Vilken film såg du senast?

Såg Wicked häromdagen, en av fjolårets högst upplyfta filmer, gjord 85 år efter originalet Trollkarlen från Oz (tänk att nya Nosferatu ändå slår den med 17 år i det avseendet). Med Ariana Grande, en grönsminkad brittisk nigerianska, Michelle Yeoh, Jeff Goldblum m fl.

Visade sig vara en ljum historia och spektakel som stundtals mer liknar ett vanligt ungdomsdrama än fantasi med sitt fokus på kamratskap, romantik, triangeldrama, stackare som är utanför osv. Så eftersom det är 2020-tal så tillkommer även lite inkrystade politiska paralleller om gruppdiskriminering.

Det enda som imponerade stort var väl att scenografibygget gjordes helt utan cgi, om man ska tro internet.

Highway 13 (1948)

Flera lastbilar kör av vägen i de Californiska bergen, värst drabbat är bilarna från Norris trucking, sabotage ?



Men det här var ju inte så tokigt, riktigt hyfsad film, tycker jag.
Bara 58 minuter, lite längre hade den gott kunnat vara.
3+/5

IMDB 6,1 = 3,27/5
256 röster

Das Leben der Anderen (2006)

DDR 1984, och en Stasi-man börjar övervaka en dramatiker som han misstänker vara oliktänkande. Det görs i introt en poäng av att visa hur lojal mot regimen Stasi-mannen Wiesler är, så att hans så småningom mer och mer sympatiska inställning gentemot sitt övervakningsoffer, Dreyman, ska väga desto tyngre. Utan amerikanska överdrifter får man snart se att även Wiesler bara är människa.

Välspelat, välgjort, väl allting. Och en liten inblick i hur Stasi ryggradslöst bröt ned människor psykiskt och förstörde deras liv, hälsa och karriärer, och hur de efter murens fall kom undan med det.

Även slutet är fantastiskt bra, den vidrige ministern åsido, och det påminner mig om en artikel alt. notis i tidningen Pennan & Svärdet för kanske 10 år sedan där...

Jo, jag såg den jag också.

Det är inte den första film jag sett om bedragare, eller kanske mer känt som "sol-och-vårare" här i Sverige.

Vissa bedragare går steget längre än de flesta andra, och iklär sig själv stora roller som de spelar så trovärdigt att de får med sig en hel del som verkar vilja göra allt för att försörja bedragaren ifråga, eller åtminstone skriva över stora pengasummor till bedragaren.

Jag minns tex en sådan - som körde samma bedragarstil som huvudpersonen i Rouge Agent-filmen - som tydligen hade levt nästan hela sitt liv som bedragare i olika roller.
Här i Sverige, i Malmö av alla ställen, så hade han iklätt sig rollen som en Katolsk biskop, som nu behövde skaffa sig kontakter och bekantskaper hos sin nya omgivning.
Bla fick han en simlärare att lära honom simma - och han betalade bra, i börrjan.
Men han blev mer och mer tagen av bedragaren och hans fina ord, och snart var han beredd att ge alla sina pengar till honom.
Och han var ändå inte katolik, eller ens religiös.
Och så var det några andra Malmöbor som också råkade illa ut, elelr som låt sig luras (i efterhand så menade de iaf att det hela hade varit ett lite spännande äventyr, trots det de förlorat).

Rouge Agent handlade om en likadan sorts bedragare.
Men som körde rollen som hemlig agent istället.
Och även han lyckades få olika människor att överge allt sunt förnuft och pengar för hans skull.


Filmen skildrade emellertid det hela med ett lite annorlunda grepp.
Dvs de satte inte Bedragaren i främsta rummet. Bedragaren var aldrig huvudpersonen i dramat, så att säga.
Utan istället fick vi följa ett av hans offer, genom hela processen från att ha blivit duperad och djupt tagen av honom - ända tills den bittra sanningen slutligen kom fram.
Då blev det andra bullar, så att säga.

Vad är det nu man brukar säga om bedragna kvinnor ... =)
Iaf så var det verkligen precis så som hon betedde sig.


SÅ jag tyckte det var ett kreativt grepp, och jag håller verkligen med om att det inte. hade varit rättvist att ge honom det erkännande en huvudroll (och en egen film) hade gett honom.
Det hade inte varit rättvist mot hans offer, för deras liv blev verkligen förstörda. Vissa mer, andra mindre. Men det var verkligen inte en bra upplevelse.


