Vilken film såg du senast?

Det låter bra det!

Dressed to kill

Så bra den är! Magisk öppningsscen; drömsk, erotisk och skrämmande. Första tredjedelen av filmen är en underbar erotiskt melodram om en sexuellt frustrerad medelålders kvinna med rape fantasies. Resterande två tredjedelarna av filmen är mer standard thriller med några fina spännande scener, lite nsket, en hal polis och fantastisk musik. Den femton-tjugo minuter långa dialoglösa museum/förförelse scenen är makalös likaså när Nancy Allen ser mördarinnan i spegeln första gången.

Såg tidigare Deadly blessing från 1981. Är en sådan film som jag minns från barndomen, och videobutiken. Ett coolt VHS-fodral gör mkt. Tyvärr gjorde inte filmen så mkt för mig. Och den var inte speciellt intressant, samt att slutet kändes omotiverat och ryckt ur sitt sammanhang. Men, ändå, en viss känsla av fascination. Och gillade Ernest Borgnine. 2 av 5.



Bra initiativ! Tummen upp.


Är inte meningen att man skall diskutera senast sedda (1) film? Just (fucking) asking.

Igår fick det bli The Grey, och jag blev faktiskt positivt överraskad.

Det bästa är den uppgivna och ganska mörka stämningen som gruppen och filmen präglas av. En grupp misslyckade alkisar, brottslingar och nobodies. Skönt också att de agerar rationellt och inte tar en massa tvivelaktiga beslut som karaktärerna brukar göra i liknande filmer. Kanske beror det på att det inte är några kvinnor med? Det kan vara jag som är fördomsfull, men kvinnor i liknande filmer brukar inte tillföra ett dyft, förutom skrik och gråt. Ungefär som i The Thing där alla reagerar ungefär som man tror att man själv hade gjort i en liknande situation.

Att vargarna är ganska dåligt gjorda kan man ha överseende med. Jobbigare är väl isåfall att de främställs som överjävligt smarta djur. Jag kan inte speciellt mycket om vargar, men jag tvivlar på att de hade agerat lika rationellt och "mänskligt" som vargarna gör i filmen.

Slutet hade jag inga problem med. Känslan om hopplösthet förstärktes, samtidigt som överlevnadsinstinkten visade sig ta över. Den är dock inte lika bra som The Edge i samma tema, vilket är en fenomenal rulle enligt mig.

3 arga vargar av 5 möjliga får den i alla fall.

Igår kväll såg vi The Awakening.
Den handlar om en kvinna som åker till en internatskola för pojkar där de påstår att det spökar.
Filmen var stundtals skrämmande för mig som efter varenda gång jag sett liknande filmer säger att jag borde ha låtit bli..

Förstod inte riktigt dock:


Ja den får 5,5/10 i alla fall

Rosemarys Baby Har tidigare sett Chinatown, The Pianist och Hyresgästen av Polanski. Hyresgästen sög sjukt mkt, medan de andra två är riktigt bra, så jag hade blandade förhoppningar när jag såg denna. Slutet var det som verkligen lyfte filmen. Sjukt!

Flashdance
Nja brukar gilla 80-tals filmer men den här var faktiskt inget vidare. Ointressant film nästan rakt igenom, dock räddar soundtracket de som räddas kan. Slutet är väldigt bra men de mest tack vare musiken återigen.
Betyg: 2 av 5

Love and Death on Long Island
Den här filmen gillade jag skarpt. En liten märklig historia om en engelsk författare(John Hurt), som får upp ögonen och ser skönheten i en B-skådis spelad av Jason Priestley passande nog. Priestley gör troligen sitt livs roll, han är riktigt bra och övertygande. John Hurt gör de väldigt bra med, som vanligt när de gäller den gubben. Filmen har en ganska humoristisk ton som jag gillar, men den är även tänkvärd och jag berörs av historien.
Betyg: 4 av 5

Jag såg Dark City igår och jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag tycker den är bättre än Matrix eller inte.

Det bästa är helt klart den mörka och suggestiva stämningen som tyvärr inte återfinns i Matrix. Även om jag känner att det går lite till överdrift när det står flera hundra bleka människoliknande varelser och skriker "Let the tuning begin!" på ondskefull brittiska. Det blir lite långsökt på något vis. Uråldriga varelser som lever på människors själar, nja, då gillar jag nog förklaringen i Matrix mer; där vi fungerar som energiförsörjning åt ondskefulla maskiner.

Sen kanske det är fel att jämföra filmerna för mycket, för så jävla lika är de inte, trots att det finns fanboys som skriker sig hesa om att Matrix har kopierat hela storyn. Dark City är väl mer av en thriller, medan Matrix är mer action.

Överlag är det en bra och underhållande film. Gillar man filmer som blandar mystik med sci-fi rekommenderas den starkt.

