Il conformista (1970)
Utspelar sig i Rom 1938 då italienaren Marcello börjar jobba hos Mussolini och blir en fascistisk lakej som åker till Paris för att arrangera mordet på en politisk dissident som råkar vara hans före detta professor.
Berättarformen är trevlig, jag gillar främst hur filmen ofta återvänder till bilen Marcello åker i tillsammans med Manganiello samtidigt som de förföljer professorn och hans fru. Ibland tycker jag dock att Bertolucci nästan berättar lite för snabbt, i alla fall om man exempelvis tar scenerna med Marcellos mamma och pappa. Men annars är det schysst, det blir mer och mer spännande när det börjar gå lite åt thriller-hållet. Och tillbakablickarna passar bra i det övriga berättandet utan att det någonsin blir för rörigt.
Filmen är också oerhört snygg och stilren, hela stilen får mig att tänka på Melvilles L'armée des ombres som kom året innan. Den ofta stora arkitekturen tar verkligen ut sin rätt när den kväver den lilla människan. Grundhistorien är enkel, men det finns också en del komplexitet när filmen utforskar själva fascismen på ett intressant sätt. Fascismen kontra konformismen tillsammans med vad som leder till vad för vilka människor. Jean-Louis Trintignant spelar rollen som Marcello riktigt bra. Jag längtar efter att se honom i Amour. Väldigt stark trea.
3/5