Citat:
Ursprungligen postat av
GoneForever
Så hur ska jag göra:
1. Mig Äger Ingen (2013)
2. Gunvald (2016)
3. Tre Solar (2004)
4. Persbrandt-Maraton (!)
Hjälp mig Flashback!
Jag har ju lite av ett förakt mot nyare filmer (2010~ och framåt), så jag röstar för ett Persbrandt-maraton, om du nu finner glädje i film-maraton. Jag kan tänka mig att det är mysigt, även om jag personligen har svårt för att se flera filmer på rad. Två brukar kunna gå bra för mig, men sen behöver jag ett break.
Tre Solar tycks det inte vara många som har något positivt att säga om, men jag gillar den faktiskt på något sätt. Jag tycker den är mysig med det medeltida temat. Det är en ganska odramatisk film, men skön att vila ögonen på. Den går i ett lugnt tempo.
OnT:
Storytelling (2001)
https://www.imdb.com/title/tt0250081/
Den här filmen är uppdelad i två olika filmer/stories, som inte tycks ha något med varandra att göra. Varför de satt ihop dom i samma film förstår jag faktiskt inte alls. När första "filmen" helt plötsligt tog slut från ingenstans och den andra började, så satt jag hela tiden och väntade på att det skulle bli en återkoppling till den första, eller att de båda på något sätt skulle gå in i varandra, så att man ändå fick en röd tråd filmerna emellan.
Men nej då.
Nåja.. jag ska försöka skriva något om de båda separata filmerna som bildade denna "
Storytelling". Ha i åtanke att detta ska vara en mörk komedi, bland annat.
Första delen kändes mest tröttsam.
Det tar upp ämnen som rasism, och studerande ungdomar som sitter och försöker ha en intellektuell diskussion om moral-relaterande ämnen bland annat. Och de gör det på det där sättet som typ alla 20-30 åringar gör. Ni vet, när man vill framstå som väldigt filosofisk och djup, genom att diskutera något helt meningslöst. Vi alla som är något äldre kan nog se tillbaka till oss själva och minnas den fasen, för vi alla har varit där.
Nåja... så den episoden blev mest tröttsam att bevittna. Även om de kanske försöker ta upp ämnet rasism med mera på ett något humoristiskt sätt, så är det ändå förbannat tröttsamt att ens exponera mig själv för det, därför att jag är så fruktansvärt fed up av hela temat, oavsett man gör narr av det eller ej. Roligt var det inte heller, sen tog det bara slut, men det var väl lika bra.
Andra episoden var längre, och det bjöds på mer mörk humor. Den var lite smårolig emellanåt. Här får man se John Goodman som spelar en familjefar, och man får följa ena tonårssonen som blir erbjuden att vara med i en dokumentär.
Jag känner av viss satir här, och lite smått underhållen är jag, och Goodman är ju alltid bra tycker jag. Men det är ändå inte jättebra, det här. Det känns lite för random, och jag tycker inte det är mycket till handling.
För att summera hela filmen... Det känns som att regissören mest har haft ett stort behov av att uttrycka sina åsikter, och försökt göra det på ett provocerance och humoristiskt sätt. personen kunde lika gärna skrivit en insändare känner jag. Det blir rörigt och mest massa inflikningar, förklädda personliga åsikter.
Jag har väldigt mörk humor, men det här klickade inte för mig som helhet, även om jag drog på smilbanden emellanåt.
Nej, jag rekommenderar regissören att ta hand om sina personliga problem istället för att göra halvtaskiga osammanhängande filmer med sina åsikter lite halvdolt.
