Vilken film såg du senast?

A better tomorrow

Grym!

Får nog säga Bobby i så fall. Bra att filmen är intressant och enkel att följa trots att man introduceras för en helvetes massa olika karaktärer. Smart film.

Jo! A History of Violence är riktigt dålig.

Den vill framstå som en djup, filosofisk film men blir en film som handlar om "häftiga" män som slåss och dödar varandra. Helt köret med skuldkänslorna kändes bara så falskt och påmålat. Det finns potential i ämnet, men hanteringen lämnar otroligt mycket att önska.

Skådespeleriet var dåligt och de trötta ganster-klyschorna håller inte. Den helt värdelösa subplotten om fader-son-relationen är bland det mest misslyckade jag har sett. "Va? Har du varit våldsam pappa? Nu måste jag ställa mig upp mot min mobbare och misshandla honom!" Så jävla uselt.

Filmen ligger på samma nivå som de ytterst ytliga In Bruges och The Boondock Saints. Alla tre har samma "djupgående" budskap som bara visar sig vara tomt när man analyserar det.

A History of Violence sättet stil framför substans på ett förödande sätt. De många sexscenerna är helt meningslösa och befäster det faktum att filmen riktar sig till tonårspojkar. Bortom det finns egentligen inget värde.

Senaste filmen jag såg var L.A. Gigolo / Spread

7/10

Relativt underhållande film men den hade sin brister också!
Då målgruppen för filmen helt klart är 14-25~ (Men fortfarande sevärd!)

Såg Inception inatt, helt ok film lite för rörig handling för mig dock. 6/10

Sexscenerna är oerhört viktiga, att påstå något annat betyder att man inte riktigt förstod vad dessa scener förmedlar. Första scenen hör till det romantiska stuket, och den andra gränsar till våldtäkt - eller gör det verkligen det? Hon har sex med någon som hon trodde att hon kände, men det visar sig att han är en helt annan person - och det är mästerligt utfört.

Du kommer antagligen inte gilla Crash, eller någon annan av Cronenbergs filmer.

Har sett The Fly och Crash av Cronenberg under natten, orkar inte skriva något mer än att båda filmerna var förjävla bra. Den sistnämnda är snudd på ett mästerverk i min bok.
Så nu när jag fått upp ögonen på hans verk. Undrar jag om någon kan ge ett omdöme på Spider? Verkar vara en film i min smak

En recension jag skrev för sju år sedan;

David Cronenberg är och förblir lite av en husgud för mig i mitt förhållande till både film och psykologi där han som enbart David Lynch har förmåga att göra rätt för sig i sin abstrakta såväl som surrealistiska konst. Som vanligt då det gäller Cronenberg är det en svart skildring, i detta fall utgör Ralph Fiennes huvudpersonen Dennis Cleg som fått smeknamnet Spider men som han inte förens i vuxen ålder får passande användning av. Utifrån sin barndom som kantades av en del missöden såväl som hans drickande otrogna far och hans mor som senare dödas och begravs i en kolonilott så blev Dennis i stort sett inte sig själv längre.

Då filmen tar sig början stiger han av tåget till London och man märker skillnaden på den unga och föråldrade Dennis. Märkerna från behandlingen på mentalanstalten där han spenderat halva livet sitter kvar, där man utfört ECT-behandling har gjort avtryck i frisyren såväl som han är mer tillbakadragen och apatisk i sitt utförande. Och här kommer just Cronenbergs sätt att skildra och göra film på psykologiska teman såväl flirtar med Freuds lära finns ivrigt med. Skillnaden uppnår en hårfin balans mellan verkligheten såväl som fantasi inte bara i Spiders sinne utan i filmens fortgående skeden som märks tydligt då allt börjar bli mer och mer knasigt.

