Vilken film såg du senast?

Det är ju tokläckert! Känns Noir/Expressionism över mycket av scen-bygget alltså.

Mitchum är grymt obehaglig.

Jag kan rekommendera den här dokumentären om filmen om du vill veta mer, har för mig att den är bra. Och så är den bara 40 minuter lång, så den är kul att kolla på om man har lite tid över bara.

http://www.youtube.com/watch?v=lEL6QOca2ZY

Vad kul, tack! Intressant att regissören bara verkar ha gjort en film utöver. Kort karriär? Kan inget om han.
Dokumentärer uppskattas alltid .

The Night of the Hunter är Laughtons enda film, den andra regisserade han med två andra tror jag.
Han är ju annars en känd skådespelare som var med i allt från gamla skräckfilmer till film noir till Spartacus och Witness For the Prosecution.

Såg den i julas och tyckte den var riktigt dålig! Full av äcklig Hollywood-sentimentalitet och alla möjliga stereotyper man kan tänka sig. Skådespeleriet är under all kritik och Mitchums karaktär är så genomond att det blir omöjligt att ta på allvar.

Den religiösa symboliken som ska genomsyra allt blir bara irriterande. Filmen aspirerar på en noir-stil, vilket den ibland lyckas med, men oftast blir det bara fult och känns instängt då det är alldeles för uppenbart att det är inspelat i en studio.

Ingenting känns naturligt. Handlingen är förutsägbar och det lyckliga slutet är vämjeligt. Charles Laughton saknade regissörserfarenhet vilket märks mycket tydligt.

Film är helt sjukt åldrad för att vara från 1955 också. Känns som en kvarleva från tidigt 40-tal. Med tanke på var engelskspråkig film befann sig under denna tidsperiod (Cat on a Hot Tin Roof, Dial M for Murder, On the Waterfront och Sunset Blvd.) är detta långt ifrån imponerande.

Du borde ta en titt på dokumentären jag länkade till. Skådespeleriet är inte alls under all kritik, det är meningen att det ska ta efter den expressionistiska stilen, det ska inte vara realistiskt. Samma sak med att det är uppenbart att den är inspelad i studio.

När det gäller storyn är det meningen att den ska ses som en saga, därav de drömska sekvenserna. Allt är sett utifrån hur barnen ser allt, vilket gör att Mitchum är helt ond och Gish genomgod. Mitchum är den stora stygga vargen som jagar barnen. Jag tycker att den lyckas med det den vill uppnå på ett fantastiskt sätt.

The Way

En vacker liten pärla från Estevez. Den väcker intressanta frågor och tar upp viktiga teman samtidigt som den aldrig blir seg eller översentimental. Den är lite smårolig ibland med en del kulturkrockar européer och amerikaner emellan, även om vissa av karaktärerna Tom stöter på känns lite väl överdrivna och stereotypa. Den religiösa aspekten stör mig inte ett dugg, tvärtom. Pilgrimsfärden i sig är ju av religiös art, och sen får man ha i åtanke att majoriteten av människor i världen faktiskt tror på någon form av Gud, trots att det är svårt att förstå för vissa i sekulariserade Sverige.

Gillar man Into The Wild och liknande filmer rekommenderas denna starkt.

3,5 feta holländare av 5 möjliga.

Videodrome (1983)

Min tredje Cronenberg efter den meningslösa A History of Violence och den intressanta, men något spretiga Naked Lunch. Videodrome liknar Naked Lunch mycket, med samma surrealistiska och satiriska ton och maximalt med spännande idéer som slängs runt.

Tyvärr tillåts aldrig idéerna att landa, vilket jag tycker är tråkigt. Och även om det kan vara trevligt att befinna sig – precis som huvudpersonen – i ett konstant förvirrat tillstånd, känns det som att något saknas. En vidare utveckling av idéerna hade krävts för att lyfta filmen högre.

Å andra sidan vet jag inte om Cronenberg är helt kapabel till det. Av A History of Violence att dömma verkar hans element mer vara det flyktiga utbytet att tankar. Det blir lätt ointressant när idéerna väl läggs på bordert och då visar sig vara ganska tomma och intetsägande. I Videodrome står mysteriet i centrum, och det kan jag acceptera.

En tendens jag har märkt hos Cronenberg är att han gillar att ha body horror som ett slags genomgående tema och ryggrad till filmerna. Det är inte riktigt min kopp te, men så länge det hålls på en rimlig nivå förstör det inte avsevärt.

Det finns en satirisk ton genom hela filmen, även om det är svårt att sätta fingret på exakta vad som är föremålet för satiren. Det behöver dock inte nödvändigtvis vara ett problem! Våld – i dess alla former, inte sällan sexuellt – är såklart ett huvudtema i filmen. Det behandlas ofta med en distanserad, närmast ironisk blick. Det känns som ett avståndstagande från regissörens sida. Samtidigt får även videovåldslobbyn ta emot ett antal kängor man när verkligen gottar sig i tortyrporren. Filmens förmåga att just balansera på den gränsen är dess allra största styrka.

Kul att se Debbie Harry från Blondie i en storfilm – även om jag nu förstått att hon gjorde mycket mer film än vad jag tidigare trott.

Har haft en bild av Cronenberg som en lättviktig splatter-regissör och därför saknat intresse för hans filmografi tidigare. Nu inser jag dock hur nyanserad han faktiskt kan vara och blir genast sugen på att kolla in mer. Tror det blir Dead Ringers härnäst. Jeremy Irons är tung!

6/10

Jo, det har du rätt i!

Kul att du tyckte om den, är lite nyfiken vilken av Estevez filmer du håller högst. Bobby, The way eller The war at home?

När lammen tystnar.

Bättre än jag förväntade mig, goda prestationer av alla inblandade.

7/10.

Skulle säga att han är en av världens absolut bästa regissörer. Han har inte gjort en enda dålig film. Om man inte förstår sig på honom, då är han antagligen bara en splatter-regissör, men enligt mig så är han mycket mer än bara det.

Hans bästa verk är Crash, som är så pass genialisk så att man blir förbannad. Sen skulle jag nog säga A History of Violence, som är den bästa anti-våldsfilmen sen Cravens The Last House on the Left. Men ja, är man intresserad av film så bör man se samtliga filmer av gubben.