SSF: 3:10 to Yuma (2007) | 🌑🌑🌑🌑 |
Den ökända mördaren Ben Wade har äntligen blivit arresterad i den lilla staden Bisbee. Nu gäller det att frakta honom till Contention där han ska sättas på 3:10 tåget till Yuma för avrättning, men resan dit är oerhört riskfull då hans gäng gör allt för att frita honom. Bland följeslagare finns Dan Evans - en familjefar och krigsveteran som har chansen att rädda farmen för belöningspengarna. Om uppdraget lyckas, vill säga.
Jag har inte sett originalfilmen från 1957 så det följer inga jämförelser med den. Men jag har svårt att se att originalet skulle slå den här på fingrarna på något som helst område. Det här är närmast en perfekt modern western. En rak berättelse utan krusiduller i en atmosfärisk stämning med ett läckert bildspråk där brutalitet varvas med skönhet - med en inlevelse som gör att jag nästan kan känna gruset fastna i svettet under min cowboyhatt.
Sen är alla karaktärer klockrena. Tydlig protagonist och antagonist som ändå flörtar med gränserna så ens sympatier riskerar hamna lite var som helst. Med små medel etablerar man Evans som något av en godhjärtad förlorare och Wade som en brutal mördare, men de båda har så många mer sidor i sig. Båda gängen har en fascinerande psykopat - Kevin Durand och Ben Foster
där speciellt Foster stjäl varenda scen han dyker upp i. Och alla de här är spelade till perfektion. Christian Bale och Russell Crowe har flertalet scener tillsammans som man inte vågar ta ögonen ifrån en sekund.
Actionbitarna sitter också fint. Fin balans i att det inte är överdrivet brutalt eller för teatraliskt med svandyk från salongstak. Lite besviken på att pricksäkerheten svänger kraftigt när berättelsen kräver det. Till exempel sätts det upp en oerhört pricksäker indian i banditgänget som träffar allt i inledningen, men mot slutet så verkar han helt ha tappat skjutförmågan. Vilket makes sense eftersom Evans annars skulle ha dött många gånger om innan upplösningen, men särskilt konsekvent är det ju inte.
James Mangolds bästa film i mina ögon (med reservation för ett par jag inte har sett). Ska bli spännande att se om han kan styra upp Indiana Jones till någon relevans nästa år.
Den ökända mördaren Ben Wade har äntligen blivit arresterad i den lilla staden Bisbee. Nu gäller det att frakta honom till Contention där han ska sättas på 3:10 tåget till Yuma för avrättning, men resan dit är oerhört riskfull då hans gäng gör allt för att frita honom. Bland följeslagare finns Dan Evans - en familjefar och krigsveteran som har chansen att rädda farmen för belöningspengarna. Om uppdraget lyckas, vill säga.
Jag har inte sett originalfilmen från 1957 så det följer inga jämförelser med den. Men jag har svårt att se att originalet skulle slå den här på fingrarna på något som helst område. Det här är närmast en perfekt modern western. En rak berättelse utan krusiduller i en atmosfärisk stämning med ett läckert bildspråk där brutalitet varvas med skönhet - med en inlevelse som gör att jag nästan kan känna gruset fastna i svettet under min cowboyhatt.
Sen är alla karaktärer klockrena. Tydlig protagonist och antagonist som ändå flörtar med gränserna så ens sympatier riskerar hamna lite var som helst. Med små medel etablerar man Evans som något av en godhjärtad förlorare och Wade som en brutal mördare, men de båda har så många mer sidor i sig. Båda gängen har en fascinerande psykopat - Kevin Durand och Ben Foster
där speciellt Foster stjäl varenda scen han dyker upp i. Och alla de här är spelade till perfektion. Christian Bale och Russell Crowe har flertalet scener tillsammans som man inte vågar ta ögonen ifrån en sekund.
Actionbitarna sitter också fint. Fin balans i att det inte är överdrivet brutalt eller för teatraliskt med svandyk från salongstak. Lite besviken på att pricksäkerheten svänger kraftigt när berättelsen kräver det. Till exempel sätts det upp en oerhört pricksäker indian i banditgänget som träffar allt i inledningen, men mot slutet så verkar han helt ha tappat skjutförmågan. Vilket makes sense eftersom Evans annars skulle ha dött många gånger om innan upplösningen, men särskilt konsekvent är det ju inte.
James Mangolds bästa film i mina ögon (med reservation för ett par jag inte har sett). Ska bli spännande att se om han kan styra upp Indiana Jones till någon relevans nästa år.
Jag har sett nästan hela Naruto-serien, Bleach och Inuyasha, plus flera andra mindre serier... så just anime-språket har blivit lite inpräntat i mig. T.ex Ji är inte ett namn förmodligen utan det är så man kallar en äldre man, precis som vi skulle kalla farbror (utan släktskap).