Eller ja, knasigt är väl egentligen fel ord då det aldrig riktigt blir Lynch-tokigt som man kan förvänta sig utan en nästintill trolig och verklighetsförankrad bild av en psykiskt instabil man som jag såväl känner igen mig i både i tänkande och syn på världen om jag är något friskare. Men en självklarhet är ändå att Fiennes gör en av sina absolut bästa rollskildringar och Cronenberg gjorde kanske en av sin karriärs bästa film tillsammans med Videodrome.

Sex är inget problem, som sådant. Det handlar om utförandet. Jag förstår det kan fylla en funktion; sexualitet är viktigt i både Naked Lunch och Videodrome.

Problemet är hur det används här. Den första, "romantiska" scenen saknar en egentlig poäng då det inte finns något annat att förvänta; att de älskar varandra och att passionen lever märks av hur de umgås. Att hon då klär ut sig till cheerleader, för att uppfylla någon dröm (publikens dröm) om unga tjejer känns inte helt meningsfullt. Och mer än så är blir det väl knappast…

Den andra sexscenen är bättre! Jag borde väl nämnt det, då den faktiskt är en av filmens bättre scener. Dock tycker jag inte det klingar helt rent där heller. Kombinationen av våld och sexualitet är ett signum för Cronenberg och det finns en koppling till det i scenen. Men jag tycker ändå inte att parallellen till våldtäkt är helt rimlig.

Att ha sex med en främling är inte automatiskt våldtäkt. Scenen blir snarare något av en katharsis för paret; oavsett vilka de är i sinnet så är i alla fall deras kroppar bestående. Det blir en konstant punkt i relationen när annat går förlorat. Bortsett från den initiala rädslan över vad som håller på att hända (våldtäkt möjligtvis) så övergår det tyvärr i något mycket mesigare. Cronenberg fegar ur.

Och sedan tar det slut det där, det går lyfter aldrig högre än så. Han drar iväg för att döda lite gangsters och filmen slutar på ett för publiken tillfredställande sätt. Då steget inte tas fullt får de två, relativt lösryckta, sexscenerna ett väldigt litet existensberättigande. Då känns det mer som fan-service för tonårspubliken.

Sedan har jag svårt att se varför scenen behöver utspela sig i trappan. Det blir bara fånigt. Det möjliga exhibitionistspåret följs heller aldrig upp och blir därför meningslöst. Men det är bara en parentes.

Hur ställer du dig till resten av min kritik, förresten? Vad tycker du om jämförelserna med In Bruges och Boondock Saints?

Låter bra de där Ska absolut se den framöver, Tack för recensionen!

Jag ser den som ett mästerverk. Den fungerar bättre som film än serietidning, men det är väl mest Cronenbergs förtjänst. Den blandar action, drama, realism och serietidnings ultravåld på ett perfekt sätt, och själva storien i sig tycker jag är väldigt intressant.

Ser ingen som helst jämförelse med de andra nämnda filmerna. In Bruges är en riktigt rolig brit-crime-film, som har samma värde som en Tarantino-film - fast den är mycket, mycket bättre än det mesta som Tarantino har gjort. Boondock Saints är en usel film.
A History of Violence handlar mer om det inre än det yttre, och den är absolut inte "style over substance". Så tycker jag, i alla fall.

Vem har sagt något annat?

Edit: Jaha, den är baserad på en serieroman. Det förklarar ett och annat.

Det är väl där jag inte riktigt håller med dig. Jag tycker det inre är tomt. Huvudkaraktären hanterar sitt våldsamma förflutna genom bli våldsam. Jaha.

Det skulle var intressant om du utvecklade ditt resonemang mer. Jag är inte intresserad av att sätta dit dig, men du är mer bevandrad i Cronenberg det kändes som att du hade några giltiga poänger i det förra du skrev.

Då är det tråkigt att du bara skriver "Jag ser den som ett mästerverk" utan någon egentlig motivering. Vad tycker du om de påmålade skuldkänslorna? Ganster-klyschorna? Far-son-relationen? Den överdrivna cheerleader-utklädnaden? Den stora bortslösade potentialen i de olika teman som tas upp?