i överflöd kan odla tankar såsom dessa, alla andra skulle det rendera ett liv i fattigdom och misär.

I brist på annat väljer jag det västerländska samhällsidealet framför något annat vilken dag som helst.

Ehm. Så därför vill du söka lyckan i onyttigheten och improduktiviteten?

Anarkistforumet ligger på en annan avdelning av flashback.

Med tiden kommer du lära dig kväva dessa tankar och acceptera robotlivet!

Nej, men ärligt talat håller jag med dig om att denna ständiga strävan efter välstånd och materiella ting är väldigt tröttsam, men den existens du kommer föra är ändå att föredra framför det öde som väntar majoriteten av jordens befolkning.

Ingen har sagt att livet skall vara en dans på rosor. Med det sagt så vetefan om jag inte hade föredragit att leva som typ indian innan européerna gjorde sitt intåg. Ett hårt och arbetsamt liv, men förmodligen utan en mängd av de ångestkval som den moderna tiden "erbjuder". Men ingen väljer var eller när eller om man ska födas. Ryck upp dig och inse att du trots allt har det förhållandevis ganska gött som har tid att sitta på flashback och skriva med magen full med mat och ett helt tak över skallen.

Visst, om alla tänkte som mig hur hade det sett ut då? Då kan ju inte samhället fungera? Absolut inte, då hade varit ren misär säkert 200-300 år framöver och många, många, många hade dött. Sen? Joo då hade vi sakterligen blivit tvugna att leva som vi en gång gjorde, som vi är födda till att leva. I enkelhet, mer död närvarande garanterat men utan denna rädsla som de flesta människor i dagens läge sitter med... Survival of the strong...

Är det inte Ni samhällsrobotar som tar den enkla vägen och tänker själviskt?

Ni betalar era skatter och sliter hela era liv för trygghet då ni lärt er att frukta döden, grannen, maten, solen, vattnet, livet.. Ja, varje steg ni tar styrs ni utav någon sorts rädsla och ångest... Sen har ni ju ångesten utöver finnen i pannan, ångesten över att jobbet börjar om 12 timmar, är tjejen otrogen?... Depressioner hit och depressioner dit... Eller juste dem får ni piller emot så ni inte behöver bry er om er själva...

Ni sliter för att detta materialistiska samhälle ska fortsätta växa... Hör ofta folk argumenterar mot mig med att dom jobbar för att deras barnbarn ska ha det bättre, och javisst, barnbarnen skulle materiellt få det bättre om 50 år om vi ALLA tänkte som er, dom skulle ha mycket mer pengar och mycket mer prylar...

Men sen då? Är ni folk så ignoranta att man tror att det kan fortsätta på det sättet vi nu lever, och ändå ha en glad moder Jord om 200år? Att jorden inte kommer bli överbefolkad? Inflation? STORA krig? Har ni tänkt på era barns barns barns barns barnbarns? Naturen?

Jag bor hellst i enkelhet, egenförsörjande med en familj och vänner... Nu är jag dock född och uppvuxen helt isolerad från den typen av värld, nu bor jag i en stad i ett inflytelserikt samhälle och jag gör ingenting för att bidra till dess välgång... En vacker dag slipper ni dock mig och mina tankar, blir inte kvar i detta land mer än 2 år till...

Må bäst

...och sen startade han en slagsmålsklubb och sprängde kreditkortsbolagen...

Kan du utveckla lite? Starta en slagsmålklubb? Är det något du fått ifrån att jag nämner "Survival of the strong" eller för att jag gärna ser att de inflytelserika och materialistiska samhällena förstörs? Eller för att jag pratar om att inte frukta döden eller ha rädslor, tror du det var så ytligt jag menade? Ja, vi startar slagsmålsklubb och slåss för vi är inte rädda för döden?

En slagsmålsklubb vad skulle det hjälpa mig? Skulle jag samla folk likasinnade som mig och slåss där?
Jag avskyr våld och använder det endast vid vad jag tycker är nödvärn, och således gör alla mig likasinnade samma sak...

Varför skulle vi ens tänka tanken på att slåss mot varandra i en slagsmålsklubb?
Eller menar du att jag skulle starta en slagsmålsklubb för sådana som delar dina tankar och låta ER slå ihjäl varandra? Det var iofs en bra tanke, dumma och lättpåverkade som ni är skulle ni säkert slå ihjäl varandra! Iaf. om ni efteråt fick en klapp på axeln...

Han syftade nog på filmen "Fight Club" tror jag..

Ibaitem, i grund och botten verkar det som att du menar att mänskligheten (eller, åtminstone folket i samhället) har tappat fokus på vad vi borde sträva efter. Antingen det, eller att för få människor är engagerade i den frågan. Vilket jag givetvis håller med om; Samhället är inte intresserat av filosofi, utan av överlevnad och att underhålla den överlevnaden. Med andra ord, det ultimata målet som alltid har varit att förbättra levnadsstandarden, har kommit till ett "stopp", eller en tröghetsfas, i vilken vi har fastnat och stagnerat.

Är det inte faktumet att människor istället för att höja sin egen kapacitet och förbättra sina kunskaper/färdigheter inom områden och intressen, istället låter utveckling skötas av en sorts auktoritet (politikerna, måhända) som i själva verket inte finns, som stör dig? I tron att de högre målen drivs på av makterna som kontrollerar samhället, behöver man inte göra mer än att stå vid rullbandet och nicka - att man inte behöver tänka då andra sköter den sysslan åt oss? Nu låter visserligen det här väldigt radikalt...

Så vad gör dig annorlunda? Du vet att någonting är fel. Vad gör du åt saken?

Acceptera din tillvaro. du behöver inte dra det längsta strået men dragningen är obligatorisk.
du lever redan upp till vissa förväntningar, du slåss eller mördar inte, du betalar skatt(moms), men även om du väljer bort dessa saker så finns det tillräckligt med människor som strävar och kan fylla tomrummen efter dina och andras låga ambitioner...än så länge...man vet aldrig hur framtiden ser ut, om 10år kanske alla resonerar som du och vivos hyllor liknar en mataffärs hyllor i Zimbabwe