4/5

Om man ska följa rubriken ordagrant kanske, men jag har hängt i många liknande trådar på andra forum, då har jag vant mig vid att det absolut ska vara okej att skriva om flera filmer. Själv tycker jag att det inte är några problem, det är ju lite lättare och smidigare om man skriver om de tre senaste filmerna man såg i ett inlägg än att senare posta alla var för sig. Dessutom kan man komma med flera tips i ett inlägg.

Det känns ungefär likadant i "Senaste film jag köpte var..", det är ju ofta man köper flera filmer samtidigt. Jag ser ganska mycket film, så det är som sagt smidigare att ta flera stycken i ett och samma inlägg. Nu kanske jag inte är lika aktiv i tråden som jag var förut, men får fortfarande den känslan. Det är ju inte heller så att undertecknad är den första som gör på detta sätt.

Kakushi-toride no san-akunin (1958)

Två giriga bönder eskorterar en man och en kvinna över fiendens linjer. Mannen och kvinnan har med sig guld som lockar bönderna, men vad de inte inser är att deras följeslagare faktiskt är en prinsessa och en general.

Alla komiska inslag tycker jag förstör lite. Men det vägs upp av att det är ett spännande äventyr med riktigt snygga miljöer och superbt kameraarbete. Det är alltid en fröjd att se Toshirô Mifune. Kakushi-toride no san-akunin är väl inte heller en av de vassare filmerna av Kurosawa, men den har verkligen sina stunder och är minst sagt en sevärd rulle.

3/5

La belle et la bête (1946)

En halvt ruinerad köpman bor på landet med sin son Ludovic och tre döttrar. En dag går han vilse i skogen och hittar ett slott som bebos av ett odjur. Väl där plockar mannen upp en ros till hans dotter Belle, men då dömer odjuret honom till döden om han inte byter ut sig själv mot en av hans döttrar. Belle offrar sig för sin far och upptäcker snart att odjuret inte är ett så otäckt odjur egentligen.

Jean Cocteau har verkligen skapat en fantasifylld, magisk och mystisk värld här. Själv är jag väl inte så hemskt förtjust i fantasy och berättelsen är inte direkt något extraordinärt, å andra sidan finns det en hel del kvalité i hantverket. Så styrkan ligger främst i stämningen, hantverket och hur det är skapat, alltså inte så mycket i storyn som mest är småtrist och lite ojämn. Musiken blir väl oftast en gnutta för mycket, det kan man dock leva med i detta fallet. Plus för surrealismen!

En sak är säker i alla fall, Cocteau var full med spännande lösningar och idéer. Ser mycket fram emot Orphée nu, den lär säkerligen vara mycket mer i min smak.

3/5

The Adventures of Tintin (2011)

Tintin och Kapten Haddock drar ut på en skattjakt efter ett sjunket skepp som tillhörde en förfader till Kapten Haddock.

Börjar faktiskt rätt bra. Det jag gillar med Tintin är själva mystiken bakom alla äventyr, så inledningen läggs upp på ett spännande vis. Tyvärr är det för lite av det goda, filmen tramsar bort sig i för mycket slentrianmässiga actionscener som bara blir tröttsamma efter ett tag. Hade man fokuserat mer på mystik, spänning och annat mys, då hade jag köpt det direkt! Spielberg är ju dock Spielberg.

Animationerna är ju inte pjåkiga och röstskådespelarna gör sitt jobb, fast självklart räcker det ju inte. Sedan är storyn halvt medioker. Jag saknar den där riktiga Tintin-känslan. För mycket yta, för lite känsla.

2/5

Bigger Than Life (1956)

En lärare som är allvarligt sjuk blir beroende av "mirakelmedicinen" kortison som snart börjar påverka hans mentala hälsa.

Åh, dessa amerikanska filmer från 50-talet som är filmade i CinemaScope ser otroligt schyssta ut. James Mason gjorde inte mig besviken i huvudrollen som läraren. Han slänger ur sig en hel del repliker som blir minnesvärda och effektfulla. Storyn är riktigt intressant när man får följa hur han mer och mer blir beroende av kortison. Dessutom tyckte jag om scenerna med honom och sonen extra mycket. Som tidsdokument väcker det också intresse, i alla fall med tanke på hur det ser ut idag. Dock kan man tycka att själva filmen känns lite daterad på grund av det.

Synd att musiken fullkomligt dryper av 50-talets Hollywood och att ämnet egentligen inte kommer till sin fulla rätt, men likväl gillade jag faktiskt detta psykologiska verk. Jag förstår att Godard gillade den och det finns en referens till den i Le mépris, fast att den skulle vara en av de tio bästa amerikanska ljudfilmer var nog att ta i.

3/5

Öppnade min Shameless utgåva av Don't Torture a Duckling för att få se den med det italienska originalspråket. En av de mest unika, vackraste och kanske annorlunda Giallo som finns. Mästerverk.

"Gallskrikande idiotkvinnor" är oerhört jobbigt, men jag stör mig ännu mer på filmer som ska innehålla "tuffa" kvinnor - Aliens ( den där olidliga mexar-tjejen ) är ett perfekt exempel.
Det blir så jävla fånigt.