Vilken film såg du senast?

Ett par örfilar brukar räcka. I alla fall i de filmer jag brukar kolla på.

Ja, jag skrev om fenomenet "tuffa" kvinnor efter att jag hade sett Resident Evil. Michelle Rodriguez som är med i den spelar alltid den tuffa bruden som utan några som helst problem slår ner en 1,90 lång och 90 kg tung man. Usch, jag hatar det.

Akahige (1965)

En strikt, men samtidigt omtänksam läkare tränar upp en yngre praktikant för att få honom att engagera sig för de sjuka människorna på en klinik som ligger ute på landsbygden.

Åh, så lysande och stort drama. Kurosawa tar sig tid i över tre timmar för att berätta en ruskigt engagerande historia med perfekt berättarteknik. Mina favoritkaraktärer och de två som står mycket i centrum är just Kyojô Niide som spelas av Toshirô Mifune och Yûzô Kayama som gestaltar den yngre kandidaten Noboru Yasumoto.

Karaktärsutvecklingen för just Yasumoto är mycket kompetent uppbyggd. I inledningen får man se hur arrogant han är och vill mycket mer än han får, men senare märker man hur han till slut mer och mer uppskattar det han gör och inser vad det betyder att vara en läkare på detta specifika ställe.

Akahige är en film som bitvis är mörk, men det finns gott om mänskligt patos att hämta i den. Det finns också en större sidohistoria om en flicka som hör ihop med läkarkandidatens vistelse på kliniken. Flickan är inte heller den enda patienten vi får lära känna lite mer än alla andra, så de tre timmarna spenderas rätt väl. Jag tycker dock att filmen tappar lite i slutet när den lilla pojken kommer in, i alla fall om man jämför med resten av tiden. Annars är det så gott som felfritt överlag. Kul att man får se Chishû Ryû en kort stund med, min Ozu-favorit! Rörande, stort, visuellt vackert och mänskligt. En av Kurosawas bästa.

4/5

Håller helt med! Älskar historien om den döende mannen som berättar om hans fru som försvann.

Taken (2008) - Liam Neeson spelar en före detta CIA-agent vars dotter blir kidnappad i Paris. Han åker dit för att hitta henne, mestadels genom brutalt övervåld.

Filmen går inte att ta på allvar på samma sätt som Bourne-filmerna, till exempel, det är lite för mycket pistol-med-oändlig-mängd-ammunition och scener där han dödar sexton personer i ett hus och sedan stannar upp och söker genom ett rum, oftast med ryggen mot den öppna dörren, utan en tanke på att han kanske har missat en person osv.

Dock funkar den alldeles utmärkt som hjärndött tidsfördriv i Die Hard/24-stil, mycket tack vare att Liam Neeson som alltid är väldigt bra.

7/10

Såg precis Bennys Video. En mycket bra film som får en att tänka både under och efter man sett den. Mycket snyggt kameraarbete i flera scener.

Jag trodde dock att den skulle vara lite våldsammare.

Jag såg den igår och hade faktiskt förväntat mig mer av filmen. Trodde att Haneke skulle ta ut svängarna lite mer. Den tonåriga apatin, de överbeskyddande och vilrådiga föräldrarna (även om det var lite överdrivet beteende när det gäller mord) och våldets inverkan på samhälls- och individnivå, var dock väldigt bra skildrade.

Precis. Tycker bara att om man skriver om alla filmer man ser, så blottar man sig lite väl mkt. Men det är iofs irrelevant. Och det fetstilade exemplet, hade inte funderat kring det, är ju dräpande. Undrade som sagt, bara.


Kanske den bästa Haneke. Inte överhyllad som Caché, som inte levererar.

Blev en Kevin Costnerkväll igår (av en slump) vilket jag kan konstatera att jag inte kommer ha igen.

Mr Brooks
Hade en viss potential, men blev ganska slaktad av löjliga karaktärer och uppenbara twistar. Nej, den var inte speciellt bra, men får 3/5 pga att Costner spelade en ganska bra och annorlunda roll för att vara just Costner.