Jag inser att det finns de som vill anklaga filmen för att vara "Woke," men även om det säkert fanns med i bakgrunden, så tyckte jag ändå att det var ett vettigt grepp att välja att berätta från offrets perspektiv snarare än från hans.

Man kan ju tycka att den sortens bedragare inte direkt ger några offer, men det kan jag inte hålla med om.
Att få veta att en betydande del av ens liv - som man antagligen trott på och velat tro på, som man kanske värderat högt dessutom - bara var ett enda bedrägeri, som bara handlade om att finansiera bedragarens sjuka livsstil.
Ja, självklart är det inte ett brott utan offer. Det är ju verkligen att dra undan mattan på folk.



Men ädnå är det fascinerande, hur det alltså verkligen finns människor som har det som livsstil, att leva på andra genom att snärja dem i sina lögner.

The Bloody Fists (Dang kou tan, 1972)

Karatefilm från Hong Kong som inte var producerad av nåt av de två stora bolagen Shaw Brothers eller Golden Harvest. Men det är en av de bättre tidiga karate/kung fu-filmerna. Utspelas i historisk tid nån gång i början av 1900-talet, vilket en hel del kung fu-filmer gör.

Som ofta i dessa filmer är det ett gäng japaner som är skurkar, de kommer till en avlägsen by i Kina för att få tag i örten Dragon Herb som finns där, vilket är det enda som hjälper mot pesten. Kineserna vill inte lämna ifrån sig detta till japaner dock och det blir stridigheter.

Filmen har många fighter med spektakulära hopp (med hjälp av trampoliner utanför bild), livligt filmat med mycket zoomande, storyn har tempo och flyter på bra. Det är såklart en lågbudget-film med dålig engelsk dubbning som vanligt, men det hör ju till. Ganska mycket våld och blod också, det är en sån där karatefilm där de kan hugga folk i bröstet med bara händerna så det sprutar blod.

Sevärd för den som gillar karatefilmer.

Ett Sista Race (2023)
Filmen handlar om streetracinglegenden Dennis som levt hela sitt liv på fel sida om lagen. Efter att ha försummat sitt äktenskap och varit frånvarande större delen i sin 16-åriga dotter Hannas liv bestämmer sig Dennis för att börja leva ett ansvarsfullt och stilla liv. Detta avbryts snabbt när Dennis får reda på att hans dotter Hanna ska delta i ett race med sin nya kille Charlie. För att stoppa Hanna beger sig Dennis och hans ex-fru Tove ut på en resa för att hämta hem dottern.

Under ca 2 timmar så får man se omkörningar av bilar filmat med drönare. Det är ungefär vad filmen handlar om egentligen....

Riktig kalkonrulle, betyget blir en svag 1/5

Lek (Läckan) (2000)
https://www.imdb.com/title/tt0194104/

När jag läste handlingen om denna film blev jag nyfiken. Jag tänkte att det skulle kunna passa mig.
Det handlar om en polis som har en informatör, samtidigt som han misstänker att någon inom polisen själv är en läcka åt andra hållet. Det är saker som jag gillar i film och serier... informatörer, polisarbete, crime/thriller och sånt.

Den här filmen har sina stunder, och vissa saker känns ganska starka. Men ändå är det något som jag tycker saknas. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det, men det är något som fattas för att den ska nå hela vägen upp och kännas riktigt bra. Sen var det någon scen då och då som jag inte riktigt förstod hur det hängde ihop med resten av filmen. Därmed missar jag ett par små bitar av pusslet.

Musiken i filmen är rätt nice och som sagt är det en del scener som blir minnesvärda och känns starka.
Men nja... filmen var inte dålig, men jag behöver heller inte se den här filmen igen känner jag.

SSF: The Stranger (2022) | 🌑🌑🌑 |

En främling med ett mystiskt förflutet flyttar över halva Australien, möjligen för att fly sitt förflutna. På den långa bussresan inleds en konversation med en annan främling, och snart är han innästlad i en kriminell organisation.

Det här är en verklighetsbaserad historia om mordet på Daniel Morcombe, en 13-årig pojke som försvann 2003 från en busshållplats. Fallet var olöst i många år trots en av landets största polisutredningar någonsin. Då sjösattes en experimentell och komplex operation för att slutligen få fast gärningsmannen.

Så det här är lite av en dramatiserad mordutredning där perspektivet skiftar mellan förövaren och utredarna. Intressant i sig, men det som främst bär upp filmen är skådespelarprestationerna av Joel Edgerton och Sean Harris. Harris är en fenomenal skådis som är som bäst i sådana här roller - en fåordig man med en blick så otäck och intensiv att en staty skulle titta bort.

Ge han Edgerton att spela mot och magi uppstår i varje scen de delar. Harris är så oberäknelig att man som tittare sitter som på nålar, speciellt när han blivit bekväm med Edgerton och börjar sjunga i bilen och andra spontana infall. Edgerton är mer sansad men bär också på inre oroligheter - dock är inte karaktärsfördjupningen med hans familjeliv särskilt intressant.

Strukturellt är det rätt rörigt när vi får ta del av mordutredningen i olika tidsperioder. Hoppandet mellan nutid och dåtid är inte självklart och vid ett tillfälle kände jag mig helt vilsen. Den hoppar upp på spår igen så ingen skada skedd, men överlag hade det kunnat varit tydligare och tajtare. Blanda in mitt hatobjekt 1 också - drömsekvenser - så surnar mjölken ytterligare.

Men överlag så gillade jag den här filmen rätt ordentligt. Det är mörkt, stämningsfullt, spännande, fantastiskt fina ljussatta scener och nerven levererad av Harris är en fröjd att ta del av. Han är en sån skådis som gör varje film han är med i sevärd. Han får en att känna sig obekväm och det är så jävla underbart.

Det är intressant att tänka på hur de hade kunnat hålla tittaren mer i mörkret och levererat en twist på slutet. Kanske försvann spänningen en aning med det här upplägget.

Hilma.

Har 6.0 på imdb.

Finns på Viaplay nu.

Regi: Lasse Hallström.

Huvudrollen som Hilma spelas av hans fru Lena Olin (när hon är gammal) och av deras dotter (som ung)

Jag ger den 7/10

The Maze Runner.
En film-serie från 2014 som jag helt missat.
Mest ungdomar men bra ändå.
Ger den 7/10.

Nu ska jag se nästa del.

George Clooneys debut som regissör....

Confessions of a Dangerous Mind (2002)
https://www.imdb.com/title/tt0270288...job_1_cdt_t_11

Handling: En verklig TV-programledare skrev en bok om sitt liv och påstått att allt inte var som man kan tro. Han har levt ett mycket intressant liv. Frågan är. Vad är sant och vad är inte sant?

En unik idé till film!

Clooney har gått hela vägen med att försöka få till en snygg film. I princip varje scen är unik. Olika vinklar, ljussättningar, scener som går in i varandra på snygga sätt, en mix mellan seriösa scener och mindre seriösa scener. På dessa sätt skulle jag aldrig gissat på att detta var en debut.

Tydligen har många kända ansikten i filmen ställt upp gratis eller nära inpå. Sam Rockwell är huvudperson och försöker förgylla filmen.

Tyvärr tycker jag filmen inte fungerar som helhet. Det är flamsigt och seriöst utan att bli roligt eller spännande. Karaktärer dyker upp överallt. Språket är mycket svärord som bara inte passar eller sexuella scener som inte blir sexiga. Få scener lämnar ett riktigt intryck utöver att den är estetiskt välgjord. För mig känns det som att nästan allt fokus lagts på att göra en så frän film som möjligt. Inte en så bra som möjligt.

En film med sina kvaliteter, men inget för mig. Skulle spontant inte rekommendera denna. Har du sett den? Vad tyckte du?

Agent 007 med rätt att döda

Den första Bondfilmen.
Jag tyckte att den med dagens mått mätt inte var så bra.
Filmen håller ett ganska högt tempo vilket gör att den inte blir allt för trist.
Scenen där de försökte döda James Bond med en stor giftspindel var säkert häftig och exotisk på 60talet men med dagens mått mätt är är det inte så spektakulärt.
Filmen var säkert mycket bra när den kom men är man van vid moderna filmer som jag är kan den vara lite tråkig.
Filmen gick dock att se så att säga.

Jag har inte läst Ian Flemings böcker.

Jag såg filmen därför att den är ett stycke filmhistoria och har därför tänkt se alla bondfilmer i kronologisk ordning.