Jösses. Senaste filmen jag såg var den intetsägande How Do You Know med Reese Witherspoon. Spola tillbaka fjorton år i tiden och få en helt annan typ av film. Vet inte hur högt folk rankar Reese Witherspoon, men hon har sannerligen provat på olika typer av filmer. Det måste jag ge henne.
Man följer en ung tjej i USA med problematisk bakgrund och familj. Istället för en snyfthistoria blir det en intressant (och hyfsat överdriven) resa. Man vet sällan vad som kommer härnäst. Språket är grovt och handlingen likaså.
Ingen film för familjekvällar eller den känslige, men är man trött på dagens filmklimat kan denna vara något för dig. Skitig, överdriven, underhållande. Skådespeleriet vet jag inte vad jag ska säga om riktigt. Filmens introduktion står ut. Mer en film som satsar på att överraska än att vara realistisk eller perfekt.
En australisk thriller som handlar om en polis som återvänder till sin hemby för att gå på en begravning av en barndomsvän som misstänkts ha mördat sin familj och sen sig själv och med att polismannen för tjugo år sen lämnade sin hemby på grund av att han var misstänkt för en tonårsflicka mystiska dödsfall gör ju att känslorna i den lilla byn når kokpunkten när han återvänder hem.
Eric Bana är fantastisk som vanligt och man sitter bara och vill veta sanningen om dom två händelserna som har påverkat människorna i byn.
Handlar om en änkeman (Mel) och hans +1 familj när det plötsligt uppstår sädesfältscirklar (crop circles) på gårdens majsfält och annat märkligt börjar ske.
Mycket bättre än vad jag mindes! Rätt bra spänning, finns att gnälla över men värd lite mer än sina 6:8 på imdb.
En fånge blir frisläppt och tvingas direkt in i sitt gamla liv av diverse gäng som anser honom en av de bästa på vad han gör.
Tyckte starten av filmen var lovande. Filmen kör dessvärre på med verkligen allt den kan och blir mer av en röra än något annat. Ett tag trodde jag det var ett försök att efterapa Total Recall (en av Arnold S mer framgångsrika filmer), men under filmens gång insåg jag att istället för att göra en standard actionfilm eller något med oväntat tvist är det mer en massiv ironisk tolkning av fan och hans moster (allt möjligt).
Det är skämt hela tiden och oseriösa handlingsdrag lika ofta. Det känns som en film där de bara slängt på varenda idé de kunde komma på och kört på det. Resultatet blir inget vidare. En del humor fungerar och det är kul att se en blandad skara skådespelare Bruce Willis, Andie MacDowell, Danny Aiello och James Coburn. Den enda jag gillade rakt igenom var dock Coburn annars var det så mycket oseriöst, tvistar och trams att intresset var lågt.
Med tanke på Bruce Willis många filmer lär den här inte vara en av de sämsta, men inget jag kan rekommendera heller. Medioker är nog bästa ordet för min del.
Serien Venture Bros avslutas med en film som knyter ihop alla lösa trådar. Högt produktionsvärde, väldigt rolig och skön nostalgi till seriens höjdpunkter. Fast den är antagligen helt obegriplig om man inte har sett serien.
Titeln på denna polska film ska visst betyda Sista Måltiden, men den engelska översättningen valde någon skulle bli Hellhole. Då kanske man tänker: vad töntigt. Men det var en träffande översättning sett till rullen.
Polen 1987. Människor i området kring ett munkkloster har försvunnit, och en polis skickas att gå undercover som präst och infiltrera klostret för att försöka ta reda på vad som har hänt. På klostret ägnar sig munkarna åt exorcism, men något med detta verkar inte stå rätt till; dock hade abboten (eller dess motsvarighet) rätt i att Djävulen alltid är närvarande på platsen.
Mörk atmosfär filmen igenom (90 min), och även i bokstavlig mening då hela klostret är skumt upplyst av bara stearinljus och lyktor.
Efter att jag hade sett filmen igår tyckte jag att den var helt okej, men nu ett dygn senare tycker jag att den var snäppet bättre än så.
Grymt soundtrack komponerat av en svensk, Carl-Johan Sevedag. Vill man mot förmodan på förhand veta om det slutar bra eller dåligt för mänskligheten så är ett sätt att lyssna på det sista spåret på soundtracket på Spotify med samma namn som filmen, Hellhole.
Häromdan såg jag Mario Bavas gamla kultklassiker Black Sabbath från 1963.
Filmen består egentligen av tre olika kortfilmer som har tryckts ihop. Filmen med vattendropparna var kuslig, får fortfarande rysningar av att tänka på den. Men det är i princip allt också. Filmen med telefonen är rätt så förutsägbar med dagens ögon, och filmen med vampyrerna var tråkig (dock fina miljöer).
Filmen blev en flopp när den kom. Av någon anledning gick den fortfarande på bio 1969 i England. Bandet Earth såg affischen och döpte om bandet till Black Sabbath efter detta.
Betyg? 4/10, för att vara generös. En film man nöjer sig med att se bara en gång.
Pete hamnar i fängelse för att kunna sätta fast storskurkar.
Men det verkar som att någon vill att Pete dör i fängelset.
Genom en smart manöver där han byter plats med en medvetslös fångvaktare gör att han kommer ut, och kan sätta fast den korrupta polisen.
Smart historia, och Rosamund Pike med, hon är bra. 3+/5
Gypo missuppfattar en situation, och tjallar på en eftersökt IRA man, som är hans bästa vän.
Gypo råkar se flickvännen, i smyg, släppa ut den efterspanade McPhillips.
Han tror att dom har en affär, och springer till polisen och får belöningen på 20 pund.
McPhillips dör vid gripandet, och IRA vill ha fatt på angivaren.
Gypo använder pengarna till att betala en prostituerade skuld så hon blir fri.
När den prostituerade syster får veta det, har hon redan angivit Gypo för IRA.
Efter en kort jakt infångas Gypo, och skjuts ihjäl.
Oväntad klyftig historia, och en ung Ray Milland är med.
En lustig detalj jag inte kan påminna mig om att tidigare sett.
Första halvan var stumfilm, och andra halvan hade tal. 3+/5
Bob är trött på sin tråkiga fru.
På en nyårsmaskerad på ett luftskepp (!) träffar han den mystiska miss Cobra i denna underliga komedifilm.
Ni har redan gissat det, Bobs fru är den mystiska miss Cobra som vill vinna tillbaka sin man.
Det blir lite dramatik när luftskeppet sliter sig och alla måste ut med fallskärm
Komedi kanske det var 1930, nästan 100 år sedan. Idag var det mindre kul.
Dessutom är filmen ovanligt lång, nära två timmar.
Titeln verkade spännande och svår att motstå, men så var det inte, 2/5
Jösses, är det redan 40 år sedan denna film gick upp på biograferna? Nåja - Den är fortfarande en av de mest njutningsfulla äventyrsfilmer som jag älskar.
Behöver jag berätta mer om filmen än vad som redan är känt? Nej, det tror jag inte.
Det jag kan reagera på är att så här i efterhand - Alfred Molina (ja, ni vet han borgmästaren i Chocolat) är med i denna första Indy-filmen... Det var en nyhet för mig...
Jag ger filmen 4 av 5 trollhattar.
IMDB ger 8,4 av 10.