The Untouchables
Har tänkt se denna ett bra tag då jag hört mycket bra om den, men satt faktiskt och led under större delen utav filmen. Usla karaktärer (kändes snarare som en parodi), halvdana skådespelarinsatser, en typecastad Connery och De Niro, överdramatisk och så vidare. Förväntade mig en film i stil med de gamla maffiafilmerna, men fick istället en äventyrsaction vilket inte tilltalar mig. Och soundtracket var ganska uselt det med, vilket är en besvikelse då jag såg i början att det var av Ennio Morricone. 2/5.

Sen såg dessa dagen innan, vilket helt klart var en bättre kväll:

Festen
Trodde inte den kunde leva upp till mina förväntningar, men det gjorde den. Den nådde över till och med. Får i nuläget 4/5 men när jag ser om den kommer den nog få en 5a!

De Ofrivilliga
Förstod nästan direkt att det var samma regissör som tidigare gjort Gitarrmongot, eftersom dessa två är i samma stuk. Östlund har helt klart ett öga för bra skådespelare och genuinare samt mer verklighetstrogna karaktärer får man leta efter, då alla verkligen träffar en rakt in själen. Denna film gav mig en mersmak för Östlund, och ska helt klart se Play samt hans kortfilmer! 4/5.

Midnight Express
Hade fått för mig att denna handlade om något helt annat än ett fängelse i Turkiet, men inte vart den sämre för det. Trots de smått komiska och överdramatiska karaktärerna/skådespelarna var den väldigt charmig och inte alls en typisk fängelsefilm. Sjukt kul att se Randy Quaid i en seriös roll för en gångs skull, istället för den korkade Vietnamveteranen han spelar i var och varannan film. 3/5 Eller eventuellt 4/5.

Maniac Cop. Fler filmer av denna kalibern tack! Mkt underhållande film! Gillar det mesta i filmen, speciellt början när en polisofficer omsorgsfullt munderar sig. Små detaljer och bildlösningar som jag uppskattar. Rollistan är också den omsorgsfullt och snyggt komponerad: Bruce Campbell (behöver väl inte presenteras), Tom Atkins (Dödligt vapen), Richard Roundtree (Shaft), Sheree North (Cosmo Kramers mamma, Babs), Robert Z'Dar (Tango & Cash, med det passande namnet Face). Filmen handlar om en vanställd f.d. polishjälte som, mer eller mindre, återuppstått från de döda för att hämnas på random folk, trots att det inte nödvändigtvis var dem som gjorde honom fel. Bra action, medryckande och sorglig handling. 4 av 5 är den absolut värd. Kort, koncis och underbart kall.

Spana även in Maniac, Vigilante och The Hit List av samma regissör!

Aguirre, der Zorn Gottes (1972)

Utspelar sig under 1500-talet och handlar om en spansk expedition som beger sig in i Amazonas urskog för att leta efter det mytomspunna riket El Dorado. Lope de Aguirre tar över gruppens befäl. Han blir maktgalen och besatt i sökandet efter guld.

Ja, vad ska man säga? Herzog har fångat Amazonas miljöer helt perfekt, jag kom att tänka på många italienska kannibalfilmer och dessutom ser man hur Coppola fick sin inspiration till det visuella i hans Apocalypse Now. Popol Vuh sätter också stämningen på topp med sitt fantastiska soundtrack.

Sättet Herzog har filmat på känns väldigt intimt, hela tiden känns atmosfären väldigt skrämmande på något sätt. Och Klaus Kinski som Aguirre känns ju minst sagt likadan. Jag förväntade mig lite mer galenskap, just för att man hade hört så mycket om filmen hela tiden. Men den är absolut närvarande. Annars finns det ju rätt mycket grejer dokumenterat som hände under själva inspelningen. Detta var första filmen Herzog gjorde med Kinski, något som satte fart på en väldigt speciell och destruktiv relation.

Dialogen i Aguirre, der Zorn Gottes är ganska minimalistisk och inte en enda stund är tråkig. Fast det kan också bero på att speltiden ändå var rätt kort. Jag gillade att munken förde dagbok över alla händelser och att det vävdes in i filmen. Dessa anteckningar är egentligen det enda som finns kvar av den här expeditionen, så det var spännande att se hur Herzog valde att skildra det. Självklart är det Klaus Kinski som lyfter hela filmen som Aguirre, det är det ingen tvekan om. Vilken galen man.

4